Monthly Archives: augusti 2011

Hur värderar man ”värderas”?

Jag vet inte om det handlar om ett tidens tecken, men nog känns det konstigt att man inte kan tolka vad som händer i den finansiella världen bara på grund av ett ynka ord.
Ordet är ”värderas” – ett ord som  numera skapar viss villervalla i mitt huvud – om än kortvarigt när det läses.

När jag var verksam i yrkeslivet så stod ordet, då det lästes, endast för en sak: man fastställde värdet på någonting. I den bransch där jag verkade, skrev  till en kund  att ”försäkringsobjektet värderas till 1 miljon kronor”, så var det ingen tvekan om vad som avsågs. Men med samma ord och med mediernas dagliga rapportering om olika ekonomiska haverier på näthinnan,  har ordet, i dagens språkbruk fått en förskjutning. Hjärnan spelar oss ett spratt när vi läser ordet, för faktiskt ligger det nu närmare till hands att vi, vid första påseende, läser värde-ras. Sådana är våra tider för tillfället.

Och läser man så gårdagens UNT, så är det nog bara att konstatera att våra hjärnor måtte omprogrammeras, på det att vi må vänja oss vid att framtiden ständigt kommer att utsättas för vidare värderas. Enligt ett tidens orakel – en nationalekonomiprofessor –  kan vi förvänta oss ett fortsatt ras fram till 2013. Först då  kanske framtiden kommer att åter värderas på ett sätt vi vant oss vid.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier

Riktiga jobb?

Jag läste i dagens SvD på Brännpunkt.

Vilket är mest rättvist, frågar sig ett antal kristdemokrater genom att ställa två saker mot varandra. Att göra det billigare att gå på krogen eller förbättra pensionärernas ekonomi? Vilket är mest angeläget?

Redan Tage Danielsson förstod idiotin att ställa äpplen mot päron (sic!) då han formulerade något i stilen med: Nicolai Gedda är bättre än AIK!

 Om jag förstår saken rätt så har staten hämtat in ett antal skattekronor, (alltför många tydligen), som de nu skall reinvesteras i något räntabelt projekt. I enlighet med den förda politiken så vill nu allianspartierna, utom KD, sänka restaurangmomsen i förhoppningen om att skapa arbetstillfällen. KD vill istället sänka pensionärernas skatter. Jag har inget däremot – inte heller att man sänker restaurangmomsen – men det jag vänder mig emot är när man ställer två saker emot varandra. Diskussionen bör väl istället handla om vilken åtgärd som behövs för att stimulera sysselsättningen. När man kommer dithän kan man ju sedan se om det finns pengar kvar för det ratade projektet.

Om jag nu själv skulle göra ett ställningstagande så tror jag varken sänkt resturangmoms eller sänkt pensionärsskatt ger något större tillskott. Sannolikheten vad gäller restaurangbranschen som skapare av arbetstillfällen är nog ganska liten; snarare är väl den att många krogar kommer att göra lysande affärer – såvida de inte är svarta. Och skulle jag gissa så springer pensionärerna knappast mer på krogen för att de fått lite mer i pluskan.

Nej, kära makthavare: Är det inte dags att börja underlätta för småföretag att anställa. Företag som antagligen till stor del kan finnas kvar sedan både krögare alternativt pensionärerna ätit sig mätta.

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

God dag, yxskaft!

Flanera.se har uppmärksammats av Henrik Arnstad, författaren till den artikel jag under rubriken Om partiskhet diskuterade för ett par veckor sedan. I en kommentar skriver han att han inte vet sig ha använt ordet ”partisk” i artikeln och undervisar mig om att rubriker på tidningar ofta sätts av andra än skribenten – ”kan vara bra för dig att veta till nästa gång”. Tack för den informationen, den har jag känt till från journalistiskt arbete snart sagt lika länge som Arnstad har levat, men det som är intressant med hans kommentar är att han efter att ha bedyrat att han inte använt ordet ”partisk” helt förbigår det faktum att han två gånger använder ordet ”beställningsarbete”, och att det i det begreppet ligger minst lika mycket av negativa värderingar som någonsin i partiskhet. Rubriksättaren var alltså inte helt fel ute; rubriken speglade artikelinnehållets anda.

Mitt syfte med inlägget var inte att försöka rentvå pappa Sommerlath – jag har inga illusioner om några snövita motiv bakom arifieringen av det företag han tog över, även om det är uppenbart att han skötte det något snyggare än de flesta i samma situation – men nog verkar det som om syftet med den ivrige republikanen Arnstads artikel var att förhindra en sådan rentvagning för att möjliggöra att i sin tur något litet skit också skulle stänka på såväl Silvia som kungen. För vad menar han annars med den besynnerliga meningen ”Varför dessa ständiga försök att förminska och försvara kungens och drottningens nazistiska ursprung?”

Så vi har väl att se fram emot en ny drapa, där kungens anförvanter också utpekas som nazister.

Det är helt i sin ordning att kämpa för republik, men insinuationer av detta slag med någon sorts guilt by association-argumentation hör väl inte hemma inom den sortens journalistik som vill bli tagen på allvar?

DvS

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Den nya borgerligheten?

En och annan kanske känner igen rubriken ovan från Axess TV:s utmärkta programserie. De som inte känner igen den rekommenderas att stifta bekantskap med programmet, förslagsvis genom att konsultera Axess TV- tablå. Programmen är en upptagning från Axess seminarium, under ledning av Lotta Gröning, med bland andra PJ Anders Linder, Svante Nordin och Stig-Björn Ljunggren som deltagare. Jag tror inte att man får hela sanningen om den nya borgerligheten, men i föredragen och debatterna pekas på tendenser, styrkor och svagheter som torde vara av intresse att ta del av för alla, oberoende av politisk trostillhörighet.

Den politiska övertygelsernas tendens att dra i väg med deras företrädare har det annars givits exempel på hemmaplan, om man därmed avser Uppsala med omnejd. I den förutsebara och självklara kritiken mot den lätt kaotiska situation som råder vid Resecentrum i staden har också trafiksituationen, med en osorterad blandning av bilar, cyklar, bussar och, inte minst gående, utsatts för en granskning. Detta har naturligtvis främst lokalt intresse, men ett inlägg har mer allmän giltighet, och nu grämer jag mig över att jag inte kan hitta källan, så att jag kan citera ordagrant. Så om jag skulle slira på formuleringen, så ber jag om överseende. Men det är tanken – i det här fallet frånvaron av sådan – som räknas.

Situationen är den att man vid Resecentrum inte har några övergångsställen för gående eller vid planeringen har gjort helt klart för sig vilka som skall finnas var och på vems villkor, vilket sär tänkt att leda till att trafikanterna skall ta med detta i trafiksituationen och därför anpassa sig till omgivningen. Detta går naturligtvis inte, men det roliga är att en av förespråkarna för den sorts gåfartstrafiksystem som tillämpas där och på några andra ställen i staden, utan påtaglig framgång, nämligen Miljöpartiets kommunalråd Maria Gardfjell (och hav nu överseende om det var någon annan!) har ett i sitt slag enastående försvar till situationen. Felet är, säger hon,  att taxibilarna släppts in på Resecentrum (från att tidigare bara ha hänvisats till baksidan). Problemet uppstod, förtydligar hon, när taxibilarna också skulle konkurrera med utrymmet på körbanorna.

Jag vet att Miljöpartiet inte tycker att det skall finnas några bilar i staden, men hur har hon tänkt att folk skall ta sig med väskor, barn och rullstolar från tågen till bostaden? Skall alla cykla? Åka buss? Var i staden är det en självklarhet att det skall finnas tillgång till taxiservice, om inte vid stadens järnvägsstation? Detta är enfald av det mest bokstavliga slaget: den där den politiska ideologins skygglappar omöjliggör en vidare syn på verkligheten än den som stämmer med ens egna värderingar och förutfattade meningar.

Förhoppningsvis har jag missuppfattat henne. men i så fall vore det bra om hon förklarar sig.

//DvS

1 kommentar

Filed under Medier, Politik & samhälle

Navigare necesse est?

Som så ofta har jag inget av vikt att tillföra mänskligheten, men jag känner en viss press på mig att skriva några rader ändå.

Det är nämligen så att bloggskötseln just nu åligger mig, då Axel är ute med några likasinnade och seglar. Jag har aldrig haft vare sig segelbåt eller annat större flytetyg, så jag vet inte av egen erfarenhet men det verkar som om seglande – eller framför allt innehav och skötsel av segelbåt – är kraft- och tidsödande och tålamodsprövande. Biskop Lennart Koskinen har en gång sagt att äga segelbåt det är som att stå i kallduschen inför öppet fönster i storm och riva tusenlappar. Och det låter trovärdigt. Jag har också sett på nära håll hur segelturer också i de enklaste båtar – och kanske främst där – utgör svåra prövningar på äktenskapet. De okvädinsord (jo, det stavas så) som aldrig skulle komma ur makarnas mun forsar nu fram, i takt med sjögång och avstånd till skyddad hamn. Men detta säger jag säkert bara av avundsjuka, för att jag aldrig lärt mig segla, för att jag var lillebror. Det blev liksom aldrig aldrig av att storebröderna lärde mig, för det skulle kunna medföra att också jag skulle kunna vilja låna båten emellanåt. Så jag har, skam till sägandes, framlevt min sextioåttonde sommar på Tjörn utan att lära mig hur man lägger ett dubbelt halvslag, oavsett om detta sker på egen eller annans part. Utan jag har mest fått följa med. Jag låg i fören, där jag var minst i vägen, på vår gamla eka som var riggad med något slags fyrkantigt segel som jag glömt namnet på (sprisegel?), insvept i badrocken och läste roliga böcker. Så blev jag också en beläst karl. Om än oförmögen att själv vid rorkulten ta mig från den ena punkten till den andra.

Nu är det sällskap Axel ute och seglar med inte den närmaste familjen utan gamla vänner, men det har, från flera initierade källor, sagts mig att detta inte är en garanti för att konflikter inte skall uppstå. Jag önskar dem all lycka och framgång på färden.

//DvS

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Om partiskhet

Drottning Silvias tilltag att försöka efter bästa förmåga rentvå sin far lämnar en del människor sömnlösa. Senast i DN har en Henrik Arnstad ondgjort sig häröver. Han anklagar Silvias utredning för att vara ”partisk”. Jag har svårt att tänka mig att en dotters eller sons försök att rentvå sin anförvant kan vara något annat än partiskt, så påpekandet från Arnstad är minst sagt överflödigt. Frågan är inte i vilket syfte undersökningen är gjord, utan till vilket resultat den historiker som städslats har kommit, om det är av intresse eller ej.

Dessutom kan motsvarande fråga om opartiskhet också ställas till dem som kom med ”avslöjandet” i våras. Var deras syfte och inställning opartiska? Fanns det inte från journalisternas sida en önskan att det de grävde fram skulle vara smaskigt och lämpligt att basuneras ut på löpsedlar och i debattprogram i tv? Däri ligger inget ont, men det gör det heller inte i Silvias försök att få sin far att framstå i bättre dager. Det mest bisarra i Arnstads DN-artikel är slutklämmen: ”Varför kan inte drottningen helt enkelt säga att ”jag älskade min pappa – men nazisten Walther Sommerlath är en person jag avskyr och skäms för”?” Det är inte personen nazisten/kommunisten eller andra medlöpare i motbjudande rörelser som man har anledning att avsky, det är åsikterna. Skulle man avsky alla före detta kommunister här i landet, så skulle man inte ha många kvar att tycka om i sin närhet. Eller har vi alla glömt bort – kanske rent av valt att glömma bort – hur många av ens studentkamrater som omfattade odemokratiska ideologier under 68-tiden?

/DvS

1 kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle

Reptil varning!

Visst är det en förunderlig skapelse som Gud Fader fick till när det begav sig.
Så kan man undra då man läser SvD/Näringsliv.
Då han skapade människan var det för att hon /Adam/ skulle  ”bruka och bevara” alla träd i Edens lustgård utom ett – kunskapens träd. Människan var skapelsens krona och gav åt människan uppdraget att förvalta skapelsen, att råda över naturen och alla djur. Men så kom ormen; Ja, och resten känner vi ju alla till – kvinnan fick föda med smärta och mannen fick äta sitt bröd i sitt  anletes svett. Men framför allt – människan fick kunskapen om skillnaden mellan ”ont och gott”, och det är nu begreppet förväntningar gör entré – alla människor förväntar sig gott, ända tills denna förmodan stäckas.
Som sagt; visst är det en förunderlig skapelse som Gud Fader fick till när det begav sig. Men föga anade han att hans skapelse skulle kunna hitta på en sådan märklig företeelse som kunde skyla begreppen bakom hans hela idé; kunskapen om att kunna skilja på ont och gott. Människan skapade en institution där hon kan få utlopp för sina förväntningar på förmodade förväntningar.
Man skapade börsen.
Ett nytt träd i mänsklighetens lustgård.
Parallellerna är slående, och kanske är det dags för ett nytt syndafall. Ormen har i alla fall blivit synlig.
Enligt SvD har, i alla händelser, det nya paradisets Eva – finansmannen Christer Gardell – fått varsel.
– Marknaden har blivit ett monster som ingen riktigt förstår.

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar