3 undringar

Finansminister Anders Borg kallade till en pressträff  för att säga att Sveriges beredskap var god. Det var cirka 6 månader sedan. Ett sådant utspel tillkommer inte utan orsak. I söndags kunde man så höra samme minister i TV 1:s Agenda men nu var det ett annat ljud i skällan. ”Nu måste vi förbereda oss på. några besvärliga månader.” I det perspektivet börjar jag undra om vad det är som sker bakom lyckta dörrar? Ingen verkar kunna tala direkt ut, utan allt tycks vävas in i lögner och halvlögner? I det läget och med Andreas Cervenkas artikel i bakhuvudet, som jag refererade till häromdagen, började jag undra:  
 
 
 
 Vad grälar man om?
 
De flesta familjegrälen handlar om pengar.

I en privatekonomi som där familjemedlemmarna lever över sina tillgångar måste man dra in på något. Det kan handla om så simpla saker som kläder, hygien och nöjen. Vissa saker kan säkert vara lätt att avstå ifrån, men när man kommer fram till, för många, livets nödvändigheter som boende, mat och resor – ja, då blir det genast svårare. Och så börjar bråket.
Söker man då råd, så tycks alla familjerådgivare vara överens om en sak – skaffa en gemensam kassa.

Samma sak tycks också gälla för större ”familjer”– i detta fall EU-familjen. 

Samma förhållande som gäller för en privatekonomi gäller naturligtvis inom EU. Här handlar det om ett antal krisländerna i södra Europa, där de slösaktiga rikshushållarna måste berätta för sina medborgare att nu är det slut på sötebrödsdagarna. Här stundar vargatider! Samtidigt; längre norrut i Europa sitter ett antal präktiga rikshushållare som skall söka förklara varför landets innevånare skall vara solidariska med mindre nogräknade unionsmedborgarna längre söderut. Det är liksom upplagt för bråk.

Söker EU-familjen råd så gäller antagligen samma råd från alla familjerådgivare – skaffa en gemensam kassa!
Men har vi inte det? undrar den förundrade EU-familjen.
Nej! Observera att ni har gemensam valuta – men olika kassor! 

Är det här feltänket gjordes när EMU- missfostret –  skapades och det är det man bråkar om innerst inne? För att klara den monetära unionen måste man skapa en gemensam kassa – med s.k. Eurobonds som säkerhet?


Gäller numer; var och en sin egen lyckas smed?

Räddas det som räddas kan!


Det är inte utan att den gamla serien i tidningen Lyckoslanten dyker upp i huvudet, med den stora skillnaden att Spara där lät Slösa hushålla på sitt sätt och Spara moraliserade på sin höjd genom att berätta hur hon vände alla Slösas lättsinne till en högre moraliska höjder. Men om jag inte missminner mig så var den präktiga Spara ändå inte särskilt gångbar i min generation. Jag vill samtidigt inte påstå att Slösa var någon favorit, men nog var det lättare att tilltalas av hennes lättsinne än Sparas präktighet. Och även om inte man måste göra några direkta val när man läste serien så måste man innerst inne hålla med Spara.

Och just så är det nog många, liksom jag, som upplever dilemmat som uppstått inom EU-familjen.
Är det så att det just nu pågår ett EU-val i de flesta europeiska huvudstäderna– men det sker i tysthet.

Och var finns ledarna?

Som dagsläget ser ut är det inte undra på att eventuella opinionsundersökningar i ämnet ”EU-sympatier” lyser med sin frånvaro, men från ”underjorden” kan man höra rumpnissarnas undrande röster: Voofffå,voofffå blev det på dette viset?

Och EU.s egen lille rumpnisse; Herman von Rompuy verkar ha gått under jorden … eller är det hans röst som hörs … Voofffå,voofffå blev det på dette viset?

Som sagt; var finns ledarna? Har de ingenting att förmedla eller är de ombedda att hålla käften?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s