Polis! Polis!

DN har i ett antal artiklar berättat om vår så omhuldade poliskår som knappast för tankarna till varken konstapel Björk eller polismästare Bergström. Här är det allvar! I tre artiklar konstateras att  det föreligger ”resursbrist trots mer pengar” som vanligt. Fenomenet är inte nytt på något vis, men det intressanta är att ingen politiker, utredare eller revisor lyckats utröna om så är fallet. Att därför dra några större slutsatser av min självupplevda iakttagelse för ett antal år sedan är kanske att gå för långt, men jag tror ändå att den är symptomatisk.

Följande lilla händelse inträffade alltså på polisstationen i Uppsala.
På obekväma stolar och soffor väntade ett tiotal personer på sin tur att få sina ansökningar om pass behandlade. På den andra sidan disken satt en receptionist, som till stor del av tiden var upptagen med att svara i telefon. I luckan bredvid satt en handläggare som efter visst köande delade ut ansökningshandlingar, samtidigt som hon stack emellan med att ta emot ifyllda ansökningar – även det efter visst köande. Då – då, kom den gamla damen in på stationen. Hon såg för övrigt ut precis som ”den gamla damen ” i Ladykillers, med stråhatt på huvudet och ett litet paraply i handen. Hon gick genast fram till receptionisten, lade upp sitt paraply på disken och letade i sin väska efter sitt pass.
– Jo, ursäkta mig, men jag skulle vilja förnya mitt pass … det är nämligen så att …
– Då får du ta en kölapp och sitta ner! svarade receptionisten utan att se på damen.
Den gamla damen tar därvid sitt paraply för att uppsöka en besöksstol, men råkar därvid dra ner en vas fylld med med tulpaner. Vasen gick i bitar, tulpanerna låg utströdda i den vattenpöl som uppstod. Receptionisten ställer sig upp och utbrister … oj, oj oj! … likaså handläggaren som genast stänger luckan och försvinner! (?) Efter hjälp visar det sig. Ut, från bakomliggande rum kommer den närmaste minuten åtminstone 4 personer, som alla deltar i det logistiska arbetet. Hink, skurtrasa, soppskyffel, gummihandskar … ”det är ju glas” … ” och du ser till att ingen trampar i vattnet  … det är ju glas”.

Förvånade satt vi där tiotalet personer och såg på när poliskåren effektiviserades. Inom 5 minuter var glasbitar, tulpaner och vattenpölen ett minne blott. Någon fick uppgiften att gå ut och köpa nya tulpaner.

Men sedan återgick allt till det normala.

 

Övriga DN-artiklar: Ett dygn av brott, Anders kollega nära att bli skjuten

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s