Hela havet stormar

Idag blåser det på havet.
Medelhavet har bytt skepnad; det azurblå vattnet är stålgrått men bryts av skummande vita skummande vågkammar. Även i land har vädret gjort att den lilla staden Bandol ändrat karaktär. Havet är tomt på båtar. Samtliga segelbåtar tycks ligga i hamn och det enda man hör är en orkester av vinande vindar och fall som slår metalliskt mot masterna.
Efter kajenkanten ligger lyxkryssarna uppradade med aktern mot land – luxuösa mindre fartyg som är registrerade på Bermuda, London eller i vissa fall Kingston. Så här ligger de, år efter år; ibland kan man se några enstaka personer röra sig med en torktrasa i handen för att feja på redan glänsande mässingsknoppar, men oftast ligger ”fartygen” tomma och tysta.
Jag hade förvarnat Daniel om jag kanske skulle skriva några rader om avund, vilket vi känner båda starkt för – eller emot – men när han skrev i samma ämne kände han inte min utgångspunkt … lyxkryssarna i hamnen.

För det första; jag känner verkligen ingen avund i förhållande till ägarna av dessa båtar – snarare att jag skulle skämmas att gå omkring på en sådan båt. Bara insikten om världens tillstånd är nog för att jag inte skulle vilja visa mig på akterdäck – (ofta med ett champagneglas i handen.)

För det andra; jag missunnar verkligen dessa personer  deras ”förmögenheter” när det tar sig sådana här uttryck som att lägga sina ”sanitetskärl” vid en kajkant i Medelhavet. Allting verkar handla om ett utslag av synnerligen ”dåligt omdöme” – än vara de tycks ha mer av än de pengar de, de facto, kastat i sjön.

Jag vet att ämnet ”pengar och avund” är ett känsligt ämne, men jag börjar undra om det inte är dags att föra en dialog om hur människan kan skapa andra världen än de materiella. Ett studium av Maslows behovstrappa skulle kanske kunna vara en bra start för en ny människotyp som förstår att livet är en process och den går ut på att skapa en bättre värld för kommande generationer. Att lägga sina själsliga förmögenheter vid en kajkant i Bandol är inget bra steg i denna ständiga process – (tror jag!)

P.S. Jag har en god vän som putsar på sin gamla segelbåt – visserligen utan att den alltid kommer i sjön – men denne man har, enligt min mening,  förstått innebörden av Maslows behovstrappa. Han använder sig av samtliga grundsteg för att nå ett eget självförverkligande, samt att skapa värden för framtiden.
Och hans båt ligger definitivt inte vid kajkanten i Bandol!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s