Monthly Archives: december 2011

En modest förhoppning

Får man besvära om ett gott nytt år?

Ja, vi är ju inte riktigt där än, men jag tänkte att det kunde vara lika bra att vara ute i god tid, en dygd jag inte så ofta kan leva upp till. Man kan bygga på önskningen om ett gott nytt år med den om att det åtminstone måtte bli bättre än det snart gångna. På det rent personliga planet har det väl varit rätt bra, men man blir inte så full av tillförsikt, precis, om man ser sig omkring i världen.

En annan from förhoppning,  inom den närmaste tidshorisonten, är att det inte skall finnas så mycket folk ute som tycker att raketer och smällare gör livet glatt. Vi skall i kväll vandra genom staden till goda vänner i Eriksberg och jag vet inte hur hunden reagerar på sådant oljud på nära håll. Hittills har hon varit tämligen oberörd, när vi varit ute på kvällspromenader tidigare nyår. Men man kan ju inte utgå från att hon skall vara lika cool som sin föregångare, som en gång på sista april fick en smällare kastad mellan benen. Han bara tittade ner när det small och vandrade oberörd vidare, till stor besvikelse för de smågrabbar som kastade smällaren och skyndsamt sprang därifrån.

Kvällen kan innehålla nog så mycket dramatik ändå, eftersom den familj vi skall gästa har en mycket revirmedveten lagottotik, som i synnerhet är skeptisk till andra tikar. Tanken är att vi  i görligaste mån skall hålla dem åtskilda, men sådant vet man ju aldrig hur det går med. Det kan bli en del skällande från olika håll i huset. Men det kan gå.

Gott nytt år!

1 kommentar

Filed under Kultur

Dumhet parad med ondska

Som så många andra läser jag ofta tidskrifter på dass. Man skall ju i allmänhet sitta där ett tag och då kan man ju lika gärna använda tiden till att lära sig något nytt. I allmänhet glömmer man det ganska snart, men det känns trevligt att sitta där och förkovra sig.

På senare tid har jag läst i någon tidskrift som jag provprenumererat på och fått en ”väderstation” för. Förr var det klockor och ännu tidigare var det väskor. Men nu är det väderstationer man får om  man provprenumererar på en tidskrift. De fungerar bara i undantagsfall, men de utgör ändå ett lockmedel för att för en ringa summa provprenumerera. I alla händelser handlade ett avsnitt i tidningen om de romerska gladiatorerna, detta storslagna men vedervärdiga folknöje som romarna, hemma och ute i provinserna, hängav sig åt. Jag skall här inte gå in på denna hantering närmare, bara konstatera att uppgifterna som man fått lära sig om att de tidiga kristna kastades för lejonen i stort sett är en myt. Detta hindrade inte att ett stort antal kristna avrättades under den tiden, men det groteska är att det är många fler som dödas för sin tros skull i dag än någonsin under romartiden. Det sägs att en kristen dödas för sin tros skull var femte minut. Det blir omkring 100 000 om året.

Jag har inga uppgifter om hur troende inom andra religioner drabbas, men man kan befara att det är en hel del. Men nu, hävdas det, är det de kristna som drabbas mest. Själv är jag ingenting, i troshänseende, inte ens ateist, så det är inte omsorgen om trosfränder som gör mig så förbannad. Det är enfalden, den sorts enfald som så ofta gör sällskap med den rena ondskan och som ofta förebär religiösa motiv för sitt handlande. Vad får folk att tro att de har rätt ge sig på folk för att de tror på ”fel” gud? Eller på samma gud, fast på fel sätt? Det är upprörande nog att det finns de som tyckt att de haft rätt att åka till främmande länder och missionera. Om jag förstått missionens folk rätt, så är det inte så numera, annat än sekundärt. Man åker ner och hjälper till, rent humanitärt, och hoppas att detta goda föredöme skall leda folk in på ”rätta vägar”. Fast jag tror nog att det fortfarande finns några grumliga tankar om att vi upplysta människor skall upplysa dem som inte fått se ljuset etc. Detta kan jag i någon mån acceptera, om än inte stödja. Det är bara naivt och lite enfaldigt. Men att som nu senast bränna kristna kyrkor och slå ihjäl folk helt enkelt för att de är just kristna, det är inte bara enfaldigt, för enfaldigt är det, det är också ett uttryck för ren ondska. Sekulariserade människor har nuförtiden ofta svårt att tala om ondska, för de tror att det har religiösa konnotationer att tala om ondska, kanske också godhet. Det är också enfaldigt. Men däri ligger inget ont, annat än i vissa gruppers intolerans mot troende i största allmänhet.

Om man skall förvänta sig att andra skall respektera ens ställningstagande i sådana här frågor, är förutsättningen att man respekterar eller åtminstone tolererar dem som tycker annorlunda. Men de som dödar andra bara för att de har fel religion kan inte förvänta sig någon respekt, bara förakt.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Medier, Politik & samhälle

Säsongsrelaterat uppehåll

Om någon skulle ha missat det, så passar jag på att meddela att det nu officiellt råder JUL i landet.

Detta innebär att alla som säljer saker jobbar som vanligt, medan andra som köper saker ser till att hålla de förstnämnda sysselsatta.  Om man, under julhandeln, skulle komma på sig av att undslippa sig något om den kommersiella julmusik som omöjliggör samtal och i stort sett också vanlig tankeverksamhet och därvidlag ger uttryck för kritik av denna stämningsskapande tortyr, så tänk på att det finns de som drabbas hårdare: de anställda. Tänk att dagarna i ända, dag efter dag tvingas höra Jingle bells, White Christmas och Stilla natt med Carola och han som sjöng i Vikingarna förr, uppblandat med någon klämkäck slinga med Tipp, tapp, tipp, tapp, tyst det är i vrårna (vilket alltså i sammanhanget skall ses som en ren lögn) och Små grodorna som enligt uppgift skall vara så roliga att se  och samtidigt vara vänliga mot folk som köper julklappar i massor och frågar om de inte kan få dem inslagna. Jag kan förstå att detta är arbetsförhållanden som gör en benägen att utföra de mest gräsliga våldshandlingar.

Men vi själva, som har allt ordnat och nu tindrar med ögonen, låter barnen höra julevangeliet genom någon sinnrik ”app”i sina telefoner och bara har vänligheter till övers mot omgivningen, vi slipper ju tänka på sånt. För oss är det mer frågan om hur man rimmar på Tranströmer och flanellpyjamas (om det är det man ämnar ge bort), vi kan bara slå oss ner i någon skön stol, glädjas åt det gamla julbudskapet i Disney- och Karl Bertil Jonsson-form.

Allt detta tar ju en hel del kraft, och av den anledningen skrivs det inte så många blogginlägg under julen.

Det är vår julklapp till er, kära läsare.

God jul!

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

I håg har jag svårt att komma.

Arkivet för kondenserade minnen

Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går … rader som jag minns, men som samtidigt får mig att fundera över vad är det jag minns. Jag har snart levat i 600.000 timmar, och av dessa har jag varit medvetet omedveten i mer än 150.000, då jag sovit gott. Då skulle det alltså återstå cirka 450.000 timmar!
Inför detta faktum har jag börjat fundera än mer –  vad minns man egentligen? Inte ur någon vetenskaplig synvinkel, utan kanske mer från en allmängiltig synpunkt. (Den här meningen skrev jag mest för att tillfredsställa min medvandrande språkpolis.)

Daniel och jag ägnar ett oändligt antal timmar, under våra balader, åt att minnas. Många konversationer inleds med meningar som; har jag berättat …? eller minns du …? och oftast blir då svaret nej, men som snart förbyts i att man minns att man hört det förut – men man minns inte vad det handlade om. Följaktligen går mycken tid åt att berätta allt det som vi inte kommer ihåg. Men det är snart glömt! Och även om vi ägnat ”ett oändligt antal timmar” till dessa minnesövningar och adderar allt annat som vi lärt, upplevt och glömt! , så återstår säkert 449.000 timmar för var och en av oss.

Om man nu skall uttrycka det populärvetenskapligt och förenklat så handlar det kanske om en liknöjdhet, att vi klarat oss bra utan allt tankegods som ligger fördolt någonstans i våra hjärnor, men där synapserna oxiderat sedan länge. Men det räcker inte! Minnet måste bestå av något mer … jag har en stark känsla av det.
Den förneställningen kan jag få när jag går omkring i Stadsbibliotekets bokförråd och rullar isär hyllorna. Där finns kunskapen och minnena koncentrerade, men samtidigt; när jag drar isär hyllorna uppstår mellanrum. Först sedan jag fått en klar indikation om var i minnesbanken jag skall leta så hittar jag i bästa fall det som jag inte visste att jag visste. Men mellanrummen då? Jo, det var där som kunskapen och minnena fanns, innan jag drog isär hyllorna.

Häromdagen fick jag en sådan där förnimmelse. Jag satt nämligen och höll ett 3 dagar gammalt barn i famnen och kunde räkna ut att det var säkert dryga 30 år sedan sist – det mindes jag – men kom samtidigt inte ihåg någonting av det ögonblicket som sådant. Det var ett starkt ögonblick nu och det var säkert ett lika då, men känslan från 1981 dök aldrig upp. Trettio år är ett stort mellanrum!

Är det månne så att det som man inte kan sätta ord på återfinns inte i livets minnesbank utan rinner ner i en osynlig emotionell bottenlös brunn där allting blandas och ur vilken det ibland stiger upp små reminiscenser.
Kanske är det så att man likt vinkännarna måste ge ord till vad man upplever  – men räcker det?

En god vän utryckte sig sålunda efter ett kärleksmöte: Det påminde starkt om något som jag jag varit med om tidigare.  

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Saab-lar!

... to bil, or no tto bil ...

Så har vi då fått uppleva det alla förväntat sig. Floskler som ”tron kan försätta berg” eller ”hoppet är det sista som överger människan” har kommit flitigt till användning. En dag som denna  kommer naturligtvis en massa andra floskler att genomsyra medias kommentarer … de där med att ”aldrig spänna en båge” och liknande; ja,  ni vet …, men så äntligen! – är konkursen ett faktum.
Jag säger äntligen, då jag hela tiden* trott på SAAB som  ett varumärke med en egen inneboende kraft. Förhoppningsvis är det inte försent; utan det intellektuella kapitalet – det vill säga SAAB:s hela potential – finns intakt.

Men det har varit ett tragikomiskt skådespel att beskåda … nästan som ett grekiskt drama. En person – med det teatraliska namnet Muller – har under en längre tid agerat likt en sentida Hamlet. Ett skådespel som hela tiden fokuserats på en persons agerande –  hans spel med –  alternativt mot – ryska oligarker och kinesiska kommunistkapitalister, ömsom som huvudrollsinnehavare, ömsöm som birollsinnehavare eller statist. Dessutom är de kinesiska företagen inga fria företag utan underställda en gigantisk statsapparat.

Att hela tiden utmana GM och deras kinesiska partner SAIC, tillika Kinas största biltillverkare,  med en ett antal mindre kinesiska konkurrenter – så skrivs inte industrihistoria.
Men nu, efter konkursen yppar sig säkert möjligheter för andra aktörer att agera.

SAAB lever!

*)
https://flanerase.wordpress.com/2011/09/11/vad-lognen-ma-skapa-ar-vanskligt-och-kort/
https://flanerase.wordpress.com/2011/09/10/kreuger-ii2/
https://flanerase.wordpress.com/2011/09/08/kreuger-ii/
https://flanerase.wordpress.com/2011/07/29/as-time-goes-by/
https://flanerase.wordpress.com/2011/04/27/saab-–-en-guldgruva/ 

Övriga dagsaktuella källor: SvD, DN, Aftonbladet ,SvD m.fl.

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

När någon gör en resa tut!

Axel, som reser lite oftare än jag, citerar alltid Tecknar-Anders parafras på det tyska uttrycket Wenn jemand eine Reise tut på ovanstående sätt, så nu, när jag har gjort en resa, gör jag likadant.

Hustrun och jag har varit i Jordanien, som ligger granne till snart sagt allt i det oroliga Mellanöstern men är ganska lugnt ändå. Från stranden, som vi besökte men på grund av stark vind inte badade vid, kunde man, utan att vrida på huvudet, se  Eilat i Israel i högra hörnet på andra sidan Aquabaviken, och tittade man rakt framt så såg man Sinaibergen i Egypten tvärsöver viken. Den närmaste grannen söderut är Saudiarabien, en halvmil bort. Orten, Tala Bay, där vi bodde bytte Jordanien till sig från Saudiarabien mot en betydligt större bit öken och i den biten hittade saudierna sedan förstås massor av olja och gas, något de hade mycket av förut men Jordanien inte har tillstymmelse till. Däremot hittade jordanierna vatten på det nya kustområdet, vilket är värt mycket det med.

Annars är det alltid intressant att läsa lokala tidningar när man är utomlands. I Jordanien är det The Jordan Times, en ”independent” jordansk dagstidning, ”published daily except Saturdays”, så oberoende en tidning nu kan bli i ett land, där kungen har ett finger med nästan överallt. Tidningen innehåller bra ledare, med naturlighet antiamerikanska och antiisraeliska, och en, utifrån landets geografiska, demografiska och politiska situation, balanserad nyhetsrapportering. Man slås bland annat av att nyheter från Jerusalem konsekvent står under ortsangivelsen ”Occupied Jerusalem”.

En intressant artikel stos att läsa i tisdags under den neutrala rubriken ”Egypt Islamists offer vision for sin-free tourism”. Där citeras ledande salafister som Yasser Bourhami förespråkar ”A five-star hotel with no alcohol, a beach for women – sisters – separated from men in a bay where the two sides can enjoy a weekend vacation for a week without sin.” För säkerhets skull lägger han till ”The tourist doesn’t n have to swim with a bikini and harm our youth”. En beslöjad kvinnlig kandidat för det muslimska brödraskapet säger ”Tourist don’t need to drink alcohol when they come to Egypt; they have plenty at home” och lägger till: ”They come to see the ancient civilisation, not to drink alcohol.”

Samtidigt säger kritiker, enligt artikeln, att representanter för islamister i den egyptiska politiken som avser att försäkra för nationen att de inte vill skada turismen gör just det.

Hotellet höll med ett stort urval tv-kanaletr, där vi kunde se hur samma nyheter skildrades i Al Jazeera, engelskspråkiga France 24, BBC World, Sky News och CNN. Man förstår efter ett tag, om man inte gjort det förr, att alla nyanser av sanning inte finns i den svenska nyhetsförmedlingen.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier, Politik & samhälle

Telefånerier

Jag har bytt telefon – trodde jag! Men låt mig ta det från början.
Jag är uppväxt med svart bakelittelefon; en sådan där med rak sladd och nummerskiva. Och numret återfann man på en liten papperslapp frampå på telefonen. Det tyckte min mamma var bra för det var så svårt att komma ihåg numret tyckte hon; eftersom jag så sällan använder det … jag svarar ju alltid Löfhulta! … och dessutom förresten så svarar ju Göthe oftast i telefon … Även min far hade problem när Televerket fick för sig att ändra en siffra –13160 blev 53160 – men den gamla lappen satt kvar. Det är då f-n att dom ska ändra på allt nuförtiden!


Men det var inte bara en förändring som skapade irritation. Mina föräldrar fick nya telefoner. Telefoner? Ja, de fick varsin – en på kontoret och en i köket. Pappa svarade oftast på kontoret men svarade även i köket om han var i den änden på huset. Det var ett stort hus. Krisen uppkom allt som oftast då det ringde och Göthe svarade på kontoret, men Irma, min moder, svarade lite senare i köket. Och då bröts samtalet för Göthe. LÄGG PÅ! kunde man då höra Göthe skrika så det hördes vida omkring på bygden. JAG PRATAR MED ERIK OLSSON ..! Och då blev min mamma ledsen: Skrik inte åt mig …

Som sagt; redan på den tiden kunde telefonen skapa irritation och vanmakt, men för mig personligen har det då mest handlat om att förlängningssladden trasslat sig, eller att det tutade upptaget hos någon man sökte … och det i evigheter. Och nu har jag alltså bytt telefon – trodde jag. Men ack vad jag bedrog mig. Jag har fått en bärbar dator med telefonfunktioner. Det är hur lätt som helst, sade den unge försäljaren i Teliabutiken. Instruktionerna hittar du på itunes. Redan här borde jag ha dragit öronen åt mig, men i förtröstan om att jag är läskunnig och har gott om tid så åkte jag hem för att installera min nya telefon. Det var i tisdags. Jag hittade så itunes och började läsa:

Den här guiden beskriver hur du går till väga för att jailbreaka din iPhone 3GS/4 samt iPad med iOS 5. Observera att samtliga enheter förutom äldre iPhone 3GS blir tethered vilket innebär att du behöver en dator varje gång du startar din iPhone. Om du vill ta reda på vilket Bootrom din iPhone 3GS har kan du läsa vår guide här.
För er som är i behov av unlock måste ni uppdatera iPhone utan att uppdatera basebandet. Steg 1 – 6 förklarar hur du sparar ditt baseband. För er som enbart är ute efter jailbreak kan ni gå direkt till steg 7 efter att ni har genomfört steg 1 – 2.

Idag åker hustrun och jag ner till Stockholm för att få hjälp av vår son. Och mina föräldrar sitter nog och ler lite snett i sin himmel!

3 kommentarer

Filed under Kultur