Skolminnen – på förekommen anledning

 

Sigtunaskolan

Lundsberg

De senaste dagarnas debatt kring internatskolan Lundsberg har gjort att jag känt mig lite kluven. Inte så att jag själv har gått på Lundsberg, bort det, men jag har gått på en annan skola av samma sort, Sigtunaskolan (den lite äldre skolan i Sigtuna, alltså inte den som nuvarande kungen gick på).

Jag har försökt dra mig till minnes om jag utsatts för pennalism och kränkningar och kan inte säga att jag lyckats. Visst bråkade vi med varandra där som på andra skolor, men jag tror inte att jag ljuger om jag säger att jag slogs oftare och mer intensivt under de två åren jag gick på folkskolan Höglundaskolan i Sundsvall än vad jag gjorde under fyra år på Sigtunaskolan. Är man dessutom uppvuxen som yngst i en brödraskara på fyra så är man inte helt främmande för att få en hurring i all välmening, så där i förbigående.

Kamratuppfostran är ett ord som nämnts, och visst, det nämndes där med. Men det var mer av typen att äldre elever, prefekter, hade viss domsrätt när det gällde smärre förseelser. När jag, till exempel, olovandes tillsammans med några kamrater nattetid hade krupit genom de kulvertar som gick under skolan och som dolts för oss elever på bästa sätt och därefter med utvecklande av okända detektivtalanger ertappats av husfar, vår gymnastiklärare, så delegerades straffutmätningen till en prefekt, som i god Singletonanda bestämde att jag skulle putsa hans ridstövlar. Sedan fanns det två dagrum på elevhemmet, ett för ”tjatten”, dvs de yngre, och ett för övriga elever. Eftersom jag sällan objuden fick vistas i mina äldre bröders rum hemma fann jag inget anmärkningsvärt i det. Dessutom slapp vi tjatt att riskera att de äldre hörde när vi skvallrade om dem, när vi satt och småljög i ”nedre dagrummet”.

Allt detta skriver jag för att påstå att det som nu sägs om Lundsberg säkert kan vara sant och riktigt, men att det för den sakens skull inte nödvändigtvis uppfattats som kränkningar av de berörda. Att det diskuteras är dock bara bra, men det finns en hel del förutfattade meningar med i bilden, som skymmer sikten. Tycker man att det är fel med internatskolor, så finner man säkert lätt exempel på företeelser som man kan ogilla. Själv gick jag i Sigtuna i realskolan, som 11–14-åring, och hade jättekul, men jag är oerhört tacksam att jag inte gick där på gymnasiet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Medier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s