Vid ett vägaskäl

Vägen till framtiden ...?

Jag har under antal dagar följt Svenska Dagbladets artikelserie där tidningen granskar de s.k. pensionsrådgivarna, och det är när jag läser dessa som jag påminner mig de resonemang som fördes internt inom försäkringsbranschen under 1990-talet. Det mantra som då uppfyllde alla, var ordet valfrihet.
Jag kommer härvid att tänka på två episoder, kopplade till just det begreppet.

  • Särskilt kommer jag ihåg en särskilt inbjuden riksdagsman som under en stor konferens, om just valfrihet i pensionssystemet, uttryckte sig ungefär:”När jag tänker på alla de miljarder som vi svenskar hittills undanhållits för att trygga vår framtid med, vill jag helst bara lägga mig ner och dö!” … (alldeles riktigt – denne man är nu död och begraven.)
  • Vid ett annat möte, på Skandia Future Center i Vaxholm, kom jag ihåg att jag kom på kontrakurs med den då nyinrättade Pensionsmyndighetens informationschef. (Även detta möte uppfylldes alla av ordet valfrihet). Orsaken till att jag kom i diskussion med informationschefen uppkom när jag ifrågasatte försäkringsbolagens möjlighet till att informera 4,4 miljoner svenskar om innebörden av att välja – och att välja rätt! – men fick då till svar: Sköt ni era kunder så sköter vi resten!
Att informera om en så komplex materia som pensioner, är oerhört svårt. Vissa personer känner sig handlingsförlamade och vågar in ens beställa en kopp kaffe på grund av alla alternativ som de måste ta ställning till. Vad skulle då inte vara fallet med att välja rätt pensionsparande.
För att exemplifiera komplexiteten i att informera våra kunder – men naturligtvis PPM:s – använde jag mig av metaforen Växellådan, som kan delas in i tre nivåer – och åskådliggör problematiken.
  1. De som använder sig av  växellådan när de kör sin bil. (Dålig insikt för att inte säga noll.)
  2. De som kan reparera en växellåda när den går sönder. (Lite insikt och kallar sig därför pensionsrådgivare)
  3. De som konstruerar växellådor. (Fondbolagen)
När man läser SvD:s senaste artikel förstår man att de som är de stora vinnarna är kategorierna 2 och 3 och därför är det därför en from förhoppning om att de som gett tillstånd – regering och riksdag – åtminstone tar ett krafttag och ser till att redovisningen blir uppstramad. Det som håller på att ske – mycket på grund av blivande pensionärers godtrogenhet – kommer att ända upp i en framtida katastrof om ingenting görs.
Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s