“Strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllne dosor”

En kulturgärning

I en signerad artikel av Erik Helmersson i DN, konstaterar han att det  har börjat hända något med vår syn på våra intellektuella och att ett nytt intellektuellt klimat håller på att ta form. Han exemplifierar sitt påstående med att rada upp ett antal personer, som  Sven Wollter, Carl Johan De Geer, Katarina Frostenson, Lars Norén, Krister Henriksson, som för 20 år sedan kanske hade ett visst inflytande på kulturella företeelser i samhället, men som numer blivit marginaliserade  – (senast i raden Abba-Benny Anderssons  fåfänga försök att påverka det beslutade Slussen-bygget). Jag instämmer, men konstaterar samtidigt att man måste ta förändringen i det kulturella klimatet i beaktande. Helmersson pekar främst på att de social medierna då han skriver att; den viktigaste förklaringen till att en bokutgivning eller ett teater-cv inte längre är en biljett till debattens frontlinje är förmodligen just de sociala medierna.  Detta har naturligtvis sin betydelse och kan ses som en förklaring till att de flesta kulturdebattörerna idag kommit att framstå som lättviktare i jämförelse med tidigare decenniers – jag tänker då på sådana som Sven Stolpe, Olof Lagercrantz, Herbert Tingsten, Ingmar Hedénius med flera.

Ponera att  man likställer kultur med ”andlig odling” så inser man snart att detta är ett begrepp som håller på att försvinna.

Det mesta av den intellektuella debatten vad gäller bokutgivning, teater- och konst recensioner, eller annan allmän kulturdebatt har antingen kommit att övergå i ett introvert navelskåderi där de flesta mottagarna av eventuella kulturella yttringar inte förstår hälften av vad som skrivs, eller, bestickande nog, kommit att ge vika för kommersiella krav. Numera måste kultur förpackas så att det går att sälja. Och då räcker det inte med fristående, potenta tänkare, utan hela kulturklimatet  i media har kommit att kunna liknas vid vilken  amerikansk reality-serie som helst … med stänk av Jan Guillou och Göran Greider … bara det går att sälja.
Och de intellektuella har bara att rätta in sig i ledet eller förbli ”tysta”.

Nej, som sagt; jag tror inte att Erik Helmerssons analys av synen på våra intellektuella i första hand beror på de sociala medierna utan kanske mest beror på ”det nya” kulturella klimatet. Med Gustaf Frödings tänkvärda rader i huvudet, (återgivna i ingressen), handlar det kanske mer om den obefintliga källsorteringen i media.

Därför media!

Börja källsortera – det handlar om en sanitär olägenhet – men glöm inte att lägga på locket.

.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s