Dumhet parad med ondska

Som så många andra läser jag ofta tidskrifter på dass. Man skall ju i allmänhet sitta där ett tag och då kan man ju lika gärna använda tiden till att lära sig något nytt. I allmänhet glömmer man det ganska snart, men det känns trevligt att sitta där och förkovra sig.

På senare tid har jag läst i någon tidskrift som jag provprenumererat på och fått en ”väderstation” för. Förr var det klockor och ännu tidigare var det väskor. Men nu är det väderstationer man får om  man provprenumererar på en tidskrift. De fungerar bara i undantagsfall, men de utgör ändå ett lockmedel för att för en ringa summa provprenumerera. I alla händelser handlade ett avsnitt i tidningen om de romerska gladiatorerna, detta storslagna men vedervärdiga folknöje som romarna, hemma och ute i provinserna, hängav sig åt. Jag skall här inte gå in på denna hantering närmare, bara konstatera att uppgifterna som man fått lära sig om att de tidiga kristna kastades för lejonen i stort sett är en myt. Detta hindrade inte att ett stort antal kristna avrättades under den tiden, men det groteska är att det är många fler som dödas för sin tros skull i dag än någonsin under romartiden. Det sägs att en kristen dödas för sin tros skull var femte minut. Det blir omkring 100 000 om året.

Jag har inga uppgifter om hur troende inom andra religioner drabbas, men man kan befara att det är en hel del. Men nu, hävdas det, är det de kristna som drabbas mest. Själv är jag ingenting, i troshänseende, inte ens ateist, så det är inte omsorgen om trosfränder som gör mig så förbannad. Det är enfalden, den sorts enfald som så ofta gör sällskap med den rena ondskan och som ofta förebär religiösa motiv för sitt handlande. Vad får folk att tro att de har rätt ge sig på folk för att de tror på ”fel” gud? Eller på samma gud, fast på fel sätt? Det är upprörande nog att det finns de som tyckt att de haft rätt att åka till främmande länder och missionera. Om jag förstått missionens folk rätt, så är det inte så numera, annat än sekundärt. Man åker ner och hjälper till, rent humanitärt, och hoppas att detta goda föredöme skall leda folk in på ”rätta vägar”. Fast jag tror nog att det fortfarande finns några grumliga tankar om att vi upplysta människor skall upplysa dem som inte fått se ljuset etc. Detta kan jag i någon mån acceptera, om än inte stödja. Det är bara naivt och lite enfaldigt. Men att som nu senast bränna kristna kyrkor och slå ihjäl folk helt enkelt för att de är just kristna, det är inte bara enfaldigt, för enfaldigt är det, det är också ett uttryck för ren ondska. Sekulariserade människor har nuförtiden ofta svårt att tala om ondska, för de tror att det har religiösa konnotationer att tala om ondska, kanske också godhet. Det är också enfaldigt. Men däri ligger inget ont, annat än i vissa gruppers intolerans mot troende i största allmänhet.

Om man skall förvänta sig att andra skall respektera ens ställningstagande i sådana här frågor, är förutsättningen att man respekterar eller åtminstone tolererar dem som tycker annorlunda. Men de som dödar andra bara för att de har fel religion kan inte förvänta sig någon respekt, bara förakt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Medier, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s