So far so good

som de säger utomlands. År 2012 har, som de flesta år tidigare, utsetts som det år då jordens undergång skall inträffa. Vi får väl se hur det urartar sig . . .

Några värre katastrofer har dock ännu inte drabbat mig och det vore tacknämligt om det fortsatte på den inslagna vägen.

Men först gäller det att lära sig att skriva rätt årtal. Jag tycker att just det är en sak som blivit enklare och enklare med tiden. Kanske beror det på att tiden går fortare när man blir lite äldre, så man hinner liksom inte vänja sig vid ett årtal förrän det är dags att byta. Det sägs ju att det skall vara så. I alla fall har man med åren vant sig vid att åren avlöser varandra och att takten tycks öka med åren. Och det konstiga är att alla referenspunkter till ens ökade ålder ligger inom studentåren. Allt man kunde och gjorde då som man inte kan och gör nu. En del kan man vara enbart tacksam för att man slipper hålla på med, som att jaga någon lämplig person att ”vara ihop med”. Det slipper man nu, och inte har man någon lust att byta. Kanske hänger det där ihop med vår generations ovilja att bli vuxen. ”Fina lilla krumelur/jag vill aldrig bliva stur”, som Pippi skaldade. Damer i min ålder, 65+,  kallar sig och sina jämnåriga för tjejer och vi skall ut med grabbarna. Våra fäder satte på sig hatt och rock och accepterade att de var gubbar, eller mogna män eller vad de kan ha uppfattat sig som. Jag är i alla fall övertygad att min far i 68-årsåldern inte uppfattade sig som en något överårig student. I vart fall har jag svårt att se honom sätta på sig en sliten jacka och gå ut i parken och kasta pinnar åt sin hund. De gånger han gick ut med vår stiliga men tämligen klenbegåvade irländska setter, var det fråga om begränsade promenader, med Dixi sedigt trippande vid hans sida.

Oförmågan att inse sig vara gubbe har kanske med mognad att göra, en egenskap jag väl inte har i överflöd. I så fall hade jag väl inte hållit på med den här bloggen.

Så fort bloggens huvudägare Axel återkommer till stadens hank och stör så skall vi ta ställning till publicering av delar av den omfattande statistik som vår värd WordPress försett oss med. Om jag minns rätt har bloggen lockat omkring 9 700 besökare, vilket skulle motsvara fyra utsålda hus på operahuset i Sydney. Det låter  naturligtvis mäktigt, men det finns ju de som fnyser över en besökssiffra av den storleken för en enda dag. Vi tröstar oss med att vår läsekrets är så mycket mer kvalificerad. Det krävs kanske lite mer av läsare att stå ut med detta i jämförelse med vad det krävs av bloggtillvanda tonåringars besök på modebloggar och annat liknande. Vi lovar å andra sidan att aldrig ta upp klädmodet i vår blogg, annat än som ett problem.

God fortsättning på det nya året!

Annonser

1 kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur, Medier, Politik & samhälle

One response to “So far so good

  1. Anders

    Från en medelålders man i sina bästa år till en annan i samma situation. Det är ju ändå en tröst att man inte känner sig som vi upplever att våra föräldrar kände sig, typ hatt och rock. Så det bästa tipset är bara att försöka hinna med att leva så mycket som möjligt medan man fortfarande kan föra det. Sedan är det ju försent så att säga…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s