Protokoll från veckoavslutning

För att ni inte skall tro att vi bara dricker kaffe och mumsar på bakverk när vi har våra veckoavslutningar följer här ett starkt förkortat protokoll från veckoavslutningen för projektet Walk & Talk på Konditori Fågelsången.

Efter att ha hittat Axel, som tagit plats på konditoriet, som alltid är fullt dessa tider, upptäckte jag att han hade försett oss med var sin kopp kaffe. Det hade jag med, så vi fick påtår på direkten, dock något avsvalnad, när det var så dags.

Jag lämnar viktiga fakta som att vi i dag provåt Fågelsångens jordgubbsprinsesstårta och går direkt på diskussionsämnena.

Axel hade i mejl frågat vad nyttan med kunskap är, egentligen. Han hade inte godtagit min förklaring att det var för vårt nöjes skull, som vi inhämtade kunskaper. Vi kom inte till något beslut, det gör vi sällan, men någon sorts konsensus nåddes om att kunskapen på individplanet mest var för vårt nöjes skull, samtidigt som Axel ivrade för sitt strukturkapital, det vill säga det som är kvar när vi är borta. Vi var emellertid överens om att det inte var mycket sådant vi hade att lämna efter oss, framför allt som vi redan glömt det mesta av det vi kan.

Vi hade sedan en längre diskussion om vad kunskap är, vilket vi inte riktigt visste. Däremot trodde vi att det var skillnad på kunskaper inom naturvetenskaper och inom humaniora. Jag själv har alltid retat mig på det beskäftiga i att byta ut namnet på mitt huvudämne, litteraturhistoria, till litteraturvetenskap och kunde raljera över det vetenskapliga i den forskning som bedrivits inom det ämnet. Antingen blir det så mycket vetenskap så att själva litteraturen blir sekundär eller också är vetenskapligheten begränsad, exempelvis vid uttolkning av litterära verk, vilket ibland sker under vetenskapens täckmantel. Inom andra vetenskaper har kunskaper kunnat ackumuleras på ett annat sätt, genom att nya metoder och redskap gör det möjligt att upptäcka och förklara saker som varit fördolt för tidigare generationer vetenskapare.

Eftersom Axel just läst Torgny Lindgrens Minnen pratade vi en hel del om den boken, mest Axel, eftersom jag hade glömt det mesta. Det är ju så det är med minnen. Vi ansåg dock att det fanns minnen, vilket Torgny Lindgren förnekade i sin bok.

Så där djupsinniga var vi vid kaffebordet på Konditori Fågelsången. Det vill säga inte särskilt djupsinniga alls. Men vi hade trevligt. Och det var det vi kom fram till var meningen med livet: att ha trevligt, medan tillfälle finns. För sedan är det liksom för sent.

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar

One response to “Protokoll från veckoavslutning

  1. Anders

    ”Lev idag”, tycker jag sammanfattar din slutsats. Alternativet är som sagt inte mycket att ha (åtminstone vad vi tror som inte varit på andra sidan och kollat)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s