Axel och jag

har bestämt oss för att inte bli någon sorts andrasorteringens ledarskribenter. I sitt inlägg Juholt och jag kan det tyckas att Axel frångår den principen, men det är bara skenbart. Axel gör i stället något storslaget, i och med att han visar någon form av förståelse för Juholts oförmåga att tiga när han borde tiga, något mycket få politiska kommentatorer av goda skäl tidigare varit mäktiga. Nu skyller han på att de båda, Juholt och han, har fått en släng av Tourettes syndrom. Det är en tanke som inte slagit mig förut, men kanske ligger det något i det. Främst handlar det i Axels fall dock om ren och skär skrivklåda, något han led av långt innan han blev med blogg. I Juholts fall handlar det om dåligt omdöme, något han förmodligen haft (märk att jag inte skriver ”lidit av”, eftersom detta kräver någon form av insikt, vilket jag inte tror är aktuellt här) långt innan han blev partiledare. Fast då märktes det inte så mycket.

För att bli politiker krävs – i de flesta fall, det finns undantag – att man har en kombination av mycket gott självförtroende och dåligt omdöme. I själva verket tror jag att det dåliga omdömet är en förutsättning för det mycket stora självförtroendet.

Anledningen till att jag inte tycker Axel och jag skall leka något slags ledarskribenter är att sådana, på grund av tidningens eller egna partilojaliteter, tvingas till partiell blindhet. De tvingas, som det heter, se grandet i sin nästas öga men inte bjälken i det egna. Och sådana vill vi ju inte vara, utan obrottsligt objektiva och oförmögna till orättvisa bedömningar. Det är alltså så vi vill vara. En helt annan sak är att vi inte kan vara det.

Annonser

1 kommentar

Filed under Politik & samhälle

One response to “Axel och jag

  1. Anders

    Det kanske är så, precis som i Justitias vågskålar, att i den vänstra så lägger man självförtroendet och i den högra det dåliga omdömet. Ju mer självförtroende (på den positiva sidan) desto mer ökar det dåliga omdömet (dvs den högra sidan sjunker). Och om man då har gott omdöme så förefaller det som att självförtroendet kanske minskar.
    OK. lite Archimedes princip över resonemanget, men något måste man ju komma med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s