Svarte Petter

Spader knekt i KD-leken

Spader knekt i S-leken

Under förliden vecka har vi fått  uppleva två politiska antiklimaxar, som bara de som är med i respektive trossamfund möjligen kan förstå sig på. Och båda handlar om hur allting tycks kunna förbytas i ett rosa skimmer genom att den ”gordonska knuten” äntligen blivit löst – som det heter i politiska kretsar. (Uttrycket myntades i en riksdagsdebatt av den centeristiske ledamoten, Johannes Antonsson.)

Båda ”knutarnas” upplösning baseras sig på att man i respektive parti fått sin egen Svarte Petter.*

Den första knuten var inte löst i ett enda hugg utan naturligtvis måste man första frigöra hr Juholt från vidare verksamhet. Därefter kunde man nu använda honom som  avskjutningsramp för den nya raketen, framtagen för att, som Carin Jämtin uttryckte det: Vi behöver en kompetent ledare (?)!
(Indirekt säger hon att det var inte fallet med hr Juholt, men som Svarte Petter kan han duga och bli symbolen och utlösande faktor för att bli  den som enade partiet.
(Är det för sin inkompens han hyllas?)

Den andra knuten som löstes handlade om en helt annan cabaret. Den kristdemokratiska!
Ponera att två personer inleder en process och man kommer överens om att slita tvisten inför domstol.
Väl i domstolen säger domaren att parterna får bara tala positivt om varandra – inga negativa omdömen. När så parterna svalt denna förtret och tvingats tala väl om varandra i inlägg efter inlägg säger så domare:
– Jag förstår inte varför ni sitter här i denna domstol och upptar dyrbar tid … ni verkar ju vara så överens! Fall nu varandra i varandras armar och ägna er åt att trivas ihop stället för att bråka. Världen blir då så mycket bättre!
Ungefär så kändes det att bevittna Kristdemokraternas batalj i helgen om vem som skall leda partiet i fortsättningen. Men så fort som man hittat sin Svarte Petter – hr Odell – så blev allting frid och fröjd.

Man kan nu så här i efterhand undra, varför man spelat poker i cirka fyra månader (KD) respektive tio månader (S), men sedan när det gäller – då börjar man spela Svarte Petter i stället. Ett spel där man tydligen inte  får lägga korten på bordet.

*Svarte Petter är ett kortspel som troligen härrör från ett gammalt spel där förloraren betalar, och är ovanligt i den bemärkelsen att det utser en förlorare men (oftast) ingen vinnare.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s