Monthly Archives: februari 2012

Inte bara en sträng lös

Axel skrev i går om migrationsministern och hans verksamhetsområde under kategorin Dumt fôlk. Det gjorde han nog alldeles rätt i. Men det som förvånar mig mest är hur politiker, som ju annars mest anstränger sig för att bli omvalda, kan, som Tobias Billström (M), så målmedvetet och konsekvent göra saker som han själv säkert inser kommer att väcka hans väljares vrede eller i bästa fall besvikelse.

Hur kan man, som han och företrädare för Migrationsverket gjort, försvara avvisningsbeslut av folk som alla andra som bemödat sig att dels tänka, dels förhöra sig om förhållandena i mottagarlandet, förstått var sanslöst illa genomtänkta? Att som nu, trots upprepade varningar om konsekvenserna, utvisa en regimkritiker till ett land med så genuint dåligt rykte i människorättssammanhang som Kongo och sedan stå handfallen och överraskad när den utvisade vid gränsen grips och förs till ett fängelse där han misshandlas svårt, det är en mental process som det är svårt, om inte obegripligt, för alla ”vanliga” människor att följa. Något enstaka oklokt beslut kan accepteras, men när de sätts i system och dessutom försvaras, som Axel redogjorde för i går, med ekonomiska skäl, då förlorar beslutsfattarna all trovärdighet och det uns av respekt som kanske tidigare funnits för dem.

Kommer någon människa att kryssa Tobias Billström i ett kommande val?

3 kommentarer

Filed under Politik & samhälle

Har hr Billström en sträng lös?

Läs och begrunda

Under denna paroll skall Moderaterna marschera fram till valet 2014. Naturligtvis vet jag inte vad de menar med detta men utsagans direkta motsats skulle vara självmord efter vad jag kan förstå … tänk er  – VI HATAR MÄNNISKOR.
Nu vill jag inte  kasta mig in i någon politisk debatt, den (in)-kompetensen besitter jag inte, men en sak förstår jag att parollen att M älskar människor rimmar väldigt illa med Herr migrationsminister Tobias Billström (M) och hans uttalande om en 91-årig senildement dam. Hon skall utvisas!
Herr Billström må ha hur många strängar som helst  på sin lyra men, e-strängen – den empatiska – tycks vara mer än ostämd … såvida den inte gått av eller kanske aldrig blivit monterad. Ackordet,  ”en ”sista länken”-lag skulle vara för dyr” som ljuder i medierna skär i öronen. 

Finns där ingen i detta ”stolta, men inte nöjda parti”, som kan stämma Billström – åtminstone till eftertanke och samtidigt lära honom att det sällan är fel på mottagarna även om sändaren sitter högt upp.

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Från tanks-smedjan

Maktspråk

I Tage Danielssons Grallimatik kan man läsa under rubriken  Militärstrunt:

Befälspersoner blir så glada när någon rapporterar något att de alltid svarar med ordet bra.

Exempel:
– General, det är krig!
– Bra! 

Denna träffande(sic!) bild dyker upp i huvudet när jag i dagens SvD att krigsindustrin omsätter 60% mer nu än 2002 – närmare bestämt i 2700 miljarder dollar. Om jag inte missminner mig så skrivs en miljard med nio nollor – (med dagens dollarkurs 6,66 x 2700 x 1000 000 000 så …  – ja, många kronor blir det ) – och då behöver man inte ha speciellt hög intellektuell tröskel för att förstå att mänsklighetens problem inte bara skrivs som CO2.
Vad som inte framgår av dessa siffror är alla kostnader som löner, ärtsoppa, semesterersättningar m.m. till alla gubbar som är anställda för nyttja vad vapenindustrin förser dem med. Visserligen har inte militären det särdeles fett, men det skall nu bland andra herr Putin råda bot på. Bara hans revir bevakas av 1.200 000 soldater.

Meninge Poirier Martinsson

Men nu var det inte detta faktum att världen är galen som drog den största uppmärksamheten till sig när jag läste SvD. Mina blickar kom istället att fastna på en, vad det verkade, liten oskyldig artikel författad av en tänkare på tankesmedjan Timbro vid namn Roland Poirier Martinsson. Jag vet inte om hans militära bakgrund, men nog undrar man när man läser hans epos. Att han doktorerade  vid Lunds universitet med avhandlingen A Two-Front Battle kanske förklarar är en del av min förundran.
Denne man, som definierar sig som författare och filosof , skriver i polemik med Sveriges skolminister en artikel där innehållet skyms av hans sätt att uttrycka sig. Kanske det beror på att hans mål är en person som uppfostrats med att peka med hela handen, varför språket faller sig naturligt.

Jag citerar ett axplock ur artikeln:

motståndare 
…föra striden från denna nyvunna position
…att frontlinjen bevarades
…agera i framtida politiska strider
…och fienden vinner terräng
…de definierande striderna
…nu mobiliserar systemvänstern
…då kommer nästa strid att stå om
…samma interna uppror

Motståndare Björklund

Som sagt; befälspersoner blir så glada när någon rapporterar något att de alltid svarar med ordet bra.

Roland Poirier Martinsson är som ett exempel från verkligheten.
Björklund, det är krig! 
– Bra! 

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Alltid blir jag så förbannad på det

Häromdagen meddelade jag Axel i ett mejl att jag hade planer på att skriva ett inlägg på bloggen om saker som jag blir arg på. Nu, när nationen något hämtat sug från glädjefnattet över den nya prinsessan och övergått till att irritera sig på antingen prinsessans namn eller Herman Lindqvists åsikter om prinsessans namn, tänkte jag sätta mig att skriva några ord om dessa irritationsframkallande företeelser. Och då har jag glömt bort vad det var jag blev så förb-nnad på!

Kan man inte bli rasande för mindre? Här har man gått och laddat för att ösa sin galla över dumheter i tillvaron och så minns man inte vad man är arg på längre. Det är själva gaggigheten i ett nötskal. Och den kan bli förbannad på. Att saker som man hade järnkoll på förr plötsligt bara är borta. Eller, borta är de väl inte, för de kommer fram så småningom, när man inte behöver dem längre.

Detta är nu ingen ny företeelse, för glömsk har jag varit hela mitt liv och inte förstått hur kamrater och andra kan komma ihåg vad vår lärare i det eller det ämnet i den eller den klassen hette eller vad ens kompisars barn heter. Men det är, som så mycket annat här i livet, bara att acceptera faktum. Man är glömsk, och det blir inte bättre med åren.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier

I nyhetsskugga

Svenska nyhetsmedier är i dag – och säkert också i morgon och i övermorgon – fyllda av det inte helt oväntade budskapet att en ny kunglighet har fötts. Jag tänker inte göra det lätt för mig genom att raljera över detta utan nöjer mig med att säga om den lyckade nedkomsten  att det var roligt – för dem. För resten av mänskligheten kan det tyckas att massmedierna har tappat lite i proportionerna, när traditionellt stora nyheter som oroligheter i Mellanöstern och inrikespolitiska händelser  av vikt helt kommer i skymundan i nyhetssändningar och på  kvällstidningarnas webbsidor.

Socialdemokraternas nya skuggkabinett kommer till exempel mycket långt ned på Aftonbladets startsida, efter spekulationer om vad den lilla prinsessan kommer att heta och nyheten  att prins Daniels bil påkördes när den stod parkerad utanför Karolinska. Och själv måste jag erkänna att jag inte ens orkat ta reda på hur Löfvens styrkor är ordnade.

Riktigt roligt blev det när vi åkte till en åtminstone tidigare Rörelsen närstående affärskedja och där i dörren möttes av stora anslag där Sverige gratulerades till att en ny tronarvinge har fötts. Tidigare var det bara Dressmann som uttryckte sig på det viset. Men nu har kooperationen tydligen tagit över konceptet. Oc h det var inte ens i samband med rabatterat pris på prinsesstårta!

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Medier, Politik & samhälle

När en man går ”vidare”

Så fort Daniel och jag stöter på en läkare har vi lagt oss till med en vana – en del betraktar det kanske som en ful ovana – att fråga om han eller hon gjort något för mänskligheten under senare tid. Frågan är s.m.s ett sätt att ”pegga upp”, eftersom det ligger i läkaryrkets natur att man arbetar i mänsklighetens tjänst. Och allt detta står ju att läsa i läkareden.
Men så finns det de läkare som gör något ”mycket mer”, som till exempel läkare som arbetar för Läkare utan gränser, Operation Smile och ReAct med flera, mer eller mindre, ideella organisationer.
Och så finns det läkare som arbetar utifrån ett vidare perspektiv – i alla fall vad gäller det rent medicinska–  när man tänker på begreppet ”att arbeta i mänsklighetens tjänst”. I söndagens nummer av Upsala Nya Tidning berättas om en Uppsalaläkare, som nyligen startat en spännande organisation – Peace in the present.

Läkarens namn är Johan Sundelöf,  som jobbar inom området vård i livets slutskede – en verksamhet som bygger på respekten för människan och därför ligger naturligt för en man som vill arbeta ”vidare” – i mänsklighetens tjänst.


Den ovan nämnda UNT-artikeln berättar bland annat  om hur han via bilradion, för tre år sedan, fick lyssna till en palestinsk läkare,Izzeldin Abuelaish, som drabbades på ett sätt som vi, i vår trygga värld, inte med livligaste kan föreställa oss. Ett bombanfall kom att utplåna större delen av sin familj. Men istället för att kräva hämnd vände han sin sorg och sin frustration till något positivt, vilket gjort att kommit att nomineras till Nobels Fredspris ett flertal gånger. (Se 

Följden av ett enskilt radioprogram gjorde att Johan Sundlöf började fundera över vad han kunde göra ytterligare, med utgångspunkt i sitt medfödda intresse för humanism och fredsarbete. Efter kontakter med sin hårt drabbade palestinske kollega finns nu resultatet i form av den ideella föreningen Peace in the present.

Denne flerfaldigt Nobels Fredspris-nominerade palestinske läkaren, Izzeldin Abuelaish gör sitt första besök i Sverige 19–26 Februari. Han talar torsdagen den 23 februari 2012 klockan 19.15 på Utrikespolitiska föreningen i Universitetshuset.
Fyll Sal IX!

Gå även in på Peace in the present´s hemsida för ”vidare” information

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Räddaren i nöden

I stället för att förslösa min tid på det evangelium som majoriteten av den svenska befolkningen via våra vanligaste medier, uppmanats att bevittna, (jag avser naturligtvis Melodifestivalen), satte jag mig istället att titta på diverse filmklipp på YouTube. Härvid fick jag, av en ren sinkadus, syn på ett enkelt filmklipp som i och för sig inte var ett dugg märkvärdigt, men som för mig, nu femtio år senare, väckte ett speciellt minne.

Händelsen som jag kunde memorera utspelade sig den 1 augusti 1962, i Eskilstunas Folkets Park  – ett ställe dit jag på grund av min ungdom antagligen inte hade tillträde till, men som jag, genom äldre kamraters försorg fått reda på var hålen i staketet kring parken fanns. Jag var alltså sjutton år fyllda och upplyft av den vuxna världens mysterier, som de beskrivits i J.D Salingers  rebelliska roman Catcher in the Rye och kände mig mer än mogen för att träda in i denna värld. Precis som huvudpersonen Holden i boken hade jag fått upp ögonen för flickor och det var antagligen det som gjorde att jag forcerade stängslet till Folkets park. Där vankades nämligen dans – dans för mogen ungdom. Och som sagt; av skäl som jag inte kan redogöra för idag måste jag tydligen ha känt mig mogen. Någon annan förklaring kan jag inte annars finna till att jag, iförd ljusa byxor,vit nylonskjorta, slips och club-blazer, kröp genom ett hål i staketet – min väg in till paradiset!

Visst kunde jag dansa – något jag lärt mig på privata familjetillställningar, bevakade av anständiga flickors strängt vakande föräldrar –  men  närmare än till  ”Ryska Posten” eller möjligen en kind-till-kind dans i halvskum belysning, kom det aldrig. Men här – i Folkets park – vankades den stora synden. Och visst fanns det gott om unga vackra damer uppställda efter väggarna, och förhoppningarna var på topp, men jag vet inte varför – om det var på grund av osäkerhet eller möjligen på grund av ett nyvaknat intresse för jazzmusik som aftonen utvecklades till något helt annat än det jag förväntat mig.
Från scenen hördes ”one-two … one- two- three- four … och så var det igång …
Vad jag minns så blev det inget av med min debut i vuxenlivet.
Det blev Baise för hela slanten – thank God!

.
Count Basies orkester i Sverige 1962

Lämna en kommentar

Filed under Kultur