Teknikens under

Vi har ju den fördelningen här på flanera.se att Axel skriver om saker som inrikes- och utrikespolitik, ekonomi och miljö medan jag skriver om De stora frågorna.

Sålunda kan jag meddela att jag häromdagen gick förbi min yngste sons rum. Det gör jag i och för sig varje dag, eftersom det ligger bredvid badrummet. Han har en vana att när tillvaron trycker honom och han behöver muntras upp så spelar han gammal hederlig rockmusik. Det är möjligt att jag har någon skuld i detta beteende, eftersom jag när jag kör bil ofta lyssnar på sådan musik, eftersom det är långt till västkusten och många mil kan bli lite sömngivande. I detta fall stannade jag till, lyssnade och identifierade musiken som något med Johnny and the Hurricanes. Min vana trogen ville jag inte missa en chans att bibringa honom en del bildning, så jag stack in huvudet och upplyste honom om att de som spelade också hade gjort originalet till en svensk klassiker, nämligen ”Rockande samens eller Sven-Gösta Johnssons hit Vid foten av fjället.

– Menar du den här? säger sonen som tyst har åhört sin fars föreläsning och under tiden har pillrat på tangentbordet till sin dator.

Ur maskinen hörde jag då en version av stycket, ett av vår svenska musikskatts främsta pekoral, i ny och lite tyngre version. Det visade sig att det var en inspelning från Bingo-Lotto 2008, alltså nästan 50 år efter genombrottet.

Detta hade inte gått att göra när jag var i hans ålder, och då inte bara för att min far inte närmare kände  till Rockande samen, utan för att tekniken att på några sekunder plocka fram snart sagt allting ur datorn inte ens var påtänkt då. Vi spelade plattor, i den mån vi fick och inte störde omgivningen. Generationerna var då också musikaliskt mycket långt ifrån varandra, även om jag lyckades få min mor att känna igen Thelonious Monk. Så lite musiköra hade hon ändå.

Hur det var med mina syskon vet jag inte, men ett par av dem har spelat i studentorkestrar, om det kan ge någon indikation. Men själva musikörat var nog lite sent utvecklat, för det sägs att min mor, när mina syskon var små och jag kanske inte ens fanns, brukade spela piano för att de skulle kunna sova. En kväll var föräldrarna borta och min storasyster kände ansvaret. Hon satte sig vid pianot och spelade, för kanske första gången i sitt liv, och syskonen märkte ingen skillnad, utan somnade som avsett. Kanske berättades detta också för min mor, för jag har inga minnen av min mors pianospel.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur, Medier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s