En ofarlig skröna

Som ung läste jag Röde Orm av ”franske” Bengtsson. Uttalet av hans namn låg i linje med hans namne – ”bildsköne” Bengtsson. Inte för att jag vet så mycket om den senare, men av hur mina föräldrar utryckte namnet, så förstod jag att det handlade om en ganska tarvlig person. Att det dessutom fanns en man vid namn Västgöta-Bengtsson gjorde inte saken lättare för en yngling, som dessutom komplicerades av att denne man ansågs rolig. Och om sanningen skall fram så förstår jag mig inte riktigt på den så kallade västgötahumorn än i dag.

Nåväl; detta var en lång utvikning när mitt ärende egentligen var att berätta att jag läst Röde Orm ånyo. Det var en chanstagning, för man kan aldrig så noga veta om man begår ett hedersmord på en  för många legendarisk läsupplevelse. Men lugn – den håller! … och mer därtill. Hans formstarka prosa ger en fantastisk relief åt ett burleskt vikingadrama. Det eftertänksamma, det kärnfulla, det strikt formulerade ger karaktär åt de skildrade individerna – Orm, Toke, Styrbjörn, den enögde Rapp, kung Harald med flera – och får andra, mer sentida läsupplevelser, att framstå som ödande av tid.
Men det är en sak som frapperar vid läsning av Röde Orm. Boken skrevs under brinnande världskrig (1941–45) och kanske kunde därför  vissa partier som beskriver de kristnas syn på muhammedanismen passera obemärkt. Det är inte tu tal om annat än att Lars Vilks skulle ha hamnat i skuggan av Frans G.Bengtssons beskrivningar av Muhammed som beskrivs som liktydig med djävulen.
Historien handlar om Orm, som under en tid tjänat en andalusisk furste och därvid övergått till islam. Detta betraktas i den kristne och missionerande prästen Willibads ögon som något i klass med hur han betraktar hedniska smålänningar.

I alla händelser är det intressant att ur detta perspektiv se hur många känsliga tår det finns för nutidsmänniskorna att trampa på i dag. Ett förfluget ord och man betraktas som intolerant, hädisk, osolidarisk eller kan  till och med komma att betraktas som rasist.
Kanske det skulle vara nyttigt för imamer och andra religiösa företrädare och läsa Röde Orm, där mänsklighetens liv och leverne i ett längre tidsperspektiv endast kommer att framstå som en historisk skröna.

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar

One response to “En ofarlig skröna

  1. Daniel von Sydow

    Ja, och så synd att inte Hans Alfredson fick göra sin filmversion av historien. Fast jag vet inte om den versionen han då hade planer på – men inte fick finansiering för – varit tillräckligt politiskt korrekt i vår tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s