Den eviga kreativiteten

Just hemkommen från ”la plage”, som var fylld av påsklediga fransmän – och tyskar – försöker jag summera alla intryck av det sociala livet därstädes. Faktum är att fransmännen, på sina lediga dar, lever ut på stranden. De använder flera minuter att installera parasoller, breda ut dynor och filtar, arrangera lunchen, byta om från vinter- till sommarutstyrsel samt försöka samla ihop barnaskaran som är utspridd över stranden sedan länge. Det vankas lunch! De inkallade barnen får efter vissa förmaningar en bit baguette och korvskiva, för att sedan genast återvända till övriga kompisar. Hinkar, spadar, strandtennisbollar, beach-volleybollar och en och annan plastfotboll – allt i en salig röra. Unga män med slanka kroppar och mer eller mindre spektakulära tatueringar far omkring på stranden så sanden yr. En och annan prövar att bada i det 15-gradiga vattnet.
Folklivet är rikt!
Men det som fångade mitt intresse var all byggnation som pågår längs den kilometerlånga strandlinjen. Om vi i Sverige bygger luftslott, så är fransmännens uttryck naturligt sprungen ur den miljö de lever i. Les chateaux des sables – sandslotten – står i oräkneligt antal med vallgravar och allt. Många timmar ägnas åt dessa mer eller mindre fantasifulla konstruktioner, men det intressanta är vad som sker efter cirka en timmes intensivt byggande av de små barnen. Då träder familjens överhuvud in i bilden.
– Regards! säger fadern och börjar undervisa sin son – (det är oftast ett far–son-förhållande det handlar om) – i högre ingenjörskonst. Vallgravarna stenläggs, tornen stabiliseras, innergårdarna får snäckskalbeläggning, och all fantasifulla kottar slängs därhän. Allt detta sker under det att den yngre familemedlemmen står mest och tittar på, för att efter en kvart ansluta sig till mamman som lockar med lemonade och kakor. Kvar på stranden ser man nu ett antal fäder, som sliter i sitt anletes svett för att visa sina otacksamma söner hur man bygger sandslott.
Utan att ha gjort någon större vetenskap av fenomenet ”chateux des sables” antar jag att dessa konstruktioner sett likadana ut i alla tider – om ni förstår vad jag menar.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s