Så lika, men ändå så olika

Det stundar presidentval i United States of America.
Men först skall det vara presidentval i la République de France.

Då man följer svenska medier kan man lätt få intrycket  att det handlar om två huvudkandidater –  Nicolas Sarkozy och François Hollande,  och så deltar en Marine Le Pen,  som en symbol för allt primitivt tänkande. Möjligen nämns också norskan Eva Joly – i Franrike känd som ”damen med brytningen och de små lustiga gröna glasögonen – men faktum är att de handlar om 10 kandidater. Namn som Jaques Cheminade, Natalie Arthaud, Nicolas Dupont – Aignan, Philippe Poutou  med flera anses väl kanske var sådana outsiders, men deras röstare kan faktiskt bli de som avgör det franska presidentvalet, i en andra valomgång.
Faktum är att det kanske är bland dessa kandidater som fröet till den framtida franska politiken ligger – hur långt till höger, eller vänster, landet skall styras. Därför finns nu ett stort intresse för hur det skall gå för högerflankens Marine Le Pen och vänsterns Jean-Luc Mélenchon.

Men nu är det inte det här som jag vill uppmärksamma när jag skriver om de två presidentvalen, i USA och i Frankrike.
Det finns många klyftor – men en väldigt speciell – som gör att länderna verkar befinna sig på var sin planet, detta trots att  att båda länderna borde vara samma andas barn. De har nämligen båda sina rötter i den franska revolutionen.
Men så kommer då den gigantiska avgrunden då man lyssnar till respektive lands presidentkandidater, när de avslutar sin svulstiga retorik, och där löftena om en gyllne framtid som stundar, endast kan överträffas av deras bombastiska benediktioner.
”God bless America” är amerikanska presidenters standardreplik, samtidigt som de franska presidentkandidaternas  ”Vive la France” är ett måste.  Men om Sarkozy, Hollande et consortes skulle, likt Obama och Romney, avsluta sina  anföranden med att välsigna det franska folket, skulle det kunna liknas vid politiskt självmord.
Visst är det konstigt, om man betänker att de båda länderna har sina rötter i den franska revolutionen?
Men inte nog med det:
Vad skulle hända om Stefan Löfven öppnade munnen och ut kom ett  ”Gud välsigne Er – Leve Sverige”?
Ord som, till och med, blivit bannlysta för både Göran Hägglund respektive Jimmie Åkesson.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s