Monthly Archives: maj 2012

Under ytan

Ursäkta; men får jag återkomma med ytterligare en liten iakttagelse från min senaste Pragresa?
Observera härvid att jag skriver ”min senaste”, för jag är övertygad om att denna inte lär bli den sista.
Sällan har jag varit med om att förväntningarna inför en resa överträffats så till den milda grad. Jag har tidigare besökt europeiska huvudstäder som Paris, London , Wien, Madrid, Rom och Budapest m.fl., men sällan har en stad kunnat uppvisa så mycken espri och vänlighet som just Prag. Visst finns det ”underliggande krafter”, som jag nämnde i min första betraktelse, men helhetsintrycket var ändå överväldigande.
Så här i efterhand undrar jag själv över huruvida det berodde på resesällskapet, avsaknaden av klotter, goda kommunikationer, vacker arkitektur, vänliga människor, 11-gradig öl i försommarvärmen, men har kommit fram till att det kanske mest handlade om en stor portion sympati för alla dessa Pragbor som utsatts för  förra seklets alla djävligheter – allt ifrån nationalsocialism till fanatisk kommunism.

Aldrig har min(?) teori om att ovan nämnda ideologier ligger ytterst nära varandra och det verkliga eländet kommer i dagen då de hakar i varandra, känts så verklig. Normalt vill man ju gärna se ideologierna på en höger-vänsterskala, men vid närmare betraktande ser man att de båda ideologierna handlar om samma andas barn, vilket tar sig uttryck i en typ av socialfascism.
Fascismen är en politisk ideologi som betraktar nationen som en organisk helhet, formad av historiska omständigheter. Enligt den är individen mindre viktig än nationen, eftersom han tillhör och är en liten del av en större helhet, som inte kan reduceras till sina beståndsdelar. Helheten kan inte betraktas som en summa av delarna, eftersom samhället inte enbart är en grupp människor utan en grupp människor som lever tillsammans på ett organiserat och avancerat sätt.
När de fascistiska förtrupperna väl inplanterat det betraktelsesättet är det dags för diktaturerna att träda in på världsscenen för att frälsa resten av världen. (Pass upp – förtrupperna jobbar ständigt … än så länge ouniformerade.)
Om man vill hårddra den tjeckiska nutidshistorien  kan man konstatera att nazismen hade krattat manegen. Det var bara för kommunisterna att flytta in i palatsen. I stället för att sitta i knät hos de hatade tyskarna sattes nu samma befolkning i ryssarnas knä. En historia som man ständigt påminns om när man går runt på stan i Prag. Men framförallt vid Václavplatsen – en plats som genom seklerna hela tiden andats Pragbornas yttersta egenskap … självbevarelsedriften!

Res till Prag!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar

Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen

Prag den 27 maj 2012

Jag har varit i Prag.
Min första tanke, på plats, var: Hur skulle Europa sett ut utan två förödande krig? Och då, kanske mest fokus på det andra världskriget. Tanken väcks då man här kan beskåda en, i stort sett, intakt medeltida stad,  känd för sina  imponerande och mycket välhållna byggnader som representerar alla stilarter och epoker – från 1200-talet och framåt. Staden förskonades nämligen från de allierades bombmattor.
Min andra tanke var kanske inte lika finkulturellt  betingad, men att en halvliter kall öl kostar cirka 10 kronor, gör inte intrycket av staden sämre.
Efter fyra intensiva dagar har jag kommit underfund med att Prag säkert värt ytterligare en mässa – om inte annat för all musik som bjuds, all den goda maten, samt … den nutida historien. En historia som ständigt hålls levande men samtidigt är levande. Över allt där människor samlats och samlas, kan man känna hur luften vibrerar. Tro inte att nazismen och kommunismens fula trynen försvunnit – de har bara bytt skepnad. Man dansar och ler, samtidigt som den stora majoriteten hela tiden försöker påminna om de vansinnesregimer som man fått utstå.
Jag fick en aning om hur drabbad denna stad varit, sedan jag besökt Kommunistmuseet – ett museum där man som besökare får en skrämmande bild av hur det var i Tjeckien mellan 1945 och 1989. Men bara några kvarter därifrån pågick en miniutställning vid Vaclavplatsen med en gammal bil i centrum. Det var nämligen på dagen 70 år sedan arkitekten för ”judefrågans lösning”, tillika riksprotektorn över Böhmen-Mähren, Reinhard Heydrich, mördades. Han åkte som vanligt i en öppen Mercedes genom Prag, då två attentatsmän kastade en bomb mot bilen. Bomben missade och en häftig eldstrid vidtog, varvid Heydrich skadades så allvarligt att han senare avled. På kommunistmuseet kunde man se en bild från attentatet och nu, på Vaclavplatsen fanns den bitvis iordningställda bilen till beskådande.

Uttrycket ”Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen”, fick verkligen ett innehåll. Res till Prag!

1 kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar

Senkomna dopreflektioner

Vem drar flest, Thage G. . . . .

Jag tillhör dem som saknar förmåga att uppröras över det orättvisa i den rojalistiska tanken. Men jag skulle aldrig kalla mig rojalist. Eller republikan, för den delen. Om jag tvingades välja, skulle nog kungadömet få min röst. Inte för att det är bättre, men för att det är lite mindre tråkigt. Dessutom torde det i längden bli billigare.

Det enda som skulle få mig att tveka är de rojalister, som en kommentator tidigare, som skriver Kronprinsessan Victoria eller Kungariket med versala K:n. Nej, gement skall det vara, inte av demokratiska skäl utan för att det ser så enfaldigt ut med versala K:n. Och dessutom bryter det mot svenskt språkbruk. Det är lika fel som att skriva nationalitetsadjektiv med versaler, som Japanska biltillverkare eller Uppländska bruksorter.

Jag tänker inte trötta ut mig själv eller eventuella läsare med tirader om republik eller kungadöme. Självfallet är det tokigt, och har i flera fall visat sig farligt, att landets högsta ämbete skall vara ärftligt. Men farligheten var nog större på Erik XIV:s och Karl XII:s tid än nu och det faktum att även moderna monarker hoppat över skaklarna utgör inget bärande argument mot statsskicket. Det har ju som bekant visat sig förekomma i modern tid även bland presidenter. Däremot vore det att avhända sig ett billigt pr-medel, om man avskaffade monarkin. Inget ont om svenska politiker, men jag kan inte erinra mig någon svensk politiker som skulle kunna skapa sådant intresse för landet som kungafamiljen har gjort. Jag tror inte att tyskar, fransmän och amerikaner, framför allt inte amerikaner, skulle intressera sig nämnvärt för ett svenskt statsbesök av en svensk president, men alla dessa republikaner springer benen av sig för att få se en skymt av allt som har en smula kunglig glans. Fråga mig inte varför, det är bara så.

. . . eller de här?

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur, Politik & samhälle

Tronen och den rätta tron

Jag har just läst min medvandrares inlägg om det som utspelat sig i den stora världen i dag. Han upprörs därvid över Victorias gudliga haranger, men de har sina skäl. Saker och ting har förändrats, men jag vet inte hur mycket. En god vän blev för några decennier sedan bjuden på dop hos en gemensam granne. Det vill säga dopet hölls nog i Domkyrkan, men till kaffet följde ärkebiskopen med. Han sade då, skämtsamt, något i stil med ”Som svenska kyrkans överhuvud så är det väl lämpligt att jag för barnets moder till bordet.” Min gode vän, kyrkohistoriker, kommenterade: ”Det går säkert bra, i synnerhet som Svenska kyrkans överhuvud inte är närvarande.” Då såg bispen, Sundby, tror jag det var, häpen ut och sa ”Jag trodde det var jag som var Svenska kyrkans överhuvud?” ”Ja, det stämmer,” svarade min kompis, ”näst Konungen”.

Så var det då och f-n vet om det inte är så fortfarande. För kravet på monarkens evangelisk-lutherska tro kvarstår, efter påtryckningar från Riksmarskalkämbetet (och därmed majestätet självt). Men den nu aktuella barnamodern är ju ännu ej nödgad, vad jag vet, att omfatta denna tro.

Ja, Axel, det är mycket vi inte kan förstå. Men när förståndet inte räcker till, då måste vi lita till tron. Vilken den nu är. Eller den som sitter på tronen.

Jag är bara glad att jag inte är kung och därför slipper ansvaret för detta svårskötta pastorat.

Men det finns ju viktigare saker att diskutera. Som om rätt låt gick vidare i Eurovisionsschlagerkvalifikationstävlingen, som jag just flytt ifrån på tv. Fast ryska babusjkorna såg jag, och jag hoppas de vinner.Man måste inte titta på tv, Axel.

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur, Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle

O jösses vilken förändring!

droppen som … …

Det har varit barndop i Stockholm och jag har blivit mer kluven än någonsin.
Här bärs ett oskyldigt barn fram och inte nog med att barnet fick guds välsignelse – det skulle dessutom föräras serafimerorden!
Vad handlar det om? Är det en operettföreställning?

Jag tillhör inte någon klubb – varken den republikanska- eller den frigjorda statskyrkan – (den senare klubben lämnade jag redan på tidigt 70-tal, då biskop Giertz vägrade viga tre kvinnliga präster som därför fick bussas till Växjö) – men jag ställde mig faktiskt undrande då rikets representant in spe, uttryckte en tacksamhetsskuld till gud för det barn som var henne,  (och Daniel antar jag), var henne givet.
”Estelle skötte sig utmärkt”, rapporterade Svensk Damtidning, som om hon brydde sig och insåg stundens allvar.
Och DN rapporterar att  Stockholms stad skänker ett päronträd att planteras vid Haga slott som ett komplement till växterna till en köksträdgård som hennes föräldrar fick i samband med bröllopet. Men det lär dröja några år innan prinsessan kan njuta av sina alldeles egna päron.
Svd rapporterar  att det hela var  så anpassat i tiden – modernt, om man så säger. Men så kom kronprinsessans ord  …
Gud, vi tackar dig för vårt barn. Tack för gåvan som du gett … allt enligt Ekot.
Det är här jag börjar undra.
Är hon, som representant för konungariket Sverige, representativ  för det Sverige som vi lever i idag. Statskyrkan är avskaffad, det sekulära samhället är fastslaget i lag, andra religioner har etablerat sig … men samtidigt står Sveriges kommande officiella representant och låter som ett eko från den gamla studentvisan Jerum, jerum*:

Lyft bägarn högt och klinga, vän!
De gamla gudar leva än
bland skålar och pokaler,
bland skålar och pokaler!

P.S. Observera att jag respekterar henne som privatperson.

2 kommentarer

Filed under Ankdammen, Kultur

Gratis varning.

Ingenting är gratis!

Jag vet inte om jag berättat om ICA-handlaren som skulle bli lite mer serviceminded gentemot sina kunder, varför han hyrde in skolungdomar varje lördag, som hjälpte till att packa kundernas varor. Syftet var naturligtvis att stressade kunder skulle bli positivt inställda till denna extratjänst och återkomma mer frekvent till handlarens butik. Som extrabonus för sitt tilltag var dessutom att han skaffade möjligheten för ungdom att tjäna en extraslant, vilket i sin tur ledde till att lokaltidningen gjorde ett reportage om fenomenet under rubriken ”Gratistjänst ger skolungdom jobb”.

Alla var glada och nöjda; kunderna, ungdomarna och inte minst – ICA-handlaren.

Men så kom den oanade rekylen.

Det började med att kunderna började bli irriterade när de kom till butiken på andra dagar än lördagar och konstaterade att ”gratistjänsten” inte var på plats. Sedan dröjde det inte länge förrän det kom en arg insändare i lokaltidningen från ”Villes mamma”, som ansåg att det handlade om ”barnarbete” och ”kapitalets utnyttjande av unga människors behov av egna pengar”. Två veckor senare kom Handels representant på orten och föreläste om ”arbetsgivarens skyldigheter”.
Idag sitter ICA-handlaren på sitt kontor och begrundar sitt initiativ:

– Om jag förstått bättre så skulle jag ha vänt mig till ett bemanningsföretag som hyrt in ungdomar och så skulle jag ha tagit betalt för tjänsten – antingen direkt eller gjort ett påslag på priserna. Men det största misstaget var att säga att det var gratis, som det kom att stå i tidningen.

 

– Vad kan vi nu lära av denna lilla historia?
– Ingenting; just ingenting!
–Jo, för den här lilla historien ger samma slutledning som Johan Hakelius tänkvärda krönika i Aftonbladet.

”Det som är gratis blir snabbt sopor”.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

As time goes by

Så har så ytterligare en vecka adderats till förgänglighetens arkiv.
Under tiden har jag läst en essä av Alf Henriksson som dokumenterat mänskligt liv i numerära mått och kommit till slutledningen att ”en åldrig person vid pass 80 år har levt närmare 30000 dagar”.  För en ungdom kan dessa dagar te sig astronomiska, men för den som lever i den sista kvartilen är måttet inte särskilt imponerande. Jag är nämligen i den åldern att jag kan överblicka vad som menas med en mansålder.  Jag föreställer mig att jag går in i en mörk garderob och söker memorera alla dessa dagar, för att sedan komma ut ur densamma och söka berätta vad jag kommit ihåg så skulle antagligen allt kunna återberättas på några timmar.
Min slutledning härvid lag är tydligen att det är mycket ”dötid” som man fått uppleva.
Dessa reflektioner har naturligtvis inget med ämnet för denna blogg att göra, men som tangerar en ödesfråga – vad minns man av ”dagens”  UNT?

Frekvent besöker jag ett gym, där jag primärt söker hejda det lekamliga förfallet. En ny bekantskap därstädes– en själsfrände, sånär som på att vi har olika musiksmak – började tala om att ”leva på upploppet” och konstaterade att vår vitalitet och närvaro i det pågående börjat falna, men att vi lever upp den dag då vår kompetens efterfrågas. Men en utblick i omgivningen ger vid handen att vi börjar bli lite passé.
Eller är det kanske omgivningen som är passé?
Vi talade bland annat om vår lokaltidning och jämförde dess innehåll, när vi var nya prenumeranter, med dagens produkt, som kan liknas vid ett omslagspapper för direktreklam. Det redaktionella materialet med Uppsalaanknytning verkar numera begränsa sig till bevakning av händelser som ”kosläpp” – resten verkar mest vara TT- formulerat material, som man redan fått sig till livs av alla andra medier. Slutledningen blev att ”UNT får nog klara sig utan vår prenumeration, men med tillägget:
– Det är väl bara dödsannonserna som vi kommer att sakna.
P.S. Finns det ingen driftig ungdom som kan skapa en sight för dödsannonser. Men det skulle kanske bli spiken i kistan för stackars UNT!

Lämna en kommentar

Filed under Medier