Sjöstedt vs Sjöstedt

Under mina tidiga skolår tilltalades jag alltid med mitt förnamn och jag lärde känna igen sig själv som ”Axel”. Kanske någon enstaka gång hände det att en klasskamrat försökte med att döpa om mig till Acke, för i realskolan skulle ju alla ha en omskrivning av sitt namn. Det blev mer intimt så. Det blev Björsa, Leffe, Krille, Gurra, Roffe …  men Acke slog, som sagt, aldrig riktigt rot. Men när jag så småningom  kom till  gymnasiet utvecklades en jargong att kalla varandra vid efternamn. I denna nya ”vuxen”-miljön kändes det liksom riktigare att få en formell framtoning … på gott och ont. ”Sjöstedt” kom att låta vuxet, respektingivande  men ändå familjärt. Men så kom de där tillfällena då korridorerna ekade av SJÖ..STEDT ! Och då var det inte så roligt – oftast. Kanske det är det senaste exemplet som gjort att jag blivit något allergisk mot att bli tilltalad med endast efternamnet. ”Axel Sjöstedt” är okey, men bara ”Sjöstedt” känns stötande.
Nu undrar jag om Jonas Sjöstedt har samma upplevelse när han fick ordet?

Annars förstår jag inte varför han var så djefla arg i gårdagens debatt.

P.S. Jag är inte ensam om min iakttagelse: DN SvD

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s