Vikten av att möta motstånd

Om någon läsare kan något om hur man handhar masskommunikation vid katastrofer. Skriv gärna och berätta!

Tidningen Fokus har i sitt nummer förra veckan (18) gjort en intressant  lunchintervju med Uppsalaprofessorn, Kjell Aleklett, och hans livs uppdrag: att påvisa att oljan kommer att ta slut. Han påstår att ”olja är en ändlig produkt” i kontrast till oljeleverantörerna som menar att det finns mycket olja – (i artikeln företräds denna åsikt av professorn Öysten Noreng, professor i petroliumekonomi). Peak oil” – den tidpunkt då produktionen av olja viker och det blir dyrare att producera än att sälja – det är den som striden står om.
Aleklett varnar för att något måste göras ”innan hela världen havererar”.
Och så pekar han  dessutom på svårigheten att förstå det här med exponentiell tillväxt.
Det är naturligtvis omöjligt för en lekman som jag, att (be)-döma vad som är det mest troliga scenariot – men så var det, det här med exponentiell utveckling och professor Alekletts uttalanden i Fokusartikeln, som gjorde att jag började fundera.
Först kommer han med ett påstående – Jag är övertygad om att detta är den största frågan som världen står inför – ett påstående som jag kan förstå, då han brinner för sin gärning, men som jag ändå har svårt att ta till mig.
Men så var det, det här med exponentiell tillväxt. Om man tar den i beaktande, så undrar jag ändå om inte antibiotikaresistensen är än värre.
Men ändå så verkar inte frågan bli stor nog, för att tas på allvar.
Varför?
Beror det på att idag betraktas antibiotika fortfarande som en oändlig resurs och få lyssnar till de varningar som förestår mänskligheten? Eller kanske beroende på frågans apokalyptisk karaktär?
Eller är det månne så enkelt att det handlar om bristen på motstånd i frågan om antibiotikaanvändningen. Det finns ingen ”Öysten Noreng” som representerar det goda inför framtiden – tillförsikten om att ”det ordnar sig alltid!”

Det är naturligtvis omöjligt att tänka sig att en enda medicinskt utbildad människa skulle kunna framträda och propagera för ökad antibiotikaanvändning; man kan därför verkligen undra: Är det bristen på motstånd som gör att mänskligheten tycks gå framtiden till mötes – i en sorts kollektiv holocaust.
Alla vet att ökad antibiotikaanvändning kommer att påskynda resistensen exponentiellt, och att kravet därför på minskad användning ökar … men …
Fortfarande klingar i mina öron professor Otto Cars frågor. (Se tidigare inlägg) + det senaste.

Kommer tillgången till effektiva antibiotika att ses som en ändlig global resurs som behöver ransoneras och fördelas över världen?
I vilket forum skall i så fall sådana överenskommelser göras?
 

P.S. Ingen vet hur man skall skapa opinion i denna vår ödesfråga, men jag skall åtminstone ringa Fokus och be dem göra en intervju med professor Otto Cars – det är den värd!

 
Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s