Under ytan

Ursäkta; men får jag återkomma med ytterligare en liten iakttagelse från min senaste Pragresa?
Observera härvid att jag skriver ”min senaste”, för jag är övertygad om att denna inte lär bli den sista.
Sällan har jag varit med om att förväntningarna inför en resa överträffats så till den milda grad. Jag har tidigare besökt europeiska huvudstäder som Paris, London , Wien, Madrid, Rom och Budapest m.fl., men sällan har en stad kunnat uppvisa så mycken espri och vänlighet som just Prag. Visst finns det ”underliggande krafter”, som jag nämnde i min första betraktelse, men helhetsintrycket var ändå överväldigande.
Så här i efterhand undrar jag själv över huruvida det berodde på resesällskapet, avsaknaden av klotter, goda kommunikationer, vacker arkitektur, vänliga människor, 11-gradig öl i försommarvärmen, men har kommit fram till att det kanske mest handlade om en stor portion sympati för alla dessa Pragbor som utsatts för  förra seklets alla djävligheter – allt ifrån nationalsocialism till fanatisk kommunism.

Aldrig har min(?) teori om att ovan nämnda ideologier ligger ytterst nära varandra och det verkliga eländet kommer i dagen då de hakar i varandra, känts så verklig. Normalt vill man ju gärna se ideologierna på en höger-vänsterskala, men vid närmare betraktande ser man att de båda ideologierna handlar om samma andas barn, vilket tar sig uttryck i en typ av socialfascism.
Fascismen är en politisk ideologi som betraktar nationen som en organisk helhet, formad av historiska omständigheter. Enligt den är individen mindre viktig än nationen, eftersom han tillhör och är en liten del av en större helhet, som inte kan reduceras till sina beståndsdelar. Helheten kan inte betraktas som en summa av delarna, eftersom samhället inte enbart är en grupp människor utan en grupp människor som lever tillsammans på ett organiserat och avancerat sätt.
När de fascistiska förtrupperna väl inplanterat det betraktelsesättet är det dags för diktaturerna att träda in på världsscenen för att frälsa resten av världen. (Pass upp – förtrupperna jobbar ständigt … än så länge ouniformerade.)
Om man vill hårddra den tjeckiska nutidshistorien  kan man konstatera att nazismen hade krattat manegen. Det var bara för kommunisterna att flytta in i palatsen. I stället för att sitta i knät hos de hatade tyskarna sattes nu samma befolkning i ryssarnas knä. En historia som man ständigt påminns om när man går runt på stan i Prag. Men framförallt vid Václavplatsen – en plats som genom seklerna hela tiden andats Pragbornas yttersta egenskap … självbevarelsedriften!

Res till Prag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s