Monthly Archives: juni 2012

Eftermatchen fortsätter

Bara män!

Som sagt hustruns nymornade intresse för fotboll bara tilltar.

Och till helgen blir det ännu mer fotboll, eller som hustrun uttrycker det – ”EM i tröjdragning”.
– Inte bara det att man hindrar motståndaren från att spela fotboll utan nu handlar hennes reflektioner även om tröjavdragning – (ett ord som för övrigt inte finns med i datorns stavningsprogram).
– Att varnas för att man drar av sig tröjan självmant verkar larvigt, men att inte bli varnad när man försöker dra av motståndarens tröja, antagligen mot hans vilja, är däremot urbota dumt, tycker hustrun.
– Och dessutom drar ju de flesta av sig sina tröjor efter matchen … det tycker jag dessutom känns äckligt, tillägger hon.
Orsaken till hennes ampra reaktioner är sedan, en något mer mörkhyad man än italienare i gemen, gjort sig skyldig till något som renderande honom ”un carton jeaune”. I upphetsningen av att gjort en riktig så kallad strut, slet han av sig sin tröja. Jag vet inte om det finns någon direkt förklaring, men målgörarens egen förklaring, enligt Svenska Dagbladet, var att han ville visa sin kropp och göra motståndarna avundsjuka.

Min vandringskamrat Daniel sitter hemma och vårdar sin själ och gör ungefär samma reflektioner:

”Hustrun din har alldeles rätt” skriver Daniel i en av våra många mailkontakter , och fortsätter: ”Den där skjortavdragningsvarningen är fånig, jag minns en amerikansk landslagstjej som gjorde samma sak när hon gjort mål i ett VM. Men hon hade kläder under, vilket är fusk. Men vad driver en människa att slita av sig tröjan?”

Ja, det är just det som är den stora frågan.
Jag kan inte påminna mig att Ulf ”Hajen” Hannertz slet av sig skjortan när han, trots slamkrypare och allt, kammade hem 10.000 kronor i TV:ns barndom. Än mindre försökte Stenmark kränga av sig någon del av sin beklädnad, men det var ju oftast för kallt,  eller Björn Borg …
Nej, att slita av sig sin tröja, det verkar vara ett fenomen som begränsar sig till fotbollens märkliga värld. Och förhoppningsvis stannar det vid att skapa avund för den övre kroppshalvan. För som alla vet finns det en större avund om man drar av sig byxorna.
Men då blir det väl rött kort direkt!

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Efter matchen …

Jag sammanlever sedan sent 60-tal, med en hustru som ärvde ett gediget ointresse för idrott, trots att hon enligt egen utsago var duktig i ”kast med liten boll”, samt blev medsläpad till Parken för att titta på Kamraternas framfart i Norrköping
Själv har jag alltid haft ett brinnande intresse för allehanda idrotter, varför jag hälsat hustruns nymornade intresse för cykelsporten. Och då gäller det naturligtvis Tour de France. Men så är det nu så, att fransk TV domineras av fotboll, vilket gör att hustrun deltar i – visserligen passivt – det pågående europamästerskapet.
Och lite sådär – von oben –  sätter jag in henne  i fotbollens mysterier, som offsideregeln, hands, och straffområdet helighet. Visst är hon läraktig, men tyvärr måste jag medge att några av hennes synpunkter har jag inga svar på – som:

  • Varför börjar man inte matcherna med straffsparksläggning?
  • Varför har man inte utvisning direkt, i stället för att vänta på två gula kort?
  •  Varför har man inte ”effektiv tid” på egen planhalva, som i basketen?
  • Varför har man inte större mål … och kanske två målvaktger?

Det senare förslaget är kanske för radikalt för att ens kunna tänkas av UEFA-gubbarna, men nog måste det till mer, om inte fotbollen skall dö sotdöden.
Jag kan hålla med hustrun om att  vem vill sitta och titta på när hoper mångmiljonärer som inte ens kan pricka målställning inom 2 timmar, även om ”den där Rinaldo verkar söt”!?

Enligt DN och SvD var matchen mellan Spanien och Portugal en bra match – det tyckte inte hustrun … och jag!

2 kommentarer

Filed under Lärdomar och fördomar

Regeringsleda

Stiltje råder

Jag vet själv inte vad som avses med rubriken, om det är min leda vid regeringen eller vad jag uppfattar som regeringens leda inför att regera. Men jag är rädd att båda tolkningarna gäller.

Jag är ingen politisk analytiker och jag har väldigt svårt att förstå mig på partipolitik och ännu svårare att förstå mig på partipolitiker, men det är väl ingen vågad åsikt att uttrycka, detta att regeringen verkar väldigt trött? Att statsministern är trött är inte att undra på, med privata problem ovanpå det hästjobb han är satt att utföra. Men alla andra verkar lika avslagna, både inom alliansen och det som får uppfattas som oppositionen. Att folk ledsnar på regeringen är inte så konstigt, det gör de alltid vid den här tiden av mandatperioden.

Så allt beror inte på någon Löfveneffekt, annat än att han är ett i partipolitiken förhållandevis fräscht ansikte. Och inte har han slitit ut det i tv heller, för då skulle han vara tvungen att säga något, och det har han hittills visligen avstått från att göra. Så någon entusiasm för den sidan kan man inte gärna känna. Bara samma leda.

Nu händer ingenting i politiken, alla väntar på att Almedalsveckan, numera förlängd, skall börja. Då kommer väl initiativen och utspelen att stå som spön i backen. Och vad får väljarna för intryck av det? Jo, att politikerna är opportunister som gör sina framkrystade utspel när maximalt många kameror och journalister finns i närheten. Det är samma sorts populism som gör att alla andra utspel görs månaderna före allmänt val. Annars tystnad, emellanåt störd av lite gnäll från den ena sidan över att den andra sidan inte tycker likadant som de själva.

Kan man bli annat än leds på politik och politiker?

Lämna en kommentar

Filed under Medier, Politik & samhälle

Joyce Carol Oates kommer från Linköping!

Linköpingsbo?

Visste du att Joyce Carol Oates kommer från Linköping?

Jag är naturligtvis inte helt säker på min utsago, vilket kanske märks. Rubriken är ett frankt påståeende, men redan i första meningen övergår påståendet i en fråga. Och om jag skall vara helt ärlig så har jag inte någon som helst fog för mitt uttalande, men håll med om att det vore spännande om jag lyckas bevisa min tes?

I alla händelser har jag börjat läsa Joyce Carol Oates bok, Blond … igen!
Om sanningen skall fram så började jag på den redan för knappa tre månader sedan, men så glömde jag den när jag reste hem från Frankrike. Men nu låg den där på nattduksbordet och grinade med ett bokmärke mellan sidorna  93 och 94. Jag började läsa på sidan 93, men redan efter 4-5 sidor fick jag ge upp. Det var bara att ge upp och börja om på nytt. Och det var då jag upptäckte att Joyce Carol Oates måste antagligen komma från Linköping.
Så här det: Jag fick för några år sedan lära mig skillnaden på östgötska och östgötska av min svärson – ”en rikti´ östgöte –dö” . Han beskrev fenomenet på följande sätt – både de från Norrköping som från Linköping kan inte skilja på anden och ánden osv. men Linköpingborna repeterar allt de sagt … gör de! En Linköpingsbo  lägger till några ord för att att liksom övertyga … ”gör dom”.  (Jag hoppas du förstår vad jag menar; om inte så åk ner till Linköping!)

Och nu kanske du förstår varför jag kom att tänka på om Joyce Carol Oates kanske kommer från Linköping. Boken Blond omfattar cirka 600 sidor och den är i stora stycken bra skriven och intressant, men jag kan inte slita mig från att om Joyce Carol Oates varit bördig från Norrköping så skulle boken ha varit på max 500 sidor.

Men så googlade jag på Oates – och då visade sig att hon kommer från Lockport i USA – gör hon!
P.S. För att inga missförstånd skall uppstå, vill jag dock förklara att min svärson har lärt sig läxan. Han säger ingenting om han inte har något att säga … gör han           (mitt tillägg efter att ha snart läst 300 sidor.)

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

När rättvisan kommit till vägs ände

Det är inte alldeles lätt att sitta så här på avstånd och dessutom med en språklig barriär emellan, bedöma vad som pågår ute i omvärlden. Men efter vad jag kunnat utröna, via franska medier, så är mordrättegången i lägre instans, mot  Breivik över. Och jag hoppas därvid att jag missförstått vad som utspelade sig den sista rättegångsdagen – den dag då försvaret med Breivik i spetsen fick utgjuta sig över sitt tilltag. Att denne märklige figur ser sig som ledare för en obefintlig sekt,  och som har som numero ett på sin agenda, att rädda det norska samhället från islam, lär väl räcka för kunna döma honom till evig psykvård.

Jag förstår att ett rättssamhälle alltid måste värna om individens rättigheter. Ingen skall dömas ohörd och alla har rätt till försvar. Men som i detta fall, att en våldsverkare av sällan skådat slag, som erkänt sig skyldig till dryga 70 offers alltför tidiga död, fått rättegången primärt att handla om huruvida han skall avtjäna ett tidsbestämt fängelsestraff eller få vård. .. det känns både  egendomligt och overkligt.

Genom de västerländska rättssamhällenas utvecklade humanism har dödsstraff kommit att uteslutas som påföljd, men att härvid skapa en sedvanlig straffpåföljd för denne sällsynte misantrop ter sig i mina ögon ogörligt.
Oavsett vilken påföljd som kommer att utmätas, så får naturligtvis inte denne marodör ha möjlighet att återkomma till ett civiliserat samhälle.
Han må dömas till evigt förvar.
Och att dessutom höra Breiviks försvarsadvokat teoritisera om ett tidsbestämt straff för att ”uppsåt saknades” och att Breivik ” handlat i självförsvar” känns, även det, egendomligt och overkligt … och osmakligt!

Som sagt; detta är vad jag uppsnappat via franska medier.
Jag hoppas att verkligheten ter sig annorlunda i Oslo och att det är min franska som svikit mig när jag lyssnat till nyheterna 150 mil söder om händelsernas epicentrum.

Men enligt DN så verkar min franska hålla.

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar, Medier

Varför blogga?

Kanske detta är svaret på rubrikens fråga?

Axel ställer många frågor. I dag ringde han till exempel och frågade varför man bloggar.

Vad svarar man på det?  Dels bloggar ju han lite mer än jag, åtminstone på den här bloggen, dels har vi olika ämnesområden som vi behandlar. Innan jag hann svara lägger han till frågan om jag visste att vi hade läsare på Island och Kenya. Det är klart att jag inte visste. Jag visste knappt att vi hade läsare utanför kommungränsen.

Av skäl jag inte kan redogöra för, kontrade jag med att jag läst – eller fått uppläst ur tidning – att Madonna har problem med att locka publik. Så på ett ställe visar hon tutten och på ett annat rumpan, bara för att väcka intresse. Vi var överens om att vi inte var beredda att gå fullt ut lika långt för att sprida vår skrivklåda. För det är väl det det handlar om. Inte gör vi det för att få många läsare. Axel kallar det för att vi satsar på kvalitet. ”Bland läsarna, då”, tänker jag.

Mitt bidrag till att höja kvaliteten är att försöka skriva lite mindre.

2 kommentarer

Filed under Kultur

Springpojkar

Springpojken har ändrat karaktär

För omkring 60 år sedan var springpojkar ett icke ovanligt fenomen. En springpojke var någon som utförde ärenden för någon annans räkning. Mest kanske man förknippar denna sällsamhet med en frankt visslande kis i golfbyxor och med en röd toppluva som på söderslang tilltalade alla i sin omgivning ”tant” eller ”farbror”. Springpojken var ett ideal som inte skall sammanblandas med springschasen, som oftast betraktades som slarviga , dåligt klädda karlar och som kanske inte hade någon direkt ordning på sitt liv. (Kanske schas dessutom var besmittat av likheten med ordet schajas?)
Hursomhelst verkar femtiotalets springpojkar kommit att degenereras som begrepp. Nu handlar det om stackars vilsna barn, som kommit att användas i äldre personers skumraskaffärer som målvakter och ord som deras forna namnar använde sig av – Schysst! – existerar knappast längre.
I Syrien använder milisen springpojkar som levande sköldar, i Uppsala använder sig kriminella av icke straffmyndiga springpojkar och dagligdags läser vi om pedofiler som utnyttjar sin typ av springpojkar. Alla dessa är offer och utsatta för andras cynism. Därom råder inget tvivel. Och –  om det finns offer så bördet, som en logisk följd härav finnas även gärningsmän.
Men det tycks finnas en stor skillnad. När det kommer till att handla om människans sexualitet då tycks handlingarna bli oförlåtliga. Detta faktum framgår av ett ledarstick, skrivet av DN:s Hanne Kjöller,  i vilket hon även försöker inbegripa även gärningsmännen som offer för vår tid och liknar dem vi ”vår tids spetälska”. Hon skriver:
Det är värre att vara pedofil än att vara någonting annat. Det är värre att vara pedofil än att vara feg och försöka slingra sig undan sitt ansvar. Den som erkänner ett mord, erkänner ett brott. Den som erkänner ett sexuellt övergrepp mot ett barn, erkänner en läggning. Ett brott kan man sona. En läggning lever vidare efter avtjänat straff.

Jag vill inte påstå att frågan är alldeles lätt. Vilket är värst när man söker gradera grader i helvetet? De syriska springpojkarnas situation, springpojkarna i Uppsala eller ”springpojkarna” som utnyttjas av pedofiler. Alla, så är de offer för onda människors cynism. Men att därvid söka mildra pedofilernas brott och hänvisa till deras läggning, som Hanne Kjöller gör, tycker jag dock är att förenkla och att gå ett steg för långt. Är inte alla brott med springpojkar som tillhygge en läggningsfråga hos förövarna?

Till allt detta kan man addera dagens HD-dom i det så kallade Mangafallet där en forskare frikänns för innehavet av barnpornografiska bilder, men där ”högre ”principer kommit att gälla. Kanske hade en vanlig Svensson inte klarat sig inför HD:s granskande.

Min obesvarade fråga blir därför: Är inte alla förövare en produkt av sin tid – och sin läggning – och skall dömas därefter?

Vidare källor: DN, SvD

1 kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle