Shorts och fotbolls-EM. Några tankar kring tidens gång.

Ett resebrev har nått oss.
Vännen, tillika modelejonet, Mats Josephson går nere i Frankrike och upplever verkligheten – en verklighet som drabbar oss alla – men som kan upplevas ur olika perspektiv. Läs här om hans hans drömscenario!

 

För tjugo år sedan, 1992, besökte jag några goda vänner i Cannes. Redan första dagens morgon dristade jag mig till att på egen hand gå ut på en promenad för att dels inhandla färskt bröd, dels klippa håret. – Det senare efter starka påtryckningar från hustrun, som ansåg att det borde ha skett redan före avresan .

Jag började med håret eftersom en frisör visade sig hålla till alldeles runt hörnet. Min franska, som idag bara är usel, var vid den här tiden obefintlig, så med ett fånigt leende satte jag mig i stolen och lät det som skulle ske, ske.
Det visade sig när seansen var över, att jag hade fått en helt ny frisyr. Uppåtkammat skulle man kunna säga, om jag nu inte begåvats med ett så vackert lockigt hår att kamning i någon speciell riktning inte så gärna låter göras. Men varför inte. Varför skulle jag fortsätta att ha håret åt sidan bara för att jag haft det i femtio år?
Så var det dags för det färska brödet. Runt nästa hörn i denna för mig helt obekanta stad låg ett litet torg och vid torget fanns en brödbutik eller bagare skall man kanske säga. På själva torget fanns dessutom ett antal marknadsstånd. I ett av dessa sålde en äldre gentleman shorts och sommartröjor. Som vanligt hade jag vid packningen inför resan utgått från det väder som rådde utanför fönstret där jag befann mig och eftersom det varit en vanlig svensk försommardag, d.v.s. 10 grader varmt och mulet, hade jag inte packat ner några shorts. Här fanns alltså möjligheten att rätta till denna min miss i förberedelserna.På både obefintlig och stapplande franska sa jag något som fick mannen att dels förstå att jag inte var fransman, dels att jag var intresserad av ett par av de shorts han saluförde. Vem hade kunnat ana vad jag genom dessa enkla och förmodligen helt felformulerade ord skulle sätta igång? Mannen frågade var jag kom ifrån och när han fick höra att det var Sverige öppnades de verbala dammluckorna. Här ett sammandrag av vad som forsade ur mannens mun:
– Jaha Sverige! Ja där kan ni verkligen spela fotboll! Här i Frankrike är det helt hopplöst. Vårt lag är alldeles under isen! Sa ni att ni var från Sverige? Då skall ni ha de här shortsen billigt! Ni får dem för halva priset! Varsågod! Och gratulerar till fotbollen. Här i Frankrike får man ju skämmas! Ha en bra dag! Adjö!
Lätt omtumlad, eftersom jag inte var helt informerad om vare sig Sveriges eller Frankrikes resultat i det fotbolls-EM som tydligen pågick, kom jag således hem med en färsk baguette, en ny frisyr och ett par skapliga shorts. Frankrikevistelsen hade verkligen börjat bra.

Nu tjugo år senare befinner mig återigen i Frankrike och det är åter fotbolls-EM. Den här gången är jag dessutom mer uppdaterad på Frankrikes fotbollslag och dess förmodade framgångar – vilka är mycket stora om man får tro tidningarna trots att man än så länge bara spelat några träningsmatcher mot enklare lag. Men fransmännen har alltid varit sitt motto troget; Man skall ta ut segern i förskott, för man vet aldrig hur det kan gå.
Historien upprepar sig och jag var igår åter på en marknad och återigen stod jag framför ett marknadsstånd där det såldes shorts. Denna gång hade jag dock redan ett par shorts på mig, men det par jag fått syn på och som tilltalade mig, var av en halvlång modell, vackert blå med vita ränder. Kritstrecksrandiga shorts med andra ord. Vilken grej!
Mannen bakom ståndet såg mitt intresse och skakade på huvudet. Nej, Monsieur, här har vi ett par shorts för er. Och så höll han upp ett par synnerligen alldagliga kortbyxor och hävdade att de skulle passa mig mycket bättre än de alldeles för ungdomliga blå shortsen.
Upprörd vände jag honom demonstrativt ryggen och hörde dessutom ett lätt fniss från hustrun vid min sida. – Ville han inte sälja de där shortsen till dig? De kanske är avsedda för yngre personer…?

Men min tid kommer. Redan på måndag skulle jag tro. När jag ligger där i min soffa och ser Frankrike i TV förlora mot England (samtidigt som Sverige besegrar Ukraina i en betalkanal som jag inte har tillgång till).
Då skall jag tänka på mannen med sina märkvärdiga shorts. Där kan han stå och försöka sälja gubb-byxor till en tämligen ungdomlig man från Sverige. Landet som kommer att vinna fotbolls-EM! Ja, inte ens om jag efter Sveriges finalseger får rabatt vill jag ha hans kritstreckrandiga brallor.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s