Springpojkar

Springpojken har ändrat karaktär

För omkring 60 år sedan var springpojkar ett icke ovanligt fenomen. En springpojke var någon som utförde ärenden för någon annans räkning. Mest kanske man förknippar denna sällsamhet med en frankt visslande kis i golfbyxor och med en röd toppluva som på söderslang tilltalade alla i sin omgivning ”tant” eller ”farbror”. Springpojken var ett ideal som inte skall sammanblandas med springschasen, som oftast betraktades som slarviga , dåligt klädda karlar och som kanske inte hade någon direkt ordning på sitt liv. (Kanske schas dessutom var besmittat av likheten med ordet schajas?)
Hursomhelst verkar femtiotalets springpojkar kommit att degenereras som begrepp. Nu handlar det om stackars vilsna barn, som kommit att användas i äldre personers skumraskaffärer som målvakter och ord som deras forna namnar använde sig av – Schysst! – existerar knappast längre.
I Syrien använder milisen springpojkar som levande sköldar, i Uppsala använder sig kriminella av icke straffmyndiga springpojkar och dagligdags läser vi om pedofiler som utnyttjar sin typ av springpojkar. Alla dessa är offer och utsatta för andras cynism. Därom råder inget tvivel. Och –  om det finns offer så bördet, som en logisk följd härav finnas även gärningsmän.
Men det tycks finnas en stor skillnad. När det kommer till att handla om människans sexualitet då tycks handlingarna bli oförlåtliga. Detta faktum framgår av ett ledarstick, skrivet av DN:s Hanne Kjöller,  i vilket hon även försöker inbegripa även gärningsmännen som offer för vår tid och liknar dem vi ”vår tids spetälska”. Hon skriver:
Det är värre att vara pedofil än att vara någonting annat. Det är värre att vara pedofil än att vara feg och försöka slingra sig undan sitt ansvar. Den som erkänner ett mord, erkänner ett brott. Den som erkänner ett sexuellt övergrepp mot ett barn, erkänner en läggning. Ett brott kan man sona. En läggning lever vidare efter avtjänat straff.

Jag vill inte påstå att frågan är alldeles lätt. Vilket är värst när man söker gradera grader i helvetet? De syriska springpojkarnas situation, springpojkarna i Uppsala eller ”springpojkarna” som utnyttjas av pedofiler. Alla, så är de offer för onda människors cynism. Men att därvid söka mildra pedofilernas brott och hänvisa till deras läggning, som Hanne Kjöller gör, tycker jag dock är att förenkla och att gå ett steg för långt. Är inte alla brott med springpojkar som tillhygge en läggningsfråga hos förövarna?

Till allt detta kan man addera dagens HD-dom i det så kallade Mangafallet där en forskare frikänns för innehavet av barnpornografiska bilder, men där ”högre ”principer kommit att gälla. Kanske hade en vanlig Svensson inte klarat sig inför HD:s granskande.

Min obesvarade fråga blir därför: Är inte alla förövare en produkt av sin tid – och sin läggning – och skall dömas därefter?

Vidare källor: DN, SvD

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle

One response to “Springpojkar

  1. spooky

    jag är glad jag inte är ”pedofil” längre bara för att jag läser lite manga då och då

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s