Trängsel på rivieran.

Nu har så den franska semestern börjat på allvar. Närmare 1 miljon fransmän har rört sig på vägarna från regnet i norr ner mot solen – och havet –  i söder. Tillsammans med holländare, belgare och tyskar och ett antal anemiskt vita nordbor har stränderna fyllts på med hundratusentals osolade kroppar – det syns tydligt vilka som kommit under senaste helgen.

Jag  kan ibland få bilden för mig  av ett gammalt charketurifönster, ni vet ett sådant där fönster där vatten ständigt strömmade ner för att kyla butikens varor. På samma sätt kan jag lätt föreställa mig bilden av att alla soltörstande semesterfirare som kommer uppe ifrån norra Europa och skall samtliga ”rinna ner”,  i en strid ström, ner mot Medelhavet. Inte nog med att de skall ner till södra Frankrike – de skall alla dessutom ner till havet och där löper bara en väg.

Då blir det trångt.

Det lilla Bandol med cirka 9000 innevånare tredubblar sitt invånarantal och därtill skall läggas all tillresande från närliggande orter uppe i bergen, som skall ner till la Plage.

Då blir det trångt.

Det enda positiva för mig med alla dessa människor är att mina studier av människors beteende får ett så mycket större statistiskt underlag. För några veckor sedan betraktade jag individer, medan jag idag uppskattar procentuella grupper, under mina studier.

Men vem är då jag med rätt att  studera andra – jo, av samma anledning som jag för några veckor sedan sågs som en individ, ingår jag i dag i ett större sammanhang. Kanske tillhör jag procenten ”de som varit här i tre veckor eller mer” och därför drar åt sig avundsjuka blickar. Ja, många kategorier  finns att studera, men förutom ”de tatuerade”, (Obs! samma strand), så har det tillkommit ytterligare en mycket pregnant grupp av människor – människor som idag tar större plats än tidigare år – nämligen de fetlagda!

Och då blir det trängre!

Eller fritt efter Tage Danielsson: Allt skulle bli så mycket fagrare om alla människor blev lite magrare.

Annonser