”Nazistdjävlar”

För ett tag sedan flög jag från Marseille till Stockholm. Resan gick via Frankfurt som är ett hån mot alla.
Jag kan naturligtvis inte blamera Lufthansa för att de flyger från Frankfurt, men det är bara att konstatera att den flygplatsen inte är byggd för människor – men av människor som antagligen efter avslutat jobb väljer att flyga via andra nav. Senast landade jag vid  finger B varefter jag fick transportera mig gåendes cirka 500 meter till finger A. Där vidtog ett rullband som förde mig framåt cirka en kilometer, med avbrott var hundrafemtionde meter för avstigning till väntande gatar. Efter cirka 10 avstigningar var jag så framme vid avstigning för gate 19 och där gällde hiss  ner i avgrunden. Väl ute ur hissen så ställde jag mig på ett kilometerlångt rullband för att transporteras till B-fingret. Gate B10 är nu inte långt borta.
Och här börjar min ”egentliga” historia.

Snart märkte jag att jag kommit rätt. Flertalet vid gaten talade svenska och förstärktes av att de flesta passagerarnas utseende skvallrade om att man hade en relation eller kanske bara en solbränna som stammade från Thailand. Visst fanns det de som hade andra utgångspunkter än Bangkok, men det var dessa som man lade märke till. De talade vitt och brett om erfarenheter från Thailand, samt uttryckte en ”överlägsen” resvana. (De hade ju varit i luften kanske redan 10 timmar.)
Detta gällde ”hopen” som har en tendens att ”ta plats”. Men så finns det ju alltid de som utmärker sig än mer.
(Ursäkta min fördomsfullhet.)
En svensk ung man, i trettioårsåldern, iklädd rosa skjorta, moderna märkesjeans (trasiga vill säga) och ett österländskt pannband om sitt långa hår kom släpande med tre handbagage – ett i vardera handen, och ett på ryggen.
Nu är det så att reglerna är ganska strikta i Europa – man får endast medföra ett handbagage, vilket också påpekades av en vänlig tysk markvärdinna. Hon krävde att  delar av handbagaget måtte , som det heter, taggas. Palaver uppstår. Mannen vägrar. Markvärdinnan står på sig. Mannen propsar på  och menar att han ”flugit runt halva jorden … och nu så skall det här djävla bolaget bråka … typiskt Tyskland …”
Efter ytterligare diskussion ansluter så en svensk ung flicka och säger att hon kan ta hand om delar av hans handbagage.
För att undvika ytterligare bråk och obehag för övriga köande för ombordstigning, går så den tyska markvärdinnan med på kompromissen.
Gott och väl …
Men så i gången ut till planet säger mannen: Det är så djävla typiskt tyskar … djävla nazistdjävlar!

Jag är övertygad om att mannen, så fort han kommit hem till Sverige,  går i ett demonstrationståg  … FÖR FRED!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s