Dumt fôlk – och vi andra

Jag har i Axels frånvaro ansvaret för den här bloggen och känner att en del av detta ansvar ligger i att skriva något.

Jag har också övervägt att det bästa sättet att upprätthålla flanera.se:s goda rykte vore att låta bli att skriva.

Men det finns ett ämne som är outtömligt, och det är folks dumhet. Så jag bestämde mig för att skriva om det, men det dröjde inte länge innan jag ställdes inför valneurosen: vad av alla dumheter på jorden skall jag skriva om – och är inte allt att slå in öppna dörrar?

Jag beslutade mig dock för att börja i Kina – eller Japan. Jag vet inget om vem dessa öar och, därmed, potentiella fyndigheter i närheten, tillhör. Men argumentationen, som vi märkligt nog hört mest av från det kinesiska hållet, kan bli underhållande. En kinesisk demonstrant sade med av nationell rörelse skälvande stämma något i stil med: ”Vi skall inte köpa av japanska företag här i Kina och inte heller japanska varor. Men vi hoppas att de fortsätter att köpa av våra varor!”

Man undrar hur tankeverksamheten hade arbetat fram ett sådant uttalande.

Sedan kan man naturligtvis ta upp debatten kring senaste budgeten. All sådan debatt är av nödvändighet svårt drabbad av dumhet, eftersom den just är politisk. Och politisk debatt som är befriad från dumhet vet jag mig aldrig ha träffat på. Så där har vi ett fall av att slå in öppna dörrar. Men det är något djupt komiskt i att se kontrahenter säga i princip att visserligen gjorde vi likadant när vi satt i regeringen/var i opposition, men nu är det ni som sitter i regeringen/är i opposition och därför är det ni säger korkat och skadligt för landet.

Och så har vi alla vi andra, som ser på och skrattar åt politikerna. Vad borde vi säga åt oss själva? Jo, gör det bättre själv! Problemet är att vi, fina människor, tycker att vi har viktigare saker att göra än att hålla på med politik och klagar över att det är fel människor som ägnar sig åt politik. Att det senare är sant är på det internationella planet klart: är det någon som tror att de två som just nu slåss om att få leda USA är de yppersta av en befolkning på flera hundra miljoner? Är det lika illa i Sverige? Vet inte, men tror inte det. Men jag har en känsla av att debattglada människor söker sig till politiken som en arena, där de kan slå hisnande volter och imponera på folk. Problemet är att det inte är konfrontatoriska (om ett sådant ord gives) ordakrobater med politiska skygglappar vi behöver, utan folk som genom samarbete vill åstadkomma bästa möjliga utveckling för landet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Medier, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s