Politiskt vankelmod

Det politiska livet är inte så sprakande så att man rycks med av partifolkets (spelade?) entusiasm. I dag skröt en centerpartist över att restaurangmomsen enligt Statistiska centralbyrån ökat jobben inom branschen med si och så många procent medan en socialdemokrat använde andra siffror från SCB och hävdade att den i stället gått ned med 3,5 %. Samtidigt kommenterar SCB att inga av siffrorna är tillförlitliga eftersom de bara gäller de två första kvartalen i år och dessutom inte är statistiskt signifikanta.

Det är svårt att entusiasmeras av sådant. Inte för att jag övervägt att stödja något av just de partierna, men sällsynt oengagerande är just den debatten. Vänsterpartiet har jag inte hört av på länge, åtminstone inte via min medflanerares namne Sjöstedt (ej släkt). Socialdemokraterna säger fortfarande inget av värde utan lägger i princip samma budget som alliansen och ondgör sig sedan över att den senare lägger in 5 miljarder till i ”reformutrymmet”, detta svårdefinierbara ord, som verkar ha olika innebörd i olika politiska läger och i något fall också olika innebörd om man är i regeringsställning eller i opposition. Och då handlar det om 5 miljarder i en budget på  500. Inte ens tv-kommentatorerna kunde låta bli att flina åt upprördheten från oppositionen över att alliansen anklagas för att ”låna till skattesänkningar”. Men, det är klart. Det är inte skattesänkningar som är deras starka sida, det är ju skatteökningar.

Och vad skall man sedan säga om Kristdemokraterna och Folkpartiet? Inte mycket,  helst, även om Folkpartiet säger saker i mer intressanta frågor än KD. Det de sagt något om, som har något intresse, är om känsliga utlämningsfrågor. Det konstiga är bara att man inte kräver lagförslag om att besluten måste vara humanitärt godtagbara och inte motiveras av luddiga regler och förordningar.och att barnkonventionen skall göras till svensk lag. Samtidigt som oppositionsföreträdare, som inte har något ansvar för någonting och inte gjort något åt saken när de själva kunde, rusar till medierna och förfasar sig.

Ett hyckleri och ett apspel är politiken. Jag har inte gått så långt som en god vän, som tidigare ”under sin radikala period” varit medlem i Centerpartiet, men i övrigt varit tryggt borgerlig. Han säger sig nästa gång rösta på sossarna. Fan tro’t, fast det har jag själv gjort under min ”radikala” period. Men så kom Palme, och då gick det inte längre.

PS. Jag märkte i efterhand att jag inte skrivit ett ord om Moderaterna, trots att man ser någon eller några av dem i tv varenda dag. Kan det vara av en tillfällighet som jag glömde bort dem?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s