När jag tog hem Davis Cup

I tisdags var jag åter på banan – eller för att vara riktigt uppriktig så satt jag på sidan om med en god vän och tittade på Stockholm Open.

Annat var det 1994 – närmare för 16 år sedan – då min vän Anders och jag verkligen var på banan i Moskva och hyllade det svenska Davis Cup-laget efter att de besegrat Ryssland med 4-1. Vår uppgift var att representera Skandia – det var på den tiden då Skandia fortfarande var ett försäkringsbolag – varför vår entré med några champagneflaskor inte gick att hejda. Muren hade ju fallit 5 år tidigare och det var öppet för kapitalet att inta banan – t.o.m. i Moskva.

Nu skall vi inte förhäva oss, utan äras den som äras bör, Stefan Edberg, Magnus Larsson, Jonas Björkman & Co, men utan vår insats , så hade inte det svenska Davis Cup-laget haft någon buckla att visa upp vid hemkomsten till Stockholm.
Visst hade, som sagt, muren fallit och Gorbatjovs glasnost börjat genomsyra det ryska samhället, men den ryska byråkratin var lika stelbent som tidigare, varför Davis Cup-laget förvägrades att föra ut pokalen ur landet. Det handlade nämligen i byråkratins ögon om en antikvitet och sådana fick endast föras ut ur landet av registrerade privatpersoner. Privatpersoner fanns det gott om, men igen var s.k. ”registrerad”. Det var då, genom hustruns anställning, SAS kom väl till pass. Jag sökte upp SAS stationschef, som lät registrera mig och därmed göra mig till legal innehavare av en antikvitet.
Som framgår av bilden (ovanstående) så handlade det inte om något som man checkade in den vanliga vägen, utan jag fick föra ut cupen som handbagage! Men eftersom SAS inte godkände att jag försökte stuva den i hatthyllan, fick jag istället lasta mitt s.k. ”handbagage” i lastrummet. Och vid framkomsten till Arlanda fick jag gå ut på plattan och hämta mitt ”pick och pack” assisterad av min vän Anders.
Mig veterligen så har jag aldrig blivit avregistrerad som registrerad ägare av Davis Cup-bucklan, men samtidigt har jag har aldrig försökt göra anspråk på pokalen. Antagligen skulle jag bara göra mig löjlig och dessutom gör mina ospatsiösa hemmaförhållanden  att den inte skulle passa in.

Om detta talade jag och min vän Anders om där vi satt på Stockholm Open-läktaren och mindes om tider som flytt.

Annonser

1 kommentar

Filed under Kultur

One response to “När jag tog hem Davis Cup

  1. Anders Landqvist

    Hej Axel!
    Tack för senast och en suveränt skrivet inslag på din blogg!
    Jag kommer fortsättningsvis följa dina inlägg!
    Ha det så bra!
    Din vän anders

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s