Monthly Archives: november 2012

En liten nollsummesaga

Det var en gång en ”gube som bodde i en låda”.

Han och hans hustru ville lämna sin låda för att köpa ett hus och eftersom han sparat och sparat och hade många pengar på banken, så ringde han till sin bank och bad att få låna en slant.

– Javisst sade banken, du är ju kund i banken, men du skall betala 5 % i ränta.

– Jamen, jag får ju ingen ränta på mina insatta pengar?

– Men det förstår du väl att vi har kostnader för att hantera dina pengar; personal och så skall direktören ha sitt. Han jobbar inte gratis förstår du väl … och så skall ägaren till banken ha ränta på sina pengar. Att låna pengar är inte gratis!

– Jag förstår; men han – ”ägaren” – det är hans hus jag skall köpa. Jag kanske kan köpa huset direkt av honom?

– Ja, men då måste du ju låna av banken i alla fall … eller hur?

– Men kanske jag kan låna av ”ägaren” direkt och få lite lägre ränta?

– Nej, så fungerar det inte. Varför skulle han låna ut pengar till dig till lägre ränta, när han tjänar mera på att du lånar via hans bank.

– Men varifrån kommer pengarna som banken skall låna ut till mig?

– Ja det är alla små gubar, som du, som sparar här på banken.

– Så jag lånar delvis mina egna pengar? I så fall vill jag inte ha mina pengar på banken längre. Jag vill ta ut mina pengar!

– Det kan du inte, för vi har inga pengar – dem har vi lånat ut till andra.

– Vad säger ni? Har ni lånat ut mina pengar till andra?

– Jaha, lånat ut och lånat ut … pengarna finns i vårt fondbolag och används för att betala till dem som fondsparar. Du kanske vill börja fondspara du också? Och där kan du få upp till 5 %:s ränta … om du har tur. Bra va?

–  … …

Här bröts samtalet för Telia hade för dålig täckning i området.

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Mer jul?

Nu, sent i november, har man kommit till gränsen, då det irriterande med den  övertidiga julreklamen börjar gå över och omvandlas till allmän vånda inför att det skall bli jul snart och man har ingen aning.

I allmänhet sköter Hustrun allt det praktiska, inklusive inköpandet av julklappar till barn och, numera, barnbarn. Själv koncentrerar jag mig på hunden och grunnar på att ett rött halsband skulle vara lämpligt. Hon klär i rött, Dottie.

Att köpa något liknande till Hustrun, fast kanske inte rött, med halvstrypfunktion, vore förstås lämpligt, men svårt, ety att det är Hustrun som har koll på pengarna och snabbt märker att det försvinner en massa kosing från hushållskassan. När hon fyllde 50 skrev jag ett gåvobrev om att hon, någon gång när jag blivit rik, skulle få en cykel – eller om jag nöjde mig med en halv, i ett plötsligt anfall av ekonomisk realism. Hon har, så här ett drygt decennium senare, fortfarande ingen cykel.

Jag har däremot cykel, men den har stått ute under ett antal vintrar, obegagnad, så den är inte i användbart skick. Och bor man uppe på åsen, så är det väldigt bekvämt att cykla ner på stan, men väl där finns det inga lagliga ställen att ställa cykeln. Och sedan är det väldigt mycket uppför hemåt. Så jag går. Och det får nog Hustrun göra ett tag till.

Men julklappsverser brukar hon få i alla fall. Tur att hon läser böcker, om än inte i större utsträckning dem hon fått av mig.

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur

Upp stiga orden …

Daniel och jag har en tyst överenskommelse om att vi inte skall hemfalla åt politiska ställningstaganden. Det blir så lått att man fastnar i statiskt tänkande. Men innan Daniel vaknar så kan jag inte annat än ha synpunkter med på ”De nya moderaterna”.
DN debatt har de fyras gäng skrivit under en pamflett som behandlar partiets nya strategi och som mynnar ut i ”tre konkreta åtaganden”.
Sedan jag läst debattinlägget till slut och ser de fyra som undertecknat uppropet, börjar jag undra vem som fört pennan. Jag kan inte tänka mig att någon av dessa, säkert mycket kompetenta individer, kunnat presentera ett sådant snömos. Det lutar åt ett konsultarbete som mynnat ut i något som kan sägas; ”skriv under här”. Och bara meningen ”I dag kan vi avslöja tre konkreta åtaganden”, som är lika konkreta som beskyllningen att Alliansen ”kört fast i gamla spår”.
Läser man artikeln till slut ser man att all retorik tar avstamp i Alliansens misslyckande, men när Socialdemokraterna avslöjar om att de ”har en framtidsinriktad politik med tydligt fokus på jobb, kunskap och konkurrenskraft”, så känns det inte alldeles nytt. Jag tror nog att det fordras något mer än bara tomma ord från strategikonsulten.
Lite mer såpa kanske?

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Om hågkomster

Axel tog i sitt gårdagsinlägg upp frågan om svårigheten att komma ihåg. Jag har inget egentligt att tillägga, för jag har glömt vad han skrev. Men visst är det så att man har glömt en del. Och en del önskar man att man glömt. En krullhårig lekkamrat fån Sundsvall har också skrivit om de där minnena från ungdomstiden som man ”skäms över med sådan stolthet” tror jag att han uttryckte det.

Jag kan tänka mig att minnesproblematiken förekommer med någon regelbundenhet också i politiken. Inte så att varje politiker med regelbundenhet påminns om något som han/hon gärna hade glömt. En del SD-politiker hade till exempel säkerligen önskat att det här med blatte-lover och järnrör hade fått vila i glömskan och kanske att Stefan Löfven gärna hade sett att de sydafrikanska metallarna hade låtit en del överenskommelser gå samma väg. Sedan är det en annan sak att hyckleriet ju finns på båda sidor i fall som Jas-affären. För vi upprörs av att ett svenskt företag har mutat sin tilltänkta kund – eftersom vi vet, glömska efter Göteborgsaffärerna med mera, att mutor inte förekommer i Sverige. Att utländska företag och stater håller på med sådant, det vet vi ju också, de är ju så där i utlandet, men inte vi! Man vet till och med att vilket annat med Saab konkurrerande företag som helst skulle ha gjort likadant, men då handlar det som sagt om företag och stater som inte når upp till  vår höga moral. Eller hur?

Jag fick nyss från en annan Sundsvallslekkamrat en hoper bilder från förr, och en del minns jag, så att säga i princip. Man förstår att det var så det såg ut, men man hade glömt bort. Mycket är sådant man alltså med hjälp kommer i håg, men utan att ha så många relationer till dem. Men så kommer en bild från Sjöbergs musikhandel, dit vi gick på frukostrasten – det hette inte lunch då – och spisade skivor.Eller också gick till vi Luxors affär längre bort, där vi regelbundet bad att få lyssna på Jokkmokks-Jokkes senaste, för att den var så corny. Kommer ni för övrigt i håg uttrycket ”corny”? Man var lite hipp om man sa att saker och ting var corny på den tiden, sent 50-tal, tidigt 60-tal. Nu är man inte lika hipp längre. Man är väl snarare lite corny. Och några skivaffärer finns det inte längre, där man kan få lyssna på skivor i hörlurar. Eller i ett lyssnarrum, men då fick man tränga ihop sig, så att hela gänget kom in. Och märk att de bara hade en hörlur. Det var före stereons genombrott. Nu skall hörlurar bli Årets julklapp har det bestämts. De är säkert stereofoniska.

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur, Politik & samhälle

I håg har jag svårt att komma

Häromdagen råkade jag ut för det där som man kan skratta åt som ung, men som nu börjar bli en realitet – att glömma vad det var som man skulle komma ihåg. Det skulle föra för långt att återberätta vad det handlade om, men som hustrun uttryckte det:
– Bry dig inte Axel; nu glömmer vi det hela.
Och det var som ni förstår lätt att instämma, men det hindrar inte att jag började fundera lite smått över fenomenet ”glömma”.
Som ung skrattade jag åt en av Uppsalahumoristen Struls ”gubbar” som uttryckte att ”ihåg har jag svårt att komma”, eller åt en juvenalbroders uttryck när han hänvisade till en ”oförglömlig minnesförlust” – men nu har det alltså blivit allvarligare. Och den enda trösten tycks vara att ”så här är det att bli gammal”. Synapserna har väl stelnat till som allt annat. Men så finns det ytterligare en tröst – glömskan är något som man alltid burit med sig, även om man glömt det mesta nuförtiden. Som ett exempel på ungdomlig glömska kommer jag ihåg(sic!) följande lilla incident.

Det var på Skandiatiden och jag hade kundbesök  av en SAS-pilot. Detta var före den digitaliserade tillvaron, då alla försäkringar fanns på registerkort i stora lådor, varför jag fick förflytta mig en trappa ner för att leta rätt på rätt kort. När jag står och bläddrar i lådorna, kommer en kollega förbi och ställer en fråga vars svar inte kunde besvaras på rak arm, varför vi fortsatte en diskussion i ämnet i det intilliggande kafferummet. Trettio minuter senare återvände jag till mitt rum … och där …DÄR SATT HAN! SAS-piloten!
Jag hade glömt honom totalt.
Vad göra?

Raskt ordnande jag anletsdragen; klev in i rummet och sa:
– Ursäkta att du fått vänta, men som du förstår måste man prioritera i den här branschen – och tyvärr har det inträffat ett dödsfall.
Varpå han svarade:
– Jag förstår så väl.

Jag skämdes – och sådant glömmer man inte

P.S. Detta är mer än en tillfällighet. Mitt upp i mitt bloggande så plingar det till i min mail-box. En god vän på Österlen sänder mig en liten enkel historia om glömska – om glömska som till och med diagnosticerats och fått en egen benämning – AAADD.

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar

När larmet går

– Larmet går!
– Jamen, det är nog bara ett falsklarm.
– ?????
– Åh, larmet har gått så många gånger tidigare!

Ovanstående är inte något påhittat, utan relaterar ordagrant en konversation mellan en läkare och en sjuksköterska under en rond på en ortopedisk avdelning på Akademiska sjukhuset. De förvånade patienterna på salen kunde bara lyssna, men undrade sedan ronden passerat: Vem skulle man lita på – läkaren eller sjuksköterskan.
Nu förtäljer inte min historia vem som larmade eller vem som avfärdade larmet som osannolikt. Men håll med; det ligger närmare till hands att förlita sig på läkaryrket – det har ju högre tillförlitlighet i de flestas medvetande.

Ungefär så reagerar jag när jag jag läser dagen tidning. En rubrik i SvD lyder; Brist på D-vitamin kan öka risk att få ms. Och så finns i artikeln en sannolikhetsbedömning, som lyder: Om inte Staten, förslagsvis i form av Livsmedelsverket, tar detta problem på allvar så kommer det fortsätta att årligen insjukna uppskattningsvis 200 fall av ms, 500 fall av barndiabetes och kanske så många som 700 fall av tjock- och ändtarmscancer i Sverige i onödan. Stämmer forskningen är det nämligen så många sjukdomsfall som varje år skulle kunna förhindras med D-vitamintillskott.

– Larmet går!
– Jamen, det är nog bara ett falsklarm.
– ?????
– Åh, larmet har gått så många gånger tidigare!

En annan rubrik i samma tidning är mer apokalyptisk till sin karaktär men andemeningen är densamma – så här ser allas vår framtid ut, om det nu stämmer: Delar av jorden kan bli obeboeliga. Och så här kan det låta när Världsbanken larmar: I ett scenario för 2200-talet, då våra barnbarn är döda, får en fjärdedel av jordens landytor så hög temperatur att människor drabbas av fysiologisk värmestress, det vill säga svettningen räcker inte för att hålla rätt kroppstemperatur, 37 grader.

Som sagt:
– Larmet går!
– Jamen, det är nog bara ett falsklarm.
– ?????
– Åh, larmet har gått så många gånger tidigare!

Någonstans går här en gräns för mig. Jag slår igen tidningen – funderar på om det är ”läkaren” eller sjuksköterska jag skulle ha litat på. Jag blev i alla händelser kvar i sängen, för det var så lite jag, i mitt tillstånd, kunde göra. Men jag är glad att jag inte behövde ta ståndpunkt, för det fanns ju de som visste bättre.

P.S. En pikant detalj kan vara att läkaren var en kvinna och sjuksköterskan en man.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

SAS koster mange penger – for mange!

Här sitter många i spänd väntan på att SAS-dramat skall få sin upplösning.
Sju fackföreningar har kommit överens med sin arbetsgivare … och sedan väntar alla övriga på CAU – den danska kabinföreningen.
Och så har det alltid varit.
På den tiden hustrun arbetade i SAS så fick jag dels  lära mig att ”dansken” alltid skulle ha mer, och därför måste man invänta de övriga kabinföreningarna i Norge och Danmark och dels uttrycket ”det koster mange penger” – ett uttryck för daskens girighet.  Och med de fördomarna(?) om våra danska grannar är jag inte ett dugg förvånad att det ser som det gör nu, i skrivande stund. Alla vet att CAU kommer fram till en uppgörelse, men tydligen kan man hålla SAS på halster, även om man ”spelar med Danmarks största, och sin egen, arbetsplats som insats.
Att SAS styrelseordförande, Fritz Shur, är dansk är kanske inte att förvåna. Men nu sitter han där och har att välja mellan pest och kolera.

Kanske en öppning skulle kunna vara att herr Shur insåg att han koster mange penger – han också.

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen