Veckoavslutningsprotokoll – ett litet P.S.

I sitt Veckoavslutningsprotokoll skriver Daniel om hur vi talade om likriktningen i dagens debatt. Det var en intressant stund som vi hade på Fågelsången, och som säkert innehöll en hel del nostalgi. Och i den bilden ingick naturligtvis Bodil Malmsten – en författare som ”går på tvärs” genom livet, men berikar oss läsare och antagligen sig själv också. (Eller kanske det skall uttryckas i omvänd ordning.)
Visst finns det många andra goda författare i den svenska debatten, men tyvärr skapas våra föreställningar om hur världen fungerar i våra vanligaste medier. Och här, i det lilla,lilla landet gäller en gyllene regel. En sak i taget!
Alla drar åt samma håll eller kanske bättre – en bild av att alla så kallade ”fristående” skribenter flyter med. Likt alla älvar i Norrland flyter mot havet, så flyter den svenska journalistiken åt samma håll och ändar ut i ett konsensushav. (Vågar jag dra metaforen vidare och påminna om att en av anledningarna till att Östersjön är ett innanhav med bräckt vatten, är älvarnas avrinning ?)*

I alla händelser; jag liksom Daniel har haft förmånen att prata med människor som förstått skillnaden mellan att säga vad man tycker eller att säga vad andra tycker. Eller inverterat; vi stöter mycket sällan på människor i vår omgivning som säger vad andra förväntar sig att de skall säga. De flesta ger uttryck för sina ståndpunkter, men vi vet; det fordrar en viss intellektuell spänst och ett visst mått avmod.

Att jag skriver det sista kan låta förmätet, men du kanske förstår vad jag menar om du får läsa vad en krönikör Lisa Magnusson skriver i Aftonbladet. (Hon kallar sig krönikör, men jag skulle nog hellre kalla hennes skriverier som ”tuta och kör”-journalistik.
Om man läser hennes text, som dessvärre börjar bli legio på våra förr hektografosande redaktioner, så ser man inte en enda nyhet, inte en enda nyskapande reflektion, utan mest handlar det om att skriva under parollen ”äckligast är bäst”.
Och kungahuset är lovligt byte för tillfället.
Jag ställer mig den enkla frågan – varför?
Varför ger Aftonbladet utrymme för en dylik artikel? Finns det ett egenvärde i dessa skriverier?
Har Aftonbladet ingen redaktionschef – dvs en tupp på dygnstacken – längre?

Får jag addera några rader av Tage Danielsson som kanske ger kanske en mer fullödig metafor  ”En droppe, droppad i livets älv, har ingen kraft att flyta själv. Det ställs ett krav på varenda droppe: hjälp till att hålla de andra oppe!”

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Medier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s