Vad hjälper det att gråta!

Pilotskolan II

Jag har en hustru som ”gråter”. Hennes fina gamla bolag håller på att krascha. (Själv har jag slutat ”gråta över mitt gamla bolag, sedan det gamla ledargarnityret – inga namn –  fått lämna in och en av huvudmännen avtjänat sitt straff i sinkabirum – men jag vet hur det känns.)
Naturligtvis är ingen av oss kompetenta att göra en helhetsbedömning av vad som skett sedan vi avslutade våra anställningar i respektive företag, men det är inte utan att vi konstaterar att ägar– och den därunder utsedda ledaruppsättningen är en icke oväsentlig del av  företagen. Gemensamt för dem båda (”våra företag”) har varit den visionslösa styrningen mot ett enda mål – vinstmaximering.

Som jag och hustrun kan komma ihåg från vår aktiva tid inom respektive bolag så fanns där både självständighet och karisma hos de yttersta ledarna – en som ville vända upp och ner på pyramiderna och en annan som inte väjde för att uttrycka sina åsikter – båda var fria ledare, med hög integritet – och som stod på tårna för att kunna se in i framtiden. Men så, i båda fallen, så kom kapitalet ifatt dem … de hade visat för dålig avkastning. Räknenissarna fick ta över – de som sökte göra pengar av pengar – och glömde bort kärnverksamheten. Och vad återstår idag. Ett företag på ruinens brant och ett annat rumphugget företag vars största förändring tycks vara färgen på firmanamnet. Men se ytterligare en likhet kan vi skönja. Hustrubolagets vd skall sänka sin lön med 20 procent, men vad är väl det med mot min f.d. chef? Han erbjöd sig att sänka sin lön med 100 procent.

(Men låt mig lämna ”mitt företag” därhän och och koncentrera på hustruns.)
Diskussionen om SAS framtid är pinsam när man förstår att ledningen är ute med håven igen och skall försöka tigga ihop till ytterligare något års verksamhet., med snedvriden konkurrens som följd. Dessutom annonserar man uppfyllandet  av ultimativa krav hos de anställda – via medierna!

Som det står skrivet i SvD idag så tycks det största hotet mot hustruns bolag komma från dess ledning.

Jag kan inte annat än gråta – tillsammans med hustrun.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s