När larmet går

– Larmet går!
– Jamen, det är nog bara ett falsklarm.
– ?????
– Åh, larmet har gått så många gånger tidigare!

Ovanstående är inte något påhittat, utan relaterar ordagrant en konversation mellan en läkare och en sjuksköterska under en rond på en ortopedisk avdelning på Akademiska sjukhuset. De förvånade patienterna på salen kunde bara lyssna, men undrade sedan ronden passerat: Vem skulle man lita på – läkaren eller sjuksköterskan.
Nu förtäljer inte min historia vem som larmade eller vem som avfärdade larmet som osannolikt. Men håll med; det ligger närmare till hands att förlita sig på läkaryrket – det har ju högre tillförlitlighet i de flestas medvetande.

Ungefär så reagerar jag när jag jag läser dagen tidning. En rubrik i SvD lyder; Brist på D-vitamin kan öka risk att få ms. Och så finns i artikeln en sannolikhetsbedömning, som lyder: Om inte Staten, förslagsvis i form av Livsmedelsverket, tar detta problem på allvar så kommer det fortsätta att årligen insjukna uppskattningsvis 200 fall av ms, 500 fall av barndiabetes och kanske så många som 700 fall av tjock- och ändtarmscancer i Sverige i onödan. Stämmer forskningen är det nämligen så många sjukdomsfall som varje år skulle kunna förhindras med D-vitamintillskott.

– Larmet går!
– Jamen, det är nog bara ett falsklarm.
– ?????
– Åh, larmet har gått så många gånger tidigare!

En annan rubrik i samma tidning är mer apokalyptisk till sin karaktär men andemeningen är densamma – så här ser allas vår framtid ut, om det nu stämmer: Delar av jorden kan bli obeboeliga. Och så här kan det låta när Världsbanken larmar: I ett scenario för 2200-talet, då våra barnbarn är döda, får en fjärdedel av jordens landytor så hög temperatur att människor drabbas av fysiologisk värmestress, det vill säga svettningen räcker inte för att hålla rätt kroppstemperatur, 37 grader.

Som sagt:
– Larmet går!
– Jamen, det är nog bara ett falsklarm.
– ?????
– Åh, larmet har gått så många gånger tidigare!

Någonstans går här en gräns för mig. Jag slår igen tidningen – funderar på om det är ”läkaren” eller sjuksköterska jag skulle ha litat på. Jag blev i alla händelser kvar i sängen, för det var så lite jag, i mitt tillstånd, kunde göra. Men jag är glad att jag inte behövde ta ståndpunkt, för det fanns ju de som visste bättre.

P.S. En pikant detalj kan vara att läkaren var en kvinna och sjuksköterskan en man.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s