I håg har jag svårt att komma

Häromdagen råkade jag ut för det där som man kan skratta åt som ung, men som nu börjar bli en realitet – att glömma vad det var som man skulle komma ihåg. Det skulle föra för långt att återberätta vad det handlade om, men som hustrun uttryckte det:
– Bry dig inte Axel; nu glömmer vi det hela.
Och det var som ni förstår lätt att instämma, men det hindrar inte att jag började fundera lite smått över fenomenet ”glömma”.
Som ung skrattade jag åt en av Uppsalahumoristen Struls ”gubbar” som uttryckte att ”ihåg har jag svårt att komma”, eller åt en juvenalbroders uttryck när han hänvisade till en ”oförglömlig minnesförlust” – men nu har det alltså blivit allvarligare. Och den enda trösten tycks vara att ”så här är det att bli gammal”. Synapserna har väl stelnat till som allt annat. Men så finns det ytterligare en tröst – glömskan är något som man alltid burit med sig, även om man glömt det mesta nuförtiden. Som ett exempel på ungdomlig glömska kommer jag ihåg(sic!) följande lilla incident.

Det var på Skandiatiden och jag hade kundbesök  av en SAS-pilot. Detta var före den digitaliserade tillvaron, då alla försäkringar fanns på registerkort i stora lådor, varför jag fick förflytta mig en trappa ner för att leta rätt på rätt kort. När jag står och bläddrar i lådorna, kommer en kollega förbi och ställer en fråga vars svar inte kunde besvaras på rak arm, varför vi fortsatte en diskussion i ämnet i det intilliggande kafferummet. Trettio minuter senare återvände jag till mitt rum … och där …DÄR SATT HAN! SAS-piloten!
Jag hade glömt honom totalt.
Vad göra?

Raskt ordnande jag anletsdragen; klev in i rummet och sa:
– Ursäkta att du fått vänta, men som du förstår måste man prioritera i den här branschen – och tyvärr har det inträffat ett dödsfall.
Varpå han svarade:
– Jag förstår så väl.

Jag skämdes – och sådant glömmer man inte

P.S. Detta är mer än en tillfällighet. Mitt upp i mitt bloggande så plingar det till i min mail-box. En god vän på Österlen sänder mig en liten enkel historia om glömska – om glömska som till och med diagnosticerats och fått en egen benämning – AAADD.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s