Om hågkomster

Axel tog i sitt gårdagsinlägg upp frågan om svårigheten att komma ihåg. Jag har inget egentligt att tillägga, för jag har glömt vad han skrev. Men visst är det så att man har glömt en del. Och en del önskar man att man glömt. En krullhårig lekkamrat fån Sundsvall har också skrivit om de där minnena från ungdomstiden som man ”skäms över med sådan stolthet” tror jag att han uttryckte det.

Jag kan tänka mig att minnesproblematiken förekommer med någon regelbundenhet också i politiken. Inte så att varje politiker med regelbundenhet påminns om något som han/hon gärna hade glömt. En del SD-politiker hade till exempel säkerligen önskat att det här med blatte-lover och järnrör hade fått vila i glömskan och kanske att Stefan Löfven gärna hade sett att de sydafrikanska metallarna hade låtit en del överenskommelser gå samma väg. Sedan är det en annan sak att hyckleriet ju finns på båda sidor i fall som Jas-affären. För vi upprörs av att ett svenskt företag har mutat sin tilltänkta kund – eftersom vi vet, glömska efter Göteborgsaffärerna med mera, att mutor inte förekommer i Sverige. Att utländska företag och stater håller på med sådant, det vet vi ju också, de är ju så där i utlandet, men inte vi! Man vet till och med att vilket annat med Saab konkurrerande företag som helst skulle ha gjort likadant, men då handlar det som sagt om företag och stater som inte når upp till  vår höga moral. Eller hur?

Jag fick nyss från en annan Sundsvallslekkamrat en hoper bilder från förr, och en del minns jag, så att säga i princip. Man förstår att det var så det såg ut, men man hade glömt bort. Mycket är sådant man alltså med hjälp kommer i håg, men utan att ha så många relationer till dem. Men så kommer en bild från Sjöbergs musikhandel, dit vi gick på frukostrasten – det hette inte lunch då – och spisade skivor.Eller också gick till vi Luxors affär längre bort, där vi regelbundet bad att få lyssna på Jokkmokks-Jokkes senaste, för att den var så corny. Kommer ni för övrigt i håg uttrycket ”corny”? Man var lite hipp om man sa att saker och ting var corny på den tiden, sent 50-tal, tidigt 60-tal. Nu är man inte lika hipp längre. Man är väl snarare lite corny. Och några skivaffärer finns det inte längre, där man kan få lyssna på skivor i hörlurar. Eller i ett lyssnarrum, men då fick man tränga ihop sig, så att hela gänget kom in. Och märk att de bara hade en hörlur. Det var före stereons genombrott. Nu skall hörlurar bli Årets julklapp har det bestämts. De är säkert stereofoniska.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ankdammen, Kultur, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s