One man show – in duplo

Kanske värda att intervjua

Kanske värda att intervjua

Apropå en artikel i dagens DN:s nätupplaga.

Och så – för femtioelfte gången – kunde vi åse hur SD:s partiledare beträdde medieschavotten. Här väntade nu, denna gång, en självsäker Karin Hübinette med bilan i högsta hugg. Inte nog med att programmet var riggat för en avrättning, utan bar dessutom namnet Hübinnette – ett namn som gav mig associationen ”om du inte passar dig så skall du få se på Hübinette!”
Nu handlar inte det här om denna dam explicit, utan mer om det fenomen som journalister i allmänhet.
Många undrar över hur i hela friden ett parti som SD kan inte bara hålla sig kvar på banan, utan än mer öka i diverse opinionsundersökningar? Det finns naturligtvis inte bara något enda svar, men en faktor som kanske inte är så belyst är journalisterna sätt att hantera SD och då menar jag Jimmie Åkesson. Det har blivit lite Kiviks marknad över hela situationen – ni vet då åskådarna inbjudes att gå upp i ringen och brotta ner ”världens starkaste man”.
En efter en har ett antal journalister uppträtt – alltifrån Malou von Sievers till nu senast Karin Hübinette – och alla får konstatera att de inte får håll på herr Åkesson. Till sist hamnar de i samma sits och ger nästan intrycket av att de instämmer i det mesta som rinner ur herr Åkessons väloljade trut. Likt en Super Mario studsar han han runt och undviker, parerar alternativt  avfärdar alla försåtliga frågor. Och programledarna imponeras av hans lättköpta argument – rasism är dåligt … ”det gäller alla partier”, men invandrarpolitik är inte bra … det gäller alla andra partier”.

Nu undrar jag; varför intervjuar man bara Jimmie Åkesson, när man ser alla andra partikamrater som uppför sig på ett sätt som inte tolereras av Jimmie Åkesson? Jag tror att det finns ett antal anledningar:

  • Jimmie Åkesson styr med järnhand och godkänner bara egna uttalanden.
    (Detta innebär likt Ny Demokrati att när Greven – Ian Wachtmeister – försvann och den ena tokstollen visade sig var värre än den andre och rämnade Ny Demokrati.)
  • Som jag nämnt ovan. Journalisternas blöta dröm att bli den som ”knäcker” Åkesson.
  • Medierna skriver, intervjuar och uppmärksammar Åkesson – för ” han säljer!”

Allt verkar upplagt för en ”one man show” på båda sidor.

Tänk om våra medier orkade ta sig ut i busken* och intervjua fotfolket i SD– det vill säga – de som Jimmie Åkesson säger sig bygga sitt förtroende på … då jag övertygad om att det skulle bli ett annat ljud i skällan. Alla minns vi väl Janne Josefssons valstugereportage.

* Exempelvis http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hogerextremist-kalldusch-i-lidkoping_7717938.svd och http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fakta-curt-linusson_7718512.svd

Annonser

2 kommentarer

Filed under Medier

2 responses to “One man show – in duplo

  1. Fnurp

    Slutet av SvDs lilla färdigförpackade cheeseburgare (förlåt, jag menar guldspade-gräv) om Curt Linusson är talande i all sin enkelhet:

    ”Källa: Expo. (TT)”

  2. Kristian Jansson

    Bra analys. Frågeställningen är intressant för faktum är, tycker jag, att Åkesson är en av de absolut bästa debattörerna och har en otroligt driven förmåga att hantera frågeområden som kan framstå som negativa. Han behöver nästan aldrig stå till svars fullt ut för de kontroversiella delarna av sin politik.
    Det hela är märkligt eftersom det verkar som om mediasverige först förfasas över SD politik och sedan är helt oförmögna att ställa partiet till svars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s