Veckoavslutning

images

Veckoavslutningen förlades denna vecka av familjeskäl till torsdagen. I övrigt var allt som vanligt. Det var dock inte  som i visan, för där var det flickorna som satt på konditori (Walléns) och pojkarna stod nere vid Grand och pratade om flickor och om fotboll och om livet med ibland. Av de tre angivna ämnena samtalade de här överåriga pojkarna, över kaffe och blåbärsprinsesstårta, mest om livet och dess motsats. Mest blev det förstås om livet, eftersom vi vet så fasligt lite om döden. Jag mindes min gamla psykologilärare, som lärde oss att vi kan föreställa oss en häst med vingar men inte oss själva som icke existerande. Axel hade sett Sissela Kyle i tv berätta om att hon först vid fyllda 50 insett att hon faktiskt skulle dö en gång, med tillägget ”Jag är ju inte dum. Jag visste att jag skall dö, men fattat det hade jag inte”. Axel sade sig stå på ungefär samma insiktsnivå medan jag kunde stoltsera med att jag fattat det sedan åttaårsåldern och sedan inte för en dag kunnat släppa den insikten.

Så roligt hade vi alltså kanske inte direkt, men tårtan var god.

Inledningen till detta protokoll påminner mig om en skylt eller möjligen annons som stått att läsa i min fars barndoms Karlskrona: ”På tisdag är det torsdag i stället för på fredag”. Detta meddelade han mig för att jag skulle förstå vikten av att stava rätt. Ordet ”torsdag” skulle rätteligen ha stavats ”torgdag” och då blir budskapet genast lite lättare att ta till sig. Och min faders budskap har jag alltså också tagit till mig.

Lite pratade vi faktiskt också om flickor, men bara i förbigående, för Axel ville veta vad libido var. Det visste jag inte, men vi uppdrog åt varandra att googla på det. Det har jag nu gjort, men kan inte säga mig ha blivit så fasligt mycket klokare av det. Axel visste dock berätta att termen hade sått split mellan Freud och hans lärjunge och senare kollega Jung. Och det är säkert intressant, men då kräver det lite specialstudier, som ingen av oss har iddats ägna sig åt. Och jag vet inte ens om ”iddats” är en vedertagen böjningsformn. Och om det inte är det, så ger jag det en god dag.

En sådan, en god dag, önskar jag alla och envar, även om det nu, när detta skrivs, börjar gå mot kväll. Det är alltså kväll, i vår lilla stad.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s