Ett jämmerligt samhälle – är det vårt mål?

Minister för allting?

Minister för allting?

”Skolan” – detta mantra –  som snart sagts kan liknas vid politikens fekalier – och som, vad det verkar, när alla idéer och lösningar på  dagens problem kommit till vägs ände, ständigt uttalas av våra vanligaste politiska debattörer.  ”Skolan” – denna ständigt pågående process – verkar bli den fråga som alltings tillkortakommanden skall bottna i, tycks det*. Okunskap – ja, det är skolans problem, ungdomsarbetslösheten – ja, det är skolans fel – klotter, våld, rasism, segregation – ja det beror på ”skolan” –  läkemedelsmissbruk, skadegörelse, mobbning, kvinnoförakt … puh! … ja, allt elände som kan betraktas som samhälleligt, skylls på ”skolan”.

Jag vet att det är lätt att förenkla och att det inte finns några enkla lösningar, men nog skulle det vara skönt om våra politiker, i alla läger, någon gång kunde peka på andra ansvariga. Föräldrar till exempel?

Vad är det som gör att våra politiker är så rädda för att involvera föräldrar?
Är det rädslan för att ett ojämlikt samhälle? Alla får ju inte samma förutsättningar.

Eftersom svenskt utbildningsväsende bygger på illusionen att om allt och alla stoppas ner i samma köttkvarn; så ut kommer ett jämlikt samhälle.

Börjar det inte bli dags att vidga perspektiven och definiera skolans uppgift. Att skapa ett ”bättre samhälle för alla” kan väl inte bara vara skolans uppgift?

Om detta skall vi prata – Daniel och jag – när vi flanerar ”vidare”.

* SvD, SvD, SvD, DN

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s