Protokoll från veckoavslutning

Beridna högvakten

Beridna högvakten

Det är fredag och följaktligen dags för veckoavslutning. Axel hade en uttänkt, men inte formulerad föredragningslista till dagens möte, denna gång till jordgubbsprinsess (lite väl sötsliskig), i brist på budapestbakelser, och kaffe.

Först samtalades länge om väl om en förening, som vi båda är medlemmar i och där Axel har en styrelsepost, och om att denna torde stå inför sin snara död om inte radikala åtgärder företas. Sedan talades om mig och min sjuka, där ungefär samma problematik förelåg.

Sedan kom vi in på dagens egentliga ämnen, via frågan om det är av ondo eller godo om kristdemokraterna faller för fyraprocentsspärren. Vi hade ingen lösning på den frågan . Det hade vi, följande våra statuter, inte heller om de andra frågorna, nämligen försvaret, skolan och möjligheterna för en public service-tidning, som betalades med skattemedel. Vi var emellertid rörande överens om att vi, på ett plan, vore nöjda om försvarsanslagen garanterade beridna högvakten och ett antal väl fungerande militärmusikkårer, som kan spela medryckande marschmusik. Å andra sidan tyckte vi också att försvaret, om vi nu skall ha ett sådant, med flygplan och kanoner och soldater, borde ha högre ambitioner än att under en vecka kunna försvara en del av Sverige, vid händelse av anfall från fientlig makt (läs: ryssen). Ett medlemskap i Nato blir då nödvändigt, men det förutsätter att finansministern förstår att ett sådant medlemskap kostar pengar – som vårt medlemskap i EU redan gör, utan att ge oss några hittills synbara fördelar.

Sedan frågade Axel, retoriskt, vad skolans uppgift var, vilket jag mångordigt talade i utkanten av, utan att besvara frågan. Han upprepade då frågan ett antal gånger, tills jag svarade något i stil med att det kan varken jag eller någon annan svara på. Men lite bra vore det, tyckte jag, om barnen och ungdomarna också lärde sig en del fakta och inte bara att ”forska”, det vill säga slå upp på Wikipedia om det ena eller andra, och sedan glömma bort det. En förhoppning om att skolan skall ge eleverna verktyg att klara vuxenlivet var ett annat, lika schablonartat, svar från min sida.

Axel, som hade laddat en del för detta samtal, kom så med sin sista fråga, som i korthet skulle kunna formuleras: ”Skulle det vara möjligt att staten, med skattemedel, bekostade en public service-tidning till alla medborgare, vid sidan av SR och SVT, med granskningsnämnder och annat för att säkerställa opartiskhet?” Frågan bottnade i att dagens press inte förmår utföra den uppgiften, då det av kommersiella skäl inte låter sig göra.

Några svar på dessa frågor hade vi inte, men väl en hel del åsikter, som inte här närmare bör redogöras för.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s