Kanoner av skilda slag

images-1

På morgonen – för mig som gick upp vid elvasnåret – hörde jag att de sköt utanför grannhuset. Det var vinterpromotion igen och då återkommer man till images-2denna lätt bisarra ritual, där lärdom skall firas med kanonsalut. Akademisk kunskap och militarism har ju sällan varit så nära varandra som vid dessa tillfällen. Och jag undrar varför.

Efter en frugal lunch gick jag ned med soporna och träffade därvid Axel, som väntade i voituren på gatan.  Om någon undrar vad Axel har med soporna att göra, så är det helt i sin ordning. Det var bara ett sammanträffand att jag gick ned med soporna just då. Axel väntar alltid med voituren – det är ju en fransk bil – på gatan vid den tiden på fredagarna.

På Fågelsången var åter budapestbakelserna slut. Vi måste nog förhandsbeställa till nästa vecka. Åter blev wienersemlan ett gott substitut. Som den mer organiserade av oss hade Axel, egentligen i strid med våra principer, åter flaggat för vissa frågor som han ville att vi skulle skärskåda. Först var det skillnaden mellan kolon och semikolon, som jag i min egenskap av språkpolis fick redogöra för. Jag vet inte om våra läsare har samma intresse för frågan, så jag nöjer mig med att påpeka att tecknen har olika betydelse; semikolonet används där komma mellan två fullständiga satser är för lite och punkt är för mycket. Kolon används i andra sammanhang: vid uppräkning, före citat i löpande text och i avledningar av akronymer, som AIK:are.

Den andra frågan som Axel ville ha synpunkter på var frågan om behovet av kanoner. i detta fall litterära, ej att förblanda med dem som stört mig tidigare på dagen. Mitt svar var som så ofta i frågor som dessa svävande, kluven som jag är mellan vad jag själv tycker och vad mitt tidigare huvudämne, litteraturvetenskap, ännu tidigare litteraturhistoria med poetik, har haft för uppfattning. Mitt svar blev därför en motfråga, eller flera: avses svensk litterär kanon eller allmänt litterär, till vad ändamål skall denna kanon upprättas? Då Axel, som jag väntat, själv svävade på målet blev mina svar i huvudsak en lista på böcker, verk och författare som jag tycker har betytt mycket och som än i dag betyder mycket, inte minst för förståelsen av modernare litteratur, som referens och inspiration. Jag nämnde som en parallell att man inte kan förstå sig på renässanskonst utan att kunna den bibliska historien och inte en del av den svenska romantiken utan att kunna sin Platon. (I sanningens namn sade jag inte allt detta, man får betänka att detta skedde i samspråk med Axel Sjöstedt, och då får man ta de tillfällen till tal som ges. Men han lyssnade uppmärksamt på det lilla jag ändå sade.)  Axel, å sin sida, hade stannat vid att låta sin svenska kanon utgöras av Frans G Bengtssons Röde Orm, med några tillägg som han räknade med att komma på senare.

Jag tror han gjorde rätt.

images-1

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s