Den stora bankbytardagen

Bild 3

Idag inföll den stora bankbytardagen – för mig – inte för att det var så tänkt, men så läste jag i en rubrik  på Svenskans förstasida Bankerna göder ägarna och då kändes det som en lämplig liten uppgift att ägna en annars glåmig förmiddag åt.
Först började jag notera räntan på mitt eget Allt i Ett-konto på Skandiabanken. Här ökade min vilopuls från normala 60 till det nästintill dubbla. (Nog för att jag vet att man redovisar ränta i procent, och det betyder hundradel – men det kändes konstigt att läsa att den intjänade räntan uppgick till hundradelar av en hundradel). Jag ringde upp banken och redan efter 8 minuters väntan fick jag beskedet att ”vi förhandlar inte om räntan” och jag genmälde att jag förstod – ett hundraprocentigt lyft skulle ge räntan 0,1 är väl inget att bråka om. Och eftersom mitt andra konto – ett sparkonto i samma bank – gav räntan 1,05 så borde jag väl jubla.
Ny väntan; Nordeas telefonsvarare informerade om jag väntade kvar, så skulle jag bli uppringd av någon som ville höra om allt gått bra. Efter dryga 10 minuters väntan så fick jag tala med en trevlig flicka som tyckte liksom jag att det var ett oskick att Nordea debiterar 1,50 per betalning om jag använder mig av bankgiro. Nej, man skall betala via deras eget Plusgiro – ”då kostar det inget”. Jag blev kopplad till Nordeas kundombudsman som visste bättre i allt jag frågade om, men att hon inte stod på kundens sida, det framgick med all önskvärd tydlighet. ”Nu har man (!) bestämt att det ska vara så, och vi gör inga undantag”.
Och så var turen kommen till Danske Bank, men där behövde jag inte bli långvarig. Under tiden jag väntade i deras telefonkö, så hann jag läsa i SvD att de skulle börja ta betalt för att man upprättade ett konto i deras bank, och då lade jag på.
Handelsbanken, dit jag hade fått ett personligt telefonnummer till herr Bäck, ”för han hade inte tid” vid mitt personliga besök, men han hade tydligen inte tid att svara nu heller.
Swedbank fick inte ens chansen. När en telefonsvarare kom in och meddelade att väntetiden var 18 minuter och det med en annan artikel i minnet så förstod jag ungefär varthän det lutade. Banken var naturligtvis nedringd av glada ägare – ni vet de där människorna som skrattar hela vägen till banken – som ville gratulera herr Wolf, för räntan på insatt kapital – 9,90 per aktie. Jag vet inte hur många procent det handlar om, men jag har en svag aning om att det i alla händelser handlar om mer än 0,05.

Sammanfattningsvis har jag insett att jag nog aldrig kommer att tillhöra kategorien ”de som skrattar hela vägen till banken”. Jag har bara en from förhoppning om att få känna mig glad när jag lämnar banken.

P.S. Finns det möjligen någon därute som kan hjälpa mig att besanna min förhoppning – jag kan ju inte bara lämna bankerna – för att bli glad.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Lärdomar och fördomar

4 responses to “Den stora bankbytardagen

  1. Mats Josephson

    Strålande. Har du provar Icabanekn eller Icano eller Ålandsbanken?

  2. Nils af Geijerstam

    Har du undersökt andra banker än dem som Mats nämner här ovan, så kallade nischbanker ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s