Läsövning för dig som talar skolfranska.

i-4

Att vistas i Frankrike förorsakar många frågor från frusna grannar i Sverige. Men som kanske framgått så är Europavädret ganska likartat från Is- till Medelhavet. Men de flesta frågorna vad gäller vårt franska leverne handlar faktiskt inte om väder eller vind utan mer om språket – franskan – många svenskars stora skräck. Kanske inte för de som kan lite franska, men definitivt för de som besitter kunskap i så kallad skolfranska.
Vad är nu detta för språk? Skolfranska?
Efter vad jag förstått så var det ett ämne som vi tillägnade oss för det skulle så vara – ”engelska + tyska och så ett språk till hette det” – men som samtidigt blev något som man lärde sig, för att sedan aldrig mer tillämpa.
Och så stod man nu här, 50 år senare, och skulle prata ett språk som sedan länge låg i ruiner. Och lösningarna var många – visar det sig.
Jag känner en man, vi kan kalla honom Persson för att han hette så, som struntade i all konvenans och därför bara pratade svenska – ”högt och tydligt” – och som menade att gjorde man så, så förstod alla fransmän … ”om de bara ville”. (En sådan attityd till franskan fordrar dock ett stort mått av självförtroende.)
En annan person löste sin franska genom att blanda ord som oui och non, med vissa fraser. Men i brist på djupare kunskaper och efter, viss utmattning, ha fört en konversation på bästa skolfranska, kastade han ur sig alla ord han kunde  … ”och så fick dom själva välja”.
Själv ligger jag kanske i en annan division, men tro för den skull inte att det blir lättare för det. Eftersom jag kan föra viss konverastion utan svårigheter, så förväntas man nu istället förstå allt. Men ack nej – så lätt är det ändå inte. Jag skall ge ett litet exempel.
Jag gick ner till stadens frisör för att klippa mig, och det är inte alldeles ovanligt att man efter att ha blivit tvättad och maserad (i hårbottnen!) av en vacker liten fransyska blir satt i en stol med ett magasin och ibland till och med, med något att dricka. Denna gång dök en annan vacker kvinna upp bakom mig och undrade om jag ville ha en kopp te. Eftersom frukosten var avstökad sedan länge tänkte jag dock att det istället skulle smaka med en kopp kaffe varför jag vänligt svarade:
”Non merci, mais peut-être du café”.
Jag såg att den vackra fransyskan försökte kväva en skattattack, men tog om frågan:
”Vous voules un coup d´été?”

Och då förstod jag!
Hon undrade – ”önskar ni en sommarfrisyr”

Som sagt; franska är en svår konst.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s