Bull-shit

ECRIVAIN-DE-DOS

Idag fick jag anledning att använda mig av det mycket talande ordet ”bull-shit” – och det i Frankrike. Efter att ha studerat en kallelse till ett möte med ett syndikat, (kan närmast beskrivas som en bostadsförening), så fann jag fog för ordet. Nu vill jag inte påstå att begreppet är specifikt för fransk administration, men det som jag studerade blev ett mycket påtagligt exempel på vad som menas med stelbent och dålig byråkrati, var det än uppkommer. (Men Frankrike är nog i alla fall lite världsmästare i grenen – tror jag.)
Saken gäller en liten förening  där fyra familjer har gemensamma intressen i el- och vattenkonsumtion samt i en gemensam fastighetsförsäkring. För cirka 10 år sedan sköttes administrationen av en boende i fastigheten och vi betalade inget extra för hans tjänster, mer än att han fick ett vänligt leende till svars ibland. Men så slogs vår lilla fastighet ihop med en närliggande fastighet som ägdes av en avdankad bankir. Och han visste hur man administrerar och tjänar pengar han – en kunskap som han hade med sig från sin tidigare bransch. Först fick vi ett litet papper men som numer har vuxit till ett byråkratiskt helvete. Efter ett antal sammanträden sitter vi nu med en skardus papper, som innehåller paragrafer, paragrafer … paragrafer, om än det ena, än det andra. Här regleras allt och alla i detalj och under vilka lagrum föreningens angelägenheter faller. Ett enkelt litet möte som förut tog cirka 10 minuter upptar nu cirka en timme med information om vad lagen säger och vilka regler som gäller för det att lagen skall kunna förhandlas bort. Och för detta betalar vi nu 9000 kronor. Och skulle vi, som medlemmar i föreningen, vara oense, så gäller olika majoritetsbeslut för olika ämnesområden, och som var och ett kostar ett visst antal pengar att administrera. Och oftast är det vår f.d. bankir som sätter käppar i hjulen.

Det var under ett sådant möte som ordet ”bull-shit” dök upp i huvudet. Det finns nämligen de som livnär sig på ”bull-shit” – och kanske värst av allt – det är oftast samma personer som skapat eländet.
Jag är nu inte efter att dra jurister över en kam, men ibland undrar jag över i vilka övriga näringar, ett dåligt jobb gör att det blir mer att göra för den som gör ett dåligt jobb …  OCH … de drabbade får stå för notan!
Det är inte utan att jag kommer och tänka på Chaplins pojke; ni vet den där filmen där Chaplin arbetar som glasmästare och ser till att ”hans” pojke får springa före och panga doror.
Åt det skrattade jag på sin tid, men nu har jag lättare för att hålla masken.
Bull-shit!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s