Ännu ett veckoavslutningsprotokoll

images-2

Ni kanske har märkt det, vi har inte så mycket att skriva om annat än våra kaffemöten, verkliga eller inte. Eftersom Axel varit frånvarande – geografiskt sett, inte andligen – har vi fått hitta på annat att skriva om under den sedvanliga rubriken. Eftersom Axel är mer intresserad av samhällsfrågor än jag, så har en ny kategori – Nostalgi – fått tillskapas, så att jag skall kunna skriva om något som står mitt hjärta nära – min egen uppväxt – under den fiktiva rubriken Protokoll från ett veckoavslutningsmöte. Ursprungligen hade vi som princip att inte skriva om att allt var bättre förr, även om vi visste att vi själva åtminstone var avsevärt bättre förr än nu. Vi ville dock inte gå så långt som en klok person som tagit följande sentens som sitt motto: ”Allt var bättre förr – ju förr, dess bättre”.

Men sedan Axel återvänt till Uppsala, där Kung Vinter ännu råder, har allt fått återgå till det för oss normala. Man måste dock fråga sig, som jag gissar att Axel frågar sig, halvfransk som han är: Hur skulle Elsa Beskows Olles skidfärd ha översatts i Frankrike – där inga kungar funnits på flera hundra år? Skulle den lille Olle med du-reformen ringande i örat ”Es-tu le President Hiver?”

Vi talade, i linje med vår nya kategori Nostalgi, mest om hur det var förr. Och eftersom allt som sades har glömts bort– det var ju heller inga omistliga insikter som vi spred till varandra –har jag återigen fått ljuga ihop lite sanningar, så här i efterhand.

Jag vet inte om ni lagt märke till det, men veckotidnings- och tidskriftshyllorna har fått annat innehåll än förr. Jag vet här om det som skett är till det bättre än förr, men magasinen har specialiserats på ett sätt man inte kunnat när vi någon gång i en opreciserad forntid kunde tänkas vilja inköpa en veckotidning eller så. Nu finns det populärt upplagda facktidskrifter om snart sagt allting. Och vad är det som man skyltar mest med? Jo, så motsatta ämnen som liv och död, i form av bröllops- och vänta barn-tidningar å ena sidan och krigs- och historietidskrifter å den andra. Och någonstans i mitten, som representant för båda ytterligheterna ”klassiska bilar”, eftersom de likt midsommarnatten, som visserligen inte var lång ”men satte tusende vaggor i gång” och i händerna på unga killar tog tusentals liv.

Dagens brudmagasin lämnar intet åt slumpen. Där finns tips om allt, från bröllopsklädsel, bröllopsmenyer, passande hotell för bröllopsnatten. Jag har glömt det mesta, trots att jag ändå gift mig två gånger. Men jag vet att jag hade frack båda gångerna, men inte samma. Om jag skulle fråga Axel om något så personligt, så skulle det vara om han kom ihåg var bröllopsnatten tillbringades, för att han, som jag, skulle ha glömt glömt vad bröllopsmiddagen bestod av, det utesluter jag. Och det gör ju också detsamma.

Sådant stod det inte mycket om i Allers, Vecko-Journalen eller Idun. Men det var genom Hemmets Veckotidnings och Allers försorg som jag först lärde känna Spirou, då kallad Spirre, och andra tungviktare inom kulturlivet. Och det väger tyngre.

Var allt verkligen bättre förr?

Var allt verkligen bättre förr?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s