Om tystnad

1928191_520_292-2

Så är då två veckor till ända.
De sista dagarna har varit riktigt vårlika med behagliga temperaturer, men det som man lägger märke till är bristen på fågelsång. Jag tänker nu inte i första hand på den ”fågelsång” som berikar Daniels och min sedvanliga veckoavslutning på konditori Fågelsången, utan nu på riktig fågelsång.
Det finns kanske inte så mycket att kvittra för alla småfåglar som är på väg upp genom Europa. Dels har de en ansträngande resa över öknar och hav bakom sig, och som grädde på moset blir de beskjutna av skjutglada franska bönder, för att såsmåningom hamna på de franska matborden. Bara i Frankrike skjuts  minst 600 000 sånglärkor. Det kanske inte är så underligt att det blir allt tystare på våren i de svenska markerna. Men som sagt, i södra Frankrike är det dödstyst.
En tystnad som jag däremot längtar efter är den svenska återhållsamheten i förhållande till den franska chauvinismen. Jag har via franska kanaler följt det idrotts-EM som föregått i Göteborg, ett EM som jag dessutom avlyssnat vi Sveriges Radios radioreportage. Det är naturligtvis svårt att objektivt bedöma de olika nationalkaraktärerna, men ytligt sett vill jag påstå att de franska reportrarna ligger på en decibelnivå som vida överskrider de svenska.
Det som dock skiljer är den nationella känslan när något går på tok.

Två franska löpare sprang ett medeldistanslopp och ledde loppet efter drygt halva sträckan. När man sedan närmade sig sista varvet började andra löpare springa ifatt och nu blev ljudnivån till och med störande för våra grannar.
C´est pas possibble! … C ´est PAS POSSIBLE … C´EST PAS POSSIBLE!!!!!
Jo, det var faktiskt möjligt – i alla andras ögon.
Sammanfattningsvis konstaterar jag att tystnaden kan vara något eftersträvansvärt, något beklagligt men samtidigt en välsignelse.

A toutes à l´heures!

Annonser

”Har vi inte varnat er?”

images-2

”Alla pratar om vädret, men ingen tycks göra något åt det” är ett citat som verkligen tycks få mer fog för sig än eljest denna dag. Nu är det ju inget jag behöver ängslas för eftersom där jag befinner mig verkar vädret äntligen ha insett att det är vår. Blommande mimosa, mandelblom och starkt lysande citronträd är inte något man förknippar med snöfall, vilket varit fallet här i sydfrankrike, men som sagt; nu är det alltså dags för ”ovanligt” väder i Sverige.
Morgonens nyhetsbulletiner domineras av snöoväder och klass 2-varningar och åtföljande uppmaningar om att inte sätta sig i bilen (SvD DN m.fl.). Det är det meddelande man förmedlar från Trafikverket till alla tusentals som skall till fjällen, till de som skall från fjällen samt dessutom alla de tusentals som skall upp för att åka Vasaloppet. Och som sagt – uppmaningen är enkel: Vad ni än gör  – ge er inte ut i trafiken!
Uppmaningen känns lika vederhäftig som att ropa till den som ligger i vaken att ”vad du än gör … gå inte ut på isen!” Jag är faktiskt övertygad om att denne person är mera betjänt av att få reda på vad hen skall göra i den uppkomna situationen. Eller åtminstone bli informerad om vilka åtgårder som kommer att vidtas.
Kanske upplåta en radiokanal och berätta om läget på de mest utsatta vägarna, vilka vägar som är plogade, alternativa vägval för personer som skall åt det ena eller andra hållet.
Men som sagt; det lättaste sättet är nu att vända ryggen till och inta attityden att folk som inte hörsammat får skylla sig själva.
Gå gärna in på Trafikverkets hemsida och läs,så förstår man att man har gjort allt vad man kunnat. Bättre än så här kan det inte bli!