Bockar i örtagårdarna

images-1

Jag kan riktigt höra ropen : Djävlar … Djävlar … Djävlar … precis som när JAS-Gripen roterade efter en misslyckad landning. Men denna gång handlar det om när som någon befinner sig i en prekär situationen med byxorna nere och någon kommer in i rummet. SvD har idag en undanskymd förstasidesnyhet i sin ”nya tidning”, skriven av SvD Näringslivs reporter Carolina Neurath. Artikeln handlar om två bankers – SE-banken och SBAB –  vidareförsäljning av kunduppgifter till halvskumt finansbolag; uppgifter som avser fakta om kunder som fått avslag på låneförfrågningar.
Ropen som skallade i bankernas direktionsvåningar uppkommer sedan Carolina Neurath ringt och frågat om sakernas förhållande till de två avslöjade bankernas presschefer. Båda förnekar naturligtvis likt  tjuvrökaren med fimpen i näven, men inser genast vad som kommer att ske … …  Djävlar! … Djävlar! … Sammankalla ledningen till snabbt möte! Hur skall vi bete oss? Skall vi fortsätta att förneka? Uteslutet! Skall vi göra en pudel? Nej, för f-n ; en halv får räcka!

SEB:s presschef får den tunga uppgift och ringa tillbaka och det blir en halv pudel, som står att läsa i artikeln. Vad gäller SBAB:s presschef anses han antagligen inte kompetent att hantera frågan längre utan det får bli bankens marknadschef. Han söker gömma sig bakom det faktum att verksamheten är minimal ‚ ”vi har oerhört få leveranser i dagsläget, det är kanske något lån i månaden. Men det här är inget vi tvingar på någon, det är en ren service.” Vilken ursäkt!

Att bankerna håller på denna verksamhet förvånar mig inte ett spår, men att kulturen är så låg i den finansiella världen så att man inte kan stå för sina handlingar; det är ren ynkedom!
Är det kanske inte dags för bankerna att tillsätta en kulturchef?

P.S. När jag var aktiv på ”marknaden” så skrev jag till ”Kulturchefen” på kuverten adresserade till de 25 största svenska företagen i Sverige. Jag blev inte lika förvånad som växeltelefonisten när jag ringde upp och bad att få bli kopplad till ”Kulturchefen”. Växeltelefonisterna kopplade mig ömsom till presschefen, personalchefen och i ett fall till VD:s sekreterare. Efter 13 samtal gav jag upp! Inget av företagen hade någon kulturchef eller som en presschef uttryckte det: Vi har ingen kultur – vi har en anda.
Då gav jag upp.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s