Morotskaka och politik

images

Protokoll från veckoavslutning på Konditori Fågelsången 19 april 2013.

Vi blir äldre och vi bryr oss inte. Så skulle en sammanfattning av dagens samtal över kaffe och ovannämnda bakverk kunna sammanfattas. Men det skulle vara fel.

Nyss uppstånden från en period av hospitalisering på härvarande Akademiska sjukhuset var detta mitt först besök i verkligheten på ett tag. Allt verkade sig likt; studenterna satt där med sina datorer och gjorde grupparbeten, pensionärer, ensamma eller i grupp letade efter bord och mammor med barnvagnar ockuperade södra delen av konditoriet. Allt var således som vanligt – trots Omar Mustafa och hans öden och äventyr. Naturligtvis kunde vi inte undgå att återigen förvåna oss över företeelsen och dess politiska, religiösa och mediala yttringar. Här är väl knappast platsen för att återge vad vi sa och vad vi tyckte. Alltför mycket har karaktären av truismer, oräkneliga gånger ventilerade i massmedier och i samtal och diskussioner. Vad vi emellertid hade upptäckt i sammanhanget var att vi båda inte längre iddes engagera oss i denna liksom en hel del andra samhälleliga frågor.

”Är det åldern?” undrade vi, men hade inget säkert svar.

Att vi inte ”brydde oss” är alltså en sanning med modifikation, för båda erkände att de reagerat på ett sätt vi inte var så stolta över. Under torsdagskvällens Debatt i tv deltog en dam som i någon mån företrädde Islamiska förbundet och oavbrutet avbröt andra talare på ett sätt som gjorde att både Axel och jag hemma i våra respektive tv-fåtöljer inte kunde kontrollera oss utan röt fåfänga uppmaningar till debattören att hålla tyst när andra hade ordet. Vi var förstås inte så stolta över hur vi reagerade, men tröstade oss med att talespersonen i fråga knappast kan ha vunnit några sympatier genom sitt deltagande i debatten. Alltid något. Problemet, som vi såg det, var att Islamiska förbundet på något sätt ansett sig vara och, vad värre är, av medier tolkats som företrädare för svenska muslimers uppfattning i samhällsfrågor. Det vore som om Örebromissionen eller pingströrelsen skulle uttala sig i den svenska kristenhetens namn.

Vi pratade vidare om politik och politiker och vad det var som ledde till att det är de som vi tycker är minst lämpliga som oftast engagerar sig inom politiken och om hur lite av demokrati som ligger bakom de i demokratisk ordning fattade besluten i olika politiska sammanhang. Axel hänvisade till Anne Marie Pålssons bok Knapptryckarkompaniet, som rekommenderades för läsning.

Mycket annat pratade vi om, men vi tror oss inte beröva mänskligheten så värst mycket om vi inte återger det här. Dessutom har vi glömt vad det var.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s