Nostalgiskt om krig och fred

images-3

Dagens veckoavslutning inleddes med bilfärd till Kungsängen för beskådande av liljorna på marken. Riktigt så starka har vi alltså inte blivit än att vi kan ta den vanliga promenaden längs Fyris östra strand för att nå den sedvanliga utkiksplatsen över sagans drabbning mellan svear och daner (fast vi vet att den drabbningen utkämpades på en helt annan plats.). Vi kunde i alla fall se att det var fler danskar som fallit även denna gång, då de röda kungsängsliljorna var i förkrossande majoritet.

Sedan återvände vi till Fågelsången där vi, likt förra gången, firade det somriga vädret med kaffe och kulglass, i bägare. Efter hand blev det somriga vädret mindre somrigt, men då var glassen uppäten och vi kunde värma oss med en påtår kaffe.

Samtalsämnena var varierade, vilket är ett fint sätt att tala om att vi hoppade från ämne till ämne. Men mycket handlade om våra minnen av historiska händelser, som Kubakrisen, och våra uppfattningar om andra händelser under vår livstid som vi rimligtvis inte har några egna minnen av, men fått sekundära minnen av. Vi diskuterade också politiskt engagemang under skoltiden, vilket vi fann var begränsat och till stor del baserat på att det i båda våra uppväxtstäder baserades på att KS (Konservativ skolungdom, numera MUF) hade lördagsdanser, där de snyggaste tjejerna var med. I mitt fall var jag där en gång, som följeslagare åt en kufisk, sedan alltmer uppenbart sinnessjuk, klasskamrat, som jag tyckte behövde träffa folk. Det gjorde han inte på KS och jag kände de flesta från andra sammanhang, något så ovanligt som en nykterhetsförening med inval, där jag hade marginellt högre status. Båda var vi ideologiskt mer lagda åt att gå med i FPU (Folkpartiets ungdomsförbund, numera LUF), men de hade så liten verksamhet, så det blev inget engagemang för någon av oss.

Allt detta historieberättande ledde till att jag tappade tråden och berättade en riktig historia, om historia. Den historiska bakgrunden visste jag inte, utan jag gick rätt på det som kunde anses vara poängen: I en folkskoleklass i Göteborg talade fröken om freden 1613 efter kriget mellan Danmark och Sverige och frågade om någon visste var freden slöts. ”Ortnamnet innehåller en kroppsdel”, lade hon till för att göra det lättare. En blyg elev svarade: ”E de Munndal?”, vilket fröken pedagogiskt besvarade med att kroppsdelen låg lite längre ner. Då svarade en av de mer frejdiga pojkarna med självklarhet: ”Då e de la Pattille!”

På den nivån var det. Och det skäms vi inte för. I alla fall inte så mycket.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Nostalgier, Politik & samhälle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s