Monthly Archives: oktober 2013

Veckoavslutning med promenad

images

Dagens veckoavslutning blev för en gångs skull en avslutning på veckans promenader, vilka dock inleddes blott en halvtimme före själva veckoavslutningen på Konditori Fägelsången. I Stadsskogen diskuterades politik, svensk partidito, och vi var väldigt ense om att vi gladdes åt att inte vara en del av den. Vi gick förbi Kåbo Golfklubbs anläggningar som snart är ett minne blott, på grund av planerat bostadsbyggande. Ingen av oss är aktiv golfspelare, Axel med tillägget inte längre, men vi kunde känna sympati för dem som snart måste hitta en ny plats att svinga sina klubbor på. Den enda gemensamma golferfarenhet vi haft var när vi gick runt den bana som Axel då frekventerade och diskuterade möjligheten av att introducera ett slags korrespondensgolf mellan spelare på olika golfbanor.

Över kaffe och blåbärsprinsesstårta diskuterade vi allsköns djupsinnigheter, varav vår benägenhet att glömma var en. De övriga frågorna som var uppe har tyvärr fallit mig ur minnet. Axel överlämnade en bok till mig, Florian Illies Århundradets sommar 1913, som han uppmanade mig att inte läsa. Inte så att han inte tyckte den var läsvärd, tvärtom, men han tyckte att jag bara skulle läsa en snutt här och en snutt där, då och då. Vi diskuterade bland annat Alma Mahlers olika män och älskare och jag kunde hänvisa till Tom Lehrers uttömmande redogörelse för detta i sin sång Alma. Sedan jag väl lyckats erinra mig Tom Lehrers namn utvecklade jag en lång harang om denna artist begåvning, sorgligt bortglömd av många i dag men i tacksamt minne bevarad av andra. En känd krögare körde därvid förbi i sin fina Mercedes 190 SL, som jag falskeligen hävdade var utrustad med fingertoppsväxel, men en sanslöst snygg bil är det.

I en blandning av nostalgiska tillbakablickar och bävan inför framtiden avslutade vi vår seans på Fågelsången och åkte hem.

images-2

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Medier, Politik & samhälle

Flyg mindre säkert och betala bara 30€ mer!

Hustrun och jag har varit ute och rest.
I kraft av hennes tidigare värv betraktar vi oss som ganska resvana, men en yrkesskada, sprungen ur  samma värv har gjort att hon fortfarande är väldigt uppmärksam på vad som händer i kabinen under en flygning. Och mycket har hänt! Jag kommer ihåg att hennes första flygning omgärdades av rädslan för att cocotte-tången inte skulle komma med i kabinväskan – det var på den tiden då man serverade varm mat ombord – för att senare övergå i mycket rutinarbete. Efter 25 år i branschen började hon se på sitt yrke som värdinna och purser med, vad jag skulle kunna kalla, Celloögon. ( Den utomordentlige kåsören Cello beskrev värdinneyrket på följande sätt: ”En värdinna är en person som vill att folk skall känna sig som hemma, även om hon önskade att de vore det …”.
Men som sagt; även om hon lagt sin profession bakom sig så hänger hennes argusögon fortfarande med.
(Och som sagt; det mesta handlar om flygsäkerhet och må  betraktas, mer eller mindre, som en yrkesskada.)

imagesVad gäller hennes senaste iakttaglese är det inte alldeles svårt att förstå hennes upprördhet.

Det började vid incheckningen där det visade sig att den/(=vi) som inte läst det finstilta i Air France-biljetten fick lära sig att det kostar 30€ om man ville checka in en resväska.
(Jag antar att det inte bara gäller Air France utan för flera bolag, som alla lärt sig att ta betalt av branschens gossen Ruda  … Ryan Air.!) .
Men vad blir effekten av en sådan åtgärd – jo, naturligtvis ser alla möjligheten att spara dryga 250 kronor genom att förvandla all packning till handbagage. Och det märktes ombord. Hyllorna var fulla med bagage i alla dess former och vi blev därför anvisade att ”lägga väskan under stolen framför dig”. Eftersom jag inte visste vad ”amputerade ben” hette på franska så fick jag, under viss protest, klämma in mina storlek-45-skor på överblivet utrymme. Det var nedresan till sydligare breddgrader, men så kom hemresan, en månad senare i oktober, och då hade bagageavgiften gett full effekt.
De frusna fransmännen som skulle besöka den svenska tundran hade naturligtvis klätt sig därefter och genast fick hustrun och jag en föraning om hur framtiden kommer att se ut i flygkabinerna. Den maskin som förde oss från Paris till Stockholm var i stort sett fullbokad, och man kunde se den stackars kaninpersonalen arbeta frenetiskt som stuvare … men man skall då förstå att det fortfarande säkert handlade  om 50% av passagerarna  var individer som kan skilja på plus och minusgrader.
Och detta handlade om en flygning i mitten av oktober!

Det skall bli intressant och följa flygbolagens vidare säkerhetsarbete … i vinter!

A hole is seen above passengers onboard a Southwest Airlines flight from Phoenix to Sacramento

(Vi flög en Air Bus 321 med uppskattningsvis 200 passagerare ombord. Om alla dessa har handbagage, (max 12 kilo), så innebär det att cirka 2,5 ton hänger i några sprintar ovanför våra huvuden.)

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Protokoll från veckoavslutning

images-3

Dagens veckoavslutning var inte så mycket en avslutning som en omstart, efter Axels färder söderut och mina sjukvårdsupplevelser. Axel bjöd, det var hans tur kom vi fram till, på säkra kort, nämligen budapestbakelser till kaffet.

Det var åtskilliga veckor som måste rapporteras om, varför det fick avhandlas kortfattat. Axel började nästan samtidigt som han satte ned den fullastade kaffebrickan på bordet att redogöra för en bok som han läser. Jag uppfattade inte vad den heter, men den är skriven av en engelsk konst- och idéhistoriker och är en redogörelse, nästan dag för dag, för det kulturella livet i Wien, Berlin, Paris och New York 1913. Det kulturliv som krossades året därpå av ”The Great War”.

Som vanligt var det många ämnen som fladdrade förbi, varav några får vänta på vidare diskussion. Ett sådant var ett förslag till en reviderad version av själavårdstanken. Vi tyckte – eller undrade om vi gjorde det – att det är slöseri med erfarenhet att bara så att säga tömma hårddisken vid livets slut. Ett alternativ vore att ”ta en vända till” med föregående livs erfarenheter i behåll. Vi enades dock om att risken för att man då skulle tycka att ”det var bättre förr” var överhängande, så vi beslöt att ta upp frågan vid ett senare tillfälle.

Vi erkände också, redan på väg till Konditori Fågelsången, att vi inte kunde de här klämmiga studentsångerna som avsjungs vid festliga tillfällen, som Gaudeamus igitur och Du gamla klang, utan lyssnade på vad grannen sjöng och hängde på. Vi kände inget dåligt samvete för det. man skall inte belasta hjärnan med oväsentligheter, för då får viktiga saker som texten till Arne Quicks hit Rosen eller vem som spelade trombon  i Louis Armstrongs All Stars i de otillräckligt uppvärmda pjäshallarna – det var –20° utomhus –  på Lv 5 i Sundsvall 1959 (Trummy Young). Axel har säkert andra minnen som han kan exemplifiera med.

Det var med andra ord som vanligt – en mängd ord som trängdes med varandra utan hierarkisk eller annan ordning. Högt blandades med lågt  och vi hade trevligt i största allmänhet.images-2

2 kommentarer

Filed under Kultur, Lärdomar och fördomar